Under min semester passar jag på att läsa några bibelläsningsplaner. En av dom hade denna text:

Jesus och syndarna

Jesus ansåg aldrig att någon var så syndig att han eller hon inte kunde förlåtas. Han välkomnade även de som föraktades av resten av samhället.

Det finns en tillämpningsnotering i en afrikansk studiebibel som heter ”Doften av förlåtelse”:

Alla misslyckas vi med att leva så som Gud säjer att vi ska leva. Våra synder skadar och sårar andra, ibland riktigt ordentligt. Sanna troende längtar efter att bli förlåtna, både av Gud och av den person vi har sårat.

Bibeltexten som tankarna hämtas ur är från Lukas 7:36ff. Den texten kommer sist i dagens blogg.

Det finns en särskild doft för förlåtelse får verka. Det är som att förlåtelsens väldigt fyller rummet. I dess motsats kan vi känna de dåliga vibbar i atmosfären när någon hatar eller talar illa om någon.

Med förlåtelse är det annorlunda. Den sprider en väldoft omkring sig. Det är som att doften av förlåtelse gör att det blir lättare att fortsätta att förlåta. Det är som att förmågan och viljan att förlåta smittar av sig på ett övernaturligt sätt.

Att förlåta är det mest naturliga. Att inte förlåta går emot skapelsen grundtanke. Det är som att skapelsen är byggd av förlåtelsens grundstenar och har det som sitt grundämne.

Betänk hur mycket skapelsen förbarmar sig över oss människor och våra miljösynder. Det går till en gräns då även den för kämpigt med att hålla takten i förlåtande omsorg över alla våra utsläpp.

Att leva i oförsonlighet gör inget gott med oss. Hur svårt det än är att förlåta så är det den vägen vi behöver vandra. Jag vet. Jag har själv varit drabbad. Men med Guds hjälp kunde jag till slut förlåta.

Idag ber jag för dig som har svårt att förlåta. Där den bittra roten sitter väl djupt. Ber för dig som sårats så djupt att förlåtelsen är ett svårt kapitel. Jag ber att du ska få nåden att förlåta. Ber om att du ska få den kraft som behövs att förlåta. Ber att du ska få börja ta stegen till att kunna förlåta en dag.

Doften av förlåtelse är barmhärtig

”En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: ”Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.” Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han svarade: ”Mästare, säg det.” – ”Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?” Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, antar jag.” Jesus sade: ”Du har rätt.” Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite.” Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är han som till och med förlåter synder?” Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.””
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭7‬:‭36‬-‭50‬ ‭SFB15‬‬