En tanke för dagen – När något gammalt blir välsignat

Igår var jag på en intressant samling genom jobbet. Vi var flera kollegor som mötte organisationen Friend to friend som tar emot bistånd från våra butiker. En träff där vi fick samtala om vilka saker som kan göra bäst nytta i Estland. Läs gärna om deras arbete på deras hemsida.

Dom jobbar med samma sak som vi på mitt jobb på Erikshjälpen i Jönköping.

Det handlar om att gamla saker blir till välsignelse.

Det är mycket gammalt vi slänger iväg. Det är mycket gammalt som vi inte tar tillvara. Men når vi får tag i det i vår butik märker vi vilket stort värde många gamla saker har. Ibland blir vi tom överraskade över det stora värdet. Uträknat av somliga men andra kan ta lån för att förvärva vissa värdefulla saker.

Ibland är jag rädd för att så hanterar vi dom som är äldre. Med risk för att bli misstolkad och felciterad så menar jag inte att jag jämför gamla saker med äldre människor. Men det är sorgligt när vi verkar inte se äldres kunskap och kompetens och värde.

På arbetsmarknaden kanske man redan är förlegad redan strax efter fyllda 50.

Arbetsgivare behöver se olika generationers kompletterande kunskap.

Allt gammalt kan bli till välsignelse om man bara ser till dess verkliga värde. 

När jag var typ 10 år var alla över 25 gammalt. När jag var lägerledare som 16 åring var jag gammal i barnens ögon och 30-åringarna klart äldre. Var man 50 var man väl ämnad för ålderdomshemmet. Så i det ljuset är jag väl lastgammal idag. Vart vill jag komma? Beroende på betraktarens ögon är vi väl alla gamla någon gång. Vilken ålder vi än har. Att ställa någon åt sidan bara på grund av ålder är ovisligt.

 

 

En tanke för dagen – Nyckellådan

På jobbet har vi en låda med massa nycklar. Det är nycklar som blivit över. Dom ligger där och väntar kan man säga.

I den letar vi när ett lås på en låda tex saknar sin nyckel. Inte så sällan hittar vi en som passar när vi letar i den lådan.

Inte så sällan ber jag i min bön om att få ”rätt nycklar” till situationer. Ibland verkar det helt låst utan att hitta nyckeln att låsa upp med. Men så helt plötsligt kommer svaret och ”nyckeln” är på plats.

Ibland behöver man hitta rätt person till uppgiften. Det är så gott att hitta den nyckelpersonen. Då löser sig det mesta.

Är du som en nyckel som ligger i lådan och väntar på att bli använd? Det finns en situation som just din nyckel passar för. Sök efter det svaret och du kommer bli till välsignelse.

Vi behöver hjälpa varandra till att bli nyckelpersoner. Det är som låset. Låset kräver sin speciella nyckel med sin unika form. Du är en sådan form. Vi kan behöva hjälpa varandra fram till just den uppgift som vi är ämnade för.

Liksom vi hittar nycklar i vår låda så får vi söka och hitta nycklar till uppgifter som behöver sin speciella nyckel.

Tänk så många nycklar det finns som inte brukas. Vi behöver få igång alla nycklar. Då välsignas hela vår värld. Och den som kommer i bruk känner sig så behövd.

Man måste inte slita ut dom nycklar som nu är i gång. Man kan söka fler i lådan. Det är inte farligt att ta fram en oprövad nyckel. Det kan visa sig att den passar precis för uppdraget.

Stegräknaren….

Ikväll var jag lite extra trött i benen. Jobbet var lite extra intensivt. Många kunder. Mycket spring.

När jag kom hem kollade jag stegräknaren. Över 11000 steg. Dom flesta mellan kl 15-18. Under dagen låg också mobilen på laddning. Så det är klart fler steg

Inte konstigt att benen är trötta och knäna känns.

Men så blev det en av våra bästa torsdagar detta år. Fantastiskt roligt att få sälja skänkta saker till goda ändamål.

Idag är det svårt att låta bli

Idag är det svårt att låta bli. När något så viktigt sker kan bara inte blunda för det. Det ropas ut. Idag skall vi göra skillnad för världens barn Om du handlar på en butik som heter Erikshjälpen så går dagskassan till just Världens Barn. Om du inte har lust till det kan du sätta in en slant direkt. Världens barn firar 20 år. Så varför inte hedra dom med minst 20 kr. Här är numret:Eller så sätter du in dina pengar direkt på Radiohjälpens gironummer: 90 1950 – 6 eller swisha till samma nummer.

