Etikett: ensam

Publicerat den

”Det är svårt att vara ensam på egen hand”

Socialminister Jacob Forssmed sa vid St Johanneskyrkan i Göteborg följande:

”Det är svårt att vara ensam på egen hand”

Jag drömmer om en kyrka som utrotar det Jacob pratar om. Jag tänker att kyrkan är så många sker. Inte minst att vara en plats där gudsmöten sker. Och mycket till. Men detta en en av drömmarna jag har för kyrkan.

Inser hur svårt det är. Inser att det är lätt att ha den åsikten men klart svårare att möta upp emot den. En kyrka 24-7 som alltid finns där är svår att uppnå. Men jag drömmer om en sådan kyrka. Inser klart svårigheterna med det.

Ensam är man ju på egen hand. Vare sig man vill det eller inte. Och det är ju det som är så knepigt. Jacob har så rätt.

Frågan är hur man kan utrota detta. Troligen kan man inte det. Men man kan motverka det tror jag.

En väg är att den som är ensam går samman med någon annan som är ensam och skapar en mötesplats för att motverka ensamhet. För ärligt talat….. det är nog bara du som är ensam som förstår djupet i detta och inser vikten av det. Vad du behöver är en plats/kyrka som är villig att öppna upp sina lokaler för dig. Och ja, det är inget lätt uppdrag. Det kan kräva mod och åter mod. Men våga. För det är en framkomlig väg.

För det är verkligen så, det är svårt att vara ensam på egen hand. Men jag vill tro att det finns dom som inte är ensamma som vill vara med och stötta en sådan plats.

Jag kommer fortsätta att drömma om den kyrkan som vågar och vill. Och vill göra vad jag kan. Vill du?

Publicerat den

Att be ensam är inte alltid så lätt

Att be ensam är inte alltid så lätt. Igår hade jag ansvar för en onlinebön. Ingen anmälde sig att dela det med mig. Så jag skulle be ut i etern under två timmar. Jag hade en plan. Det gick väl ganska bra. Men den höll inte hela vägen. När en timme och 35 minuter hade gått så var jag beredd att ge upp.

Men då kommer den man som skulle ta över klockan 8 in. Han hade kunnat vänta. Men han räddade min kväll. Inser hur mycket lättare det är att var två eller flera och be. Sista halvtimmen fick så lätt.

Det är lättare att be om man är fler.

Jag tänker att om du tycker det är knepigt att vara uthållig i bönen när du är själv så finns det en lösning. Be ihop med någon. Eller flera. Man liksom drar varandra framåt.

Kanske var det också en tanke när bibeln säger ”För där två eller tre samlas i mitt namn, då är jag mitt ibland dem.””
‭‭Matteus‬ ‭18:20‬ ‭NUB‬‬ Tänker att där finns energin i bönen.

För att jag skulle vara uthållig gjorde jag en plan. Jag skrev massa olika saker jag skulle kunna be för. Det gjorde att jag kunde genomföra en bön där jag hade tillgång till olika ämnen och tankar. Under 1,5 timme bad jag igenom den listan. Den hjälpte mig helt klart till att vara mer uthållig.

Så planera din bön. Den för dig framåt. Det slog mig att det blev så bra när jag förberedde min bönestund.

Kanske kan det var en idé för dig med.

Publicerat den

Att slå följe ihop med någon

Rubriken för dagen är ”Att slå följe ihop med någon”.

Den skulle kunna vara ”Ensamhet”.

Efter två dagar om tankar omkring skratta och gråta så är steget inte långt till denna dags funderingar.

Ensamhet. Det slår mig att många är ensamma i vårt land och vår stad. Ett svårt ämne att närmare sig.

Det finns så mycket skuld i det. Hos alla som inser att man borde bjuda in. Hos alla som är ensamma som borde ta ”tag i det”.

Det finns människor som verkligen älskar ensamhet. Men det är väldigt många som skulle mena att dom näst intill hatar den samma.

Vi behöver slå följe med någon. Någon som vi kan skratta och gråta med.

Frågor jag jobbat mycket med dom sista åren är hur man bryter ensamheten. Hur får man människor att vidga sina redan invanda väncirklar? Hur får man ensamma att våga ta första steget ut ur sin ensamhet? Hur skapar vi en plats där alla trivs ihop? Hur kan man skapa mötesplatser utan att det blir massa missförstånd?

Det är när man slår följe med någon som man kan dela livet. Dela glädje och sorg. Jag tänker att vi alla går på vår livsvandring. Det är när våra livsstigar börjar gå parallellt som möten uppstår. Där utbyts glädje och sorg.

Ensamhet kan skapa oss passiva. Vi blir handlingsförlamade. Vi tar oss inte det.

Jag minns när jag blev ensam hur svårt det var att ta sig för någonting. Semestern var ett trauma typ. Till slut tog mig i kragen och började semestra igen. Liksom ”tvingade” mig iväg. ”Tvingade” mig att engagera mig. Det var inte alltid som det skapa vänskap med gemenskap som frukt. Men det gav en lättnad i ensamheten. När man sen får vänner att umgås med så blir det lättare. På många sätt.

Kan inte ändra mycket med denna blogg men jag skulle så gärna se och upptäcka hur vi kunde få bukt med ensamheten i vårt samhälle. Men om vi alla försöker göra något för att mildra ensamheten har vi kommit en bra bir på väg. Då finns det hopp.

Till dig som är ensam och väntar på att det ska bli en förändring: ”Ge inte upp. Förr eller senare löser det sig.”

Till dig som har förmånen att dela gemenskap med någon eller några (kanske många till och med) ”Öppna din gemenskap. Bjud in. Vidga cirklarna”.

För ensamhet bryts bara när minst två personer bryter ett redan givet mönster där någon eller båda är just ensam.

Om vi alla bestämmer oss för att bryta detta mönster finns det hopp att utrota ensamheten.

Så det är bara att någon vågar börjar och alla andra följer efter.

Publicerat den

Du går aldrig ensam

Bilden är hämtad från ”Guds lilla gröna”.

En ensamhet kan vara svår att upptäcka som en tvåsamhet. Likaså upplevs den allt för ofta som just ensamhet fast den egentligen inte är en ensamhet.

Jo, om man utgår från perspektivet människor. Och då mer när det handlar om djupare relation.

Verkligheten är något annat. Mmmm just precis så. Hur det än klingar konstigt hos dig.

”….. måste du förstå att du faktiskt inte är ensam”

Bibeln säger om Gud att ”jag är med er alla dagar….” Likaså står det att hans ögon vilar på oss”. Att vår Gud alltid finns med oss.

Har sagt det förut och säger det igen. Gud är bara en bön bort. Hur långt/länge du än vandrat bort ifrån honom. Du behöver inte gå hela vägen tillbaka. En bön räcker. Ett samtal. Så nära är han. Det krävs ingen satellittelefon , inga röksignaler bara en bön.

Ibland tänker jag att när man tvivlar på det får man tala till sitt förstånd. Att hänvisa till löften i bibeln. Att påminna att det är så att Gud är alltid med. Vad en känslorna säger.

Du går aldrig ensam. Faktiskt är det så.

Publicerat den

Ensam är stark (!)?

Jag möter allt för ofta att ensam är stark. Kanske ligger det i vår egocentrerade samhälle idag. För då kan jag styra allt själv. Få det som jag vill ha det.

Denna vecka har jag varit i Kenya Nairobi. Mött vänner som vi gör projekt tillsammans med. Det kan vara hälsoprojekt. Det kan vara utbildningsprojekt. Det kan också vara fredsskapande projekt.

En sak som är mycket tydligt i dessa processer är:

Ensam är inte stark !

Ensam gör det, allt för ofta, omöjligt att genomföra och fullborda. Ensam gör att det också kan saknas en del som skulle gör det hela så mycket bättre. Ensam gör att man får dra hela lasset själv. Man blir trött av sådant.

Nej, som nog funderat om tidigare, vi är gjorda för två- och flersamhet. Alltså tillsammans. Då blir vi starkare. Då kan vi stötta och hjälpa. Då kan vi tillföra något. När någon är svag kan den andre vara stark. Så bär vi tillsammans.

Det är så jag ser relationer, samarbeten, kollegor, projekt. Allt handlar på något sätt att …..

Tillsammans är vi starka!

Därför behöver vi vara öppna för att få hjälpa. Beredda att ta hjälp. Beredda att dela med oss av oss själva. Bjuda på oss själva. Låta andra bjuda på sig.

Dagarna i Kenya har påmint mig om att ensam är inte stark. Tillsammans kan vi förändra världen. Tillsammans kan vi göra vår egen lilla täppa till en bättre plats att leva på. Likaså vår värld.

Det är då vi inser att vi behöver varandra !!

Publicerat den

Svensken – den mest ensamma …..

Lyssnade på kulturdelen i aktuellt. Ett inslag menade att mitt i vår välfärd och goda utveckling är vi dom mest ensamma i världen. 

Hur blev det så?

I ljuset av hur vi förr bodde generationer på samma gård är det lite tragiskt. Då hade vi mycket närhet till varandra. Nu har vi skapat ett välfärdssystem där vi ska klara oss själva. 

Samtidigt är det nog inte bara vår välfärd som är den enda orsaken. Vi har utvecklat något som mer liknar sig själv nog. Vi skapar grupper som blir svåra att komma in i. 

Jag kan bara konstatera att jag bott i Norrköping under ca 1,5 år. Under den tiden har jag inte fått så många vänner som kan sägas att man umgås med. Jag är inte alls bitter. Inte på något sätt. Men visst kan jag erkänna att jag känt mig ganska ensam. Har skrivit om det tidigare också. En ensamhet som stundom blivit rätt jobbig. Visst ligger det också på mig.  Absolut. Men det blir för enkelt om man nöjer sig med den åsikten. Det är en brist i våra större gemenskaper när vi har så svårt att bjuda in nya människor till gemenskapen. Inte konstigt att vi då blir dom mest ensamma människorna i världen. Säger man i den stora gemenskapen nej, inte öppnar upp, kan man inte lägga skulden på den nye. Genom att visa gruppindelningen redan i den större samlingen har man där gett den tydliga signalen att det inte är någon idé att bjuda in. För vem kan bjuda in en så stor grupp i kanske en liten lya? När man sen bjuder till så får man inget svar. Då är det tydligt nog. 

Jag tror att vi behöver bestämma oss för att öppna våra gemenskaper. Dom som kan ändra på den uppfattningen att vi är dom mest ensamma är vi svenskar själva. 

Här tror jag kyrkorna måste gå före. Skapa miljöer där människor kan mötas. Frågan är bara om vi vill lämna vår bekvämlighet och invanda mönster. 

För nu ganska många år försökte jag få med mig mina grannförsamlingar att skapa mötesplatser för ensamma. Jag fixade inte allt jobb själv. Fick ingen att tända på idén. Så det gick inte att genomföra. 

Jag är rädd för att det är svårt att bryta ensamskapet.  Vi är rädda för att själva bli ensamma så vi håller hårt i vår gemenskap och släpper omedvetet (eller medvetet) inte in någon i gruppen. Kanske har vi själva haft svårt så nu vill vi inte riskera något. 
Inte konstigt datingsighter kommit till. Ingen skugga på det men det visar på en brist trots allt. 

Visst ligger det mycket på oss själva. Men utmaningen ligger på ledarskapsnivå också. Långt mycket mer än att uppmana till att hälsa på varandra. 

Hur kunde det bli så? Låt oss släppa den frågan. Vi får ta sikte på att bjuda till och göra något åt den istället. Det är ju ändå till sist det vi behöver ändra på. 

Hoppas att vi ska få höra om oss svenskar att vi är dom mest öppna och inbjudande personer i världen. Att vi bryr oss om varandra. Att vi ser varandra.