Tänk vad ofta vi bekymrar oss. Osäkerhet om hur det ska bli. Bekymmer över nära och kära. Vi vill gärna veta säkert vad som kommer.
Det kan vara rätt svårt att vila i att ta blott en dag i taget. Det är svårt att släppa taget om sin egen framtid. Jag menar inte att vi ska vara slarviga med vår framtid. Vi ska ta ansvar. Men vi kan ändå vila i att ta en dag i taget.
Jag tror på en Gud som har omsorg om min min morgondag. Så även för din. Jag är så tacksam att få leva i den tilliten. Det finns en psalm ger oss en påminnelse om denna vila i att ta blott en dag i taget. Den ger jag dig idag.
1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.
2. Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig.
3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i Ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.
Här lyssnar du till fredagskören
Pedher´s blogg 