Eftertänksamhet ger en god eftervärme

Vi människor mår bra av lite eftertänksamhet. Vi behöver ”samla ihop” det då och då. Göra små livsbokslut. Backa tillbaka bandet ett tag och se hur det blev.

Det kan ju vara lite obekvämt. Men det kan också ge ett nytt avstamp. Inte alltid en radikal ny färdriktning. Oftast är det nog små enkla förändringar men som över tid ger möjlighet till nya mål.

Eftertänksamhet ger också en påminnelse om mycket gott. Det ger en eftervärme som man kan behöva om det tex blåser lite snålt omkring sig.

Eftertänksamhet sållar också lite bland minnen. All minnen kan man inte lägga undan. Men man kan lära sig och låta sig förhålla sig till dom. Då kan man be om nåd att få lägga vissa minnen längre bak i ”lådan” och låta andra ligga mer i den främre delen.

Det handlar om reflektion. Att mitt i tidens snabba tempo kunna stanna upp och reflektera något. Att låta det som passerat få återspegla sig i nuets insikt. Nuet som förhoppningsvis inneburit att man blivit lite visare vart efter tiden gått. Så kan man se dom val man gjort i ett, förhoppningsvis , ljusare och mer vist sätt. Då kan man slippa fördömelse utan inser att man kan göra bättre val framöver.

En stund av eftertanke …

Efter en dag som varit fylld av med många olika slag av arbete var det skönt med en promenad i eftertänksamhet. 

Dagen var fylld med sammanträde, årsmöte, upptakt i butiken där många aviserade frånvaro, en eftermiddag mot kvällning att jobba i butiken. Samtal med kollegor. Reflektioner av intryck under dagen som är svåra att bara lägga åt sidan. När jag kom hem var det rätt mycket som rörde sig i tänket. Ett rätt så trött tänk.

Då var det skönt att gå ut en stund och bara få vara i en stund av eftertanke. En stund av att bara låta tankarna flöda fritt och få frisk luft under sina vingar. 

Eftertänksamhet är något vi behöver på alla sätt. Som privat för sig själv. Som ledare. Kort och gott – alla. Eftertänksamhet har en god inverkan på oss. Frågor vi kan ställa oss kan vara…

  • Hur har jag förvaltat denna dag?
  • Hur har jag mött min omgivning idag?
  • Kunde jag ha gjort något bättre?
  • Har jag uppmuntrat någon?
  • Har jag sårat någon?
  • Vad har gjort bra som jag kan ta med mig som god energi ?

Synonymer till eftertanke är begrundan, övervägande, betänkande, besinnande, besinning, eftertänksamhet, reflektion. Det sista ordet kanske är ett nyckelord. Att just reflektera är något vi behöver ta tid för. Det hjälper oss att se upp för det som är mindre bra. Att se det som är bra och som är värt att satsa på. 

Ett bra val är att ta en stund av eftertanke… och göra det regelbundet 

När jag kommer hem tänder jag ett ljus…..

När jag kommer hem på dagarna har jag tagit för vana att tända ett ljus. Ibland blir det fler. Det har blivit som en ritual på något sätt. En signal att nu är arbetsdagen över. Nu är det dags att slappna av och låta jobbet lägga sig åt sidan.

Lika bra att erkänna att det är inte alltid så lätt att släppa jobbet när man står mitt uppe i förändringsprocesser av olika slag. Men ljuset hjälper mig.

Ljuset har på något sätt alltid stått för frid, stillhet, eftertanke och hopp. Frid – att oron för det som måste göras släpper. Stillhet – efter en dag med många saker i luften få lugna sig och låta en inre stillhet landa inom mig. Eftertanke – sortera det som hänt och lära sig av sina misstag men också att summera. En tacksamhet som flödar för att man har så många medarbetare på jobbet som brinner för vårt arbete. Tacksamhet över att vi får arbeta med något som gör skillnad. Hopp – att det finns något bättre framöver. Något nytt intressant att uppleva.

Men för mig är det också hoppet något djupare. När jag tänder ljuset är det en påminnelse om den jag tror på. För mig blir det som att tydliggöra Jesu närvaro. Som om han inte alltid finns där? Inte alls. Jag vet att han alltid fins nära dig och mig så det beror inte på det. Utan det blir en hjälp för mig att påminnas om att han verkligen finns där. Kanske, du som jag, glömmer vi det allt för lätt.

Jag kan inte påstå att allt jag möter är lättförståeligt. Det är inte alltid så lätt att se någon mening i det som sker. Jag tror tom att det inte är någon mening i allt som sker. Det bara sker. Livet har många frågor samtidigt som det har många svar. Men mitt i alla svängningar har jag valt att försöka lita på att den jag tror på har allt i sin hand. Jag förstår inte allt som sker. Jag har frågor om varför. Jag kan inte förklara hur allt ligger till. Ibland är det bara dör komplicerat. Både i livet men också allt vad tro och teologi är. Men jag väljer att sätta min tillit till Honom, Jesus, som jag tror på.

Det är det hoppet jag tänder inom mig varje gång jag tänder ett ljus. Jag väljer att tillskriva den ceremonin det innehållet. I sig har inte stearinljuset någon speciell kraft i sig mer en den värme som det skapar. Men jag väljer att låta det hända.

Jesus säger att han är världens ljus men det står också
6 Ty Gud som sade:”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. 1 kor 4:6
Man skulle kunna säga att när jag tänder ett ljus och gör mig tillgänglig för att Guds ljus kan sprida sig inom mig då ger det mig värme och kunskap om hans allmakt och omsorg. Att jag vet att han har omsorg om mig.

På samma sätt har han omsorg om dig. Pröva så får du se. Tänd ett ljus du med när du kommer hem från jobbet. Tänd ett ljus när du tycker det är lite motigt i vardagen. Tänd ett ljus när det känns ensamt. Det finns alltid en orsak att tända ett ljus.

IMG_6845.JPG

Tänke-plats…

Veckans Puh-citat kanske är värd en stunds eftertanke.

Vi har rätt högt tempo många av oss. Det finns alltid något att ta tag i på jobbet. Man blir liksom aldrig färdig. Och skulle man mot förmodan närmare sig det stadiet, att vara färdig, då hittar man på något nytt.

Jag kan sakna den tiden då jag hade möjlighet till en morgonpromenad. Det var en stund av reflektion, eftertanke, fundering. Eller som Puh kallar det – Tänke-plats

För mig var det att gå i skogen. Där kunde jag få återhämtning. Där kunde jag drömma. Där kunde jag planera. Där hade jag min meditativa bön. Som en god vän sa till mig en gång: ”i vår skog finns Gud”.

Jag hade nog svårt att sätta mig still på verandan och göra samma sak. När jag rörde mig i skogen var jag i vila. Trots rörelsen i gåendet.

Inte vet jag hur du tänker om detta. Jag tror vi alla behöver en stund av Tänke-plats. I den gamla almanackan tänkte man sig söndagen som vilodag. Förr stannade samhället av vid klockringningen kl 18 på lördagen. I en stad vi bodde i fanns det en tidpunkt på kvällen då man skulle dra ner på aktiviteter och ljud. Tror det var kl 20. En rätt sund inställning.

Från första början i skapelsen tänkte sig Gud att man skulle vila på sjunde dagen -sabbaten. Ibland undrar jag vad som hänt med den dagen. Affärer har nästan lika mycket öppet då som en vardag. Vi har ofta almanackan lika full upptecknad som en vardag.

Vi är skapta för en vilodag. Jag tror att vi även är skapta för en Tänke-plats. Där vi kan slappna av och låta tankarna bara komma och gå. Kanske är det just då vi gör dom största framstegen i livet. Vi kan sortera bort sådant som är mindre viktigt. Vi kan få in fokus på det som är viktigare och har större värden. Kanske rent av att vårt inre får komma till tals.

Varför inte låta en del av den helg vi nu går in i få vara en Tänke-plats. En stund av eftertänksamhet och inre lyssnande. En utmaning som heter duga. Mitt i allt uppkopplande med mobiler, iPad, datorer, TV, netflix Facebook, Instagram mm mm mm.

Åh vad jag önskar att hitta en ny tänke-plats…….