Detta är så bra. Om vi alla kunde tänka oss att avstå 20kr eller varför inte lite till så skulle det göra radikal skillnad. Så idag ser vi till att göra skillnad. Igår kväll var det en gala på tv. Den gav ca 55 miljoner. Totalt över 1,5 miljarder under dessa 20 åren. Idag ska vi bättra på den summan radikalt. Snälla var med nu.

Ps det finns ju en stor sedel som heter 200. Den går ju på samma tema nästan. Ds

Ska vi byta grejer? …. men du kan också bjuda på pennan.

Igår var jag på radio P4 i Jönköping och pratade om volontärskap. Samtidigt var jag med i deras ide inför deras insamling till Världens Barn. Man skulle byta upp en sak till något bättre. Tanken är att en sak ska bli bättre o bättre. Den skall sen auktioneras ut. Om ”Ska vi byta grejer?” kan du läsa om på radions hemsida.

Så jag tog med mig en sak från vår butik, erikshjälpen i Jönköping. En ljuslykta. Så nu är det bara att ringa till dom och byta till en bättre sak. Allt för att vi ska samla in mycket pengar till världens barn.

Att byta upp sig…..

Det är många gånger vi vill byta upp oss. När bilen börjar bli dålig. När kläderna börjar bli slitna. När vi vill ha en bättre bostad. Bättre mobil. Allt för ofta är vi rätt fåfänga när vi vill byta upp oss. Vi vill ha det senaste. I det ljuset blir ”att byta upp sig” rätt fåfängt.

Radio P4 vänder upp och ner på detta. Här handlar det om att ge bort en ”dyrare” sak för att få en billigare sak. I mitt fall fick jag en penna. Ganska stor skillnad i pris. Nu auktionerar jag ut den. Alla pengar går till världens barn. Så nu är det bara att bjuda på den. Jag lovar att jag står för frakten till dig. Bjud på så kan pennan bli din.

Så nu taggar vi upp insamlingen till världens barn.

Överflöd är det ingen brist på

Sista timmarna stod jag i vår gåvomottagning igår på jobbet. Vi var två stycken som hade fullt upp att ta emot alla gåvor. Tidigare på dagen hade vi sänt iväg den 26:e trailern till Estland. Förra året skickade vi 27 stycken. Så det lär bli nytt rekord.

Vår butik firar 25 år. Som du säkert vet. När vi summerar dessa år har vi sänt bistånd till ett värde av 80 miljoner. Allt skapat av det vi fått in i gåvor.

Överflöd är det ingen brist på

Vi har det oerhört bra i vårt land. När man står i gåvomottagningen så blir det så tydligt.

Man skulle kunna göra ett lite experiment. Fundera på hur många saker du har som du nästan aldrig eller aldrig använder. Hur mycket finns det i förrådet som bara ligger där? Vill minnas att man beräknade att vi har många tusen saker/person. Säkert är det ingen underdrift. Frågan är om vi verkligen behöver allt vi samlar på oss och som vi gärna köper.

Kanske är det värt att fundera på hur det ligger till.

Kul är i alla fall att när vi upptäckt att vi inte behöver allt det vi har så kan det göras om till bistånd. Det har många förstått. I det läget är det bra att det inte är någon brist på överflödet.

Kanske är det just så livet bör levas

Just nu är är jag upptagen mycket omkring vår butiks 25-årsjubileum. Det har varit fest i måndags, lite extra stoj i butiken. Så igår kom radioP4. Lyssna gärna via länken här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/948303?programid=2267. (2h48min in i programmet till slut kl 13.)Vi är många som kommit och gått under all dessa år. Några är faktiskt kvar sen starten. Det är fantastiskt. Man har stått kvar i jobbet och brinner fortfarande. För mig är det så häftigt. Tänk att man satsat under 25 år. När jag växte upp och utbildade mig så gjorde man det för hela livet. Idag tar man kurs för kurs. Allt i en anda att man kan alltid utbilda sig till något annat. Och idag byter man jobb ofta. I det ljuset blir det ännu större att någon kan vara kvar i ”samma” uppdrag under så lång tid som 25 år. Under 25 år har vår butik jobbat för ett överskott. Någon har räknat ut att dom första 20 åren har butiken skapat bistånd till ett värde över 50 miljoner. Då är sida-pengar inräknade och bistånd till andra länder i form av saker vi skickat. Dom sista 5 åren har säkert gett åtminstone 15 miljoner till. Kanske mer. Jubileum kan ofta vara ett minnesarkiv på något sätt. Jag tänker mig att vårt jubileum är mer att ett avstamp vidare in i nya tider. Kanske beror det på att vi som är medarbetare inom bistånd alltid sträcker oