Etikett: diagnos

Publicerat den

Att ställa diagnos….

Att ställa diagnos kan ibland verka enkelt. Vi drar våra slutsater och tycker att diagnosen blir bra. Att ställa rätt diagnos är inte alla om givet.

Var till läkaren igår. Han lyssnade på mig med sitt stetoskop. Kollade min puls. Kollade öronen. Lyssnade på min berättelse om hur jag mådde och vilka symtom jag hade. Ett genomlysande samtal. Så sätter han diagnosen på följande sätt:

”Du har lunginflammation. Vi tar ett blodprov för att kontrollera och möjligen bekräfta det.”

Så jag tar det provet så kommer jag in till läkaren och han meddelar att det han trodde sig veta bekräftades av blodprovet. Så skriver han ut medicin och jag kan åka till apoteket och hämta ut den.

Ibland har vi som människor lite för lätt att sätta vår diagnos. Vi saknar också kontrollfunktionen. Ibland tror jag till och med att vi struntar i den. Vi vill inte riskera att ”ha fel”.

På ganska många områden sätter vi diagnosen snabbt. Läkarna får ju ständigt nya och bättre mediciner. Vore dumt att inte använda dom. Men kanske vet man dom gamla bäst och skriver ut dom. Så blir inte tillfrisknandet så bra dom det hade blivit med den nya.

Vi kan leva kvar i gamla lösningar som funkade då. Men missar dom nya som funkar bättre nu.

Jag menar inte att gamla sätt måste per automatik var dåligt. Inte alls.

Att ställa rätt diagnos i den tid vi lever i kräver förståelse för vilken medicin som passar nu.

Skrev om vår miljö….. det är uppenbarligen svårt att sätta rätt diagnos på vår jord. Och vi verkar verkligen oense om vilken medicin som blir bäst.

Jag misstänkte att jag hade lunginflammation. Med lite baskunskap från sjukvården, egen upplevelse av det tidigare , kunde jag typ sätta en rätt rimlig diagnos själv. Visste att Kåvepenin brukar funka. Men det finns klart knivigare situationer i livet. Att ställa rätt diagnos för känslor och sitt andliga liv kan vara rätt svårt. Vi behöver hjälp med det.

Vi består av Ande Själ och kropp. Alla tre har ett mående. Det är inte alltid så lätt att förstå sig på hur vi mår andligen och i själen.

För mig blir läkaren Gud min tillflykt då. Han , som känner mig bättre än vad jag känner mig själv, kan sätta rätt diagnos. Ge den bästa rehabplanen. Han vet vilken medicin som hjälper. Till honom får vi komma med livets alla ”sjukdomar”. Det bästa med hand mottagning är alltid öppen. Kräver inget krångligt bokningssystem. som bara har några få tider en vardag.

Tack gode Gud för det.

Idag ber vi för riksdagsman: Christofer Bergenblock (C)

Publicerat den

Att få en diagnos 

Att få en diagnos har vi nog all fått någon gång. I alla fall många av oss. Det är i dom flesta fall inte något omvälvande stort.  Andra gånger är det som att ”benen slås undan”. Livet sätts på kant. Många varför ställs. Ibland är diagnosen felaktig men oftast rätt ställd. 

Innan man får en diagnos kan man vara rätt orolig. Med all rätt. Man funderar. Medan man kan befara det värsta vill man ändå veta. Bättre att veta än inte veta. Men inför en sådan tanke är vi nog alla kluvna. Vi vill ju inte ha en diagnos utan att vara helt friska. 

Diagnos ställer vi ju till så mycket idag. Det är ett sätt att bedöma konditionen på något. Man vill veta om det håller. Om det håller över tid. Om det håller en överbelastning. 

För några dagar sedan fick jag en diagnos. Jag var inte beredd på den men ändå förberedd. Man gav mig diagnosen osteoporos. Benskörhet. 

”Osteoporos, eller benskörhet, kallas ofta för en tyst sjukdom, eftersom den ofta utvecklas långsamt under flera års tid.” Ja jag har inte hört något från den 😉

Men det är klart att jag blir ju lite bekymrad. Hur kommer det att påverka mig. Nu har jag ju medicinerat som om det skulle kunna vara detta. Snart 3 månader. Så som sagt så var jag ju förberedd. Fram till 17/8 får jag leva med att inte veta så mycket mer om läget än det jag vet nu. För då blir det nya prover. 

Nu är jag inte så orolig. Utan jag litar till att läkarna har bra koll. 

Tänker att det är andra diagnoser som är värre. Det är när vi sätter våra egna diagnoser, epitet och öknamn på någon annan. Då sätter etiketter på folk för att vi inte tycker att dom duger tex. Det farliga med det är att dom vi ger dessa omdömen kan tro att det är så. Ta tex om man säger att ”du duger ju inte till någonting”. Säger man det till någon tillräckligt ofta så kan vederbörande till sist tro att det är så. Bara för att någon har ansett sig vara den som har rättigheten att sätta den ”diagnosen”. 

Om man vänder på det tänket ….. Vad skulle det innebära om man spred positiva ord om någon? Skulle tro att du redan tänkt samma tanke som jag. Det innebär med största sannolikhet att vederbörande växer och tror något om sig. Det kan göra underverk. En sådan ”diagnos” är oerhört mycket bättre att ge. 

Nu kan min diagnos behövas följas upp med mer utredning med eventuella fler diagnoser. Det kanske får konsekvenser såsom att livet behöver levas på ett annat sätt. Kanske vissa begränsningar eller annan kost. Det ska jag nog klara. När vi sätter diagnos på varandra påverkar det hela vårt liv. Vi behöver komma ihåg det när vi sätter ”diagnos” på någon.  

Vi får se, kanske blir det en del av min blogg. Typ ”att leva med osteoporos”. Vi får se hur det utvecklar sig….