För några nätter sedan så hade vi ett inbrottsförsök på jobbet. Man lyckades inte ta sig in och larmet gick. Det är så skönt att veta att larmbolaget är där på bara några minuter.
Man önskar ju ingen att få ett inbrott. Det är alltid fel att göra inbrott. Så är det. Men att göra inbrott i en butik vars syfte är bistånd känns lägre än lågt.
Det är inte första gången som vi haft påhälsning. Varje gång har tjuvarna inte fått med sig någonting. Det finns ju inget av värde för dom. Allt vi har är ju affektionsvärde och inget som dom kan kränga på svarta börsen.
Ja, jag vet att man inte kan tillräkna en tjuv ett rätt omdöme i detta. Dom liksom inte tänker på vem dom stjäl från. Dom har andra syften. Men ändå. Att stjäla från någon vars syfte bara är att hjälpa andra som har behov av hjälp är som att slå på någon som redan ligger.
Några pengar finns inte att hämta och all teknik vi har kan inte beskyllas att vara av någon mer avancerad art. Naturligtvis vet inte tjuven det. Men ändå.
Det är dock lite synd om tjuven. Tänk att lägga ner så mycket jobb på något som inte ger någonting. Hur smart är det? Inte alls. Men ändå.
Det känns bara så trist. Alla kämpar för att kunna ge så mycket det bara går till barnen ute i världen. I vårt fall också missbrukaren som behöver hjälp med motivationen att lämna missbruket eller ungdomarna i Örebro. Att då någon vill stjäla förutsättningarna för ett stort överskott är verkligen trakgiskt.
Hur som helst är ett inbrottsförsök på Erikshjälpen ett inbrottsförsök på fel ställe.
Pedher´s blogg 