Etikett: drömbild

Publicerat den

Förväntan

Blev påmind om en text jag skrev 2010 på Facebook. Lägger upp den igen. Tror den är minst lika aktuell 8 år senare ……

När man förväntar sig något skapar man en drömbild inom sig som man gärna vill skall vara sann och möjlig.

Synonymord för förväntan är bla hopp eller förhoppning. När man ser fram emot något så får man en förhoppning om något bättre. Något som skall förgylla livet på något sätt. Så drömmer man sig bort och längtar. Förväntan ger ett hopp s…om kan bära oss långt. Det kan föra oss igenom tuffa tider bara genom att veta att det kommer bättre.

Att förvänta sig något är kanske mer underbart än själva uppfyllelsen av det man förväntat sig. Jag kan känna en väldig glädje i själva förberedandet. Då jag tex sitter och ritar en skiss över ett bygge jag skall göra. Eller när jag planerar för en resa. Vart den skall gå och vad den skall innehålla. Det ger en livsglädje som är svår att beskriva. Tillfredsställelse kanske funkar bra.

Det finns en förväntan vi alla borde få modet och orken att slänga ut. Det är den förväntan som aldrig kommer att uppfyllas och slå in. Då vi förväntar oss problem och bekymmer som vi tror kommer. Den ger inte någon drömbild som vi vll skall vara sann. Den förväntan vill vi bara fly från. Så går vi där och bekymrar oss och är oroliga. När det väl kommer till den tidpunkten då det borde hända så händer det inte. Vi har bekymrat oss helt i onödan. Dem allra flesta gångerna vi gör detta är det helt onödigt. Vi inser det men det är svårt att låta bli.

Kanske kan en bön till Gud hjälpa oss då. Typ: ”Hjälp mig Gud att leva i nuet och inte bekymra mig så mycket i onödan”. Pröva så får du se. Ett vet jag, att Han vill bära oss igenom både god och dålig förväntningar. 

Publicerat den

Mormors drömmar

När jag var liten minns jag speciellt min mormors drömmar. Kakorna alltså. Dom smälte i munnen. Det fanns ingen annan som kunde göra drömmar som hon.

Jag vet inte om jag hade några restriktioner från mamma eller om det var fritt fram. Om det kom an på mormor var det nog fritt fram.

Alltså, dessa drömmar, dom var något alldeles speciellt. Jag tror inte man kan beskriva dom på ett rättvist sätt.

Mormor fick dom så där höga och fluffiga. Det var mycket luft i dom. Man kunde inte äta dom i två tuggor. Man var liksom tvungen att ta hela kakan i munnen på en gång. Inte konstigt att det gick åt både en och två och kanske tre om jag minns rätt.

Med tiden som mormor blev gammal så blev dessa drömmar inte riktigt lika bra längre. Dom blev inte lika fluffiga. Dom smälte inte lika dant i munnen. Men jag tror nog att smaken var den samme. Men nu kunde man ta dom i två tuggor. Dagen kom då mormor inte kunde göra dom alls längre. Hennes ork räckte inte till att göra drömmar. Åh vad jag saknade dom när man kom och hälsade på min mormor.

Drömmar kan gå fel men ändå smakar drömmar så gott. Det är som att uppleva något som ännu inte har hänt. Dom liksom smälter i munnen och man tar gärna en dröm till. Trots att drömmarna inte blev lika bra fortsatte mormor länge att göra drömmar. Sluta aldrig att drömma. Det ligger något magiskt och mäktigt över drömmar. Dom verkar locka oss till saker som vi kanske aldrig skulle göra annars.

Kanske är det just medan vi drömmer som vi skapar vår framtid. Kanske är det i drömmen som vi får visionen för nästa steg i livet. Jag tror att det är just då, då vi är avslappnade med garden nere, som vi är mottagliga för nya intryck. Då börjar vi inte att argumentera emot eller lägga oss i skeendet. Drömmen för oss dit den vill och vi har bara att följa med.

Det är drömbilden som fört många byggnadsverk framåt till en vacker byggnad. Det är drömbilden av en värld som lett oss till att skapa den världen.

Vad drömmer du? Vad har du för drömbild? Kanske är det dags att lätta ankare till den nya värld? Kanske är det din morgondag du såg i natt.

Sluta aldrig att drömma. Det gör dig kreativ. Den skapar tro för morgondagen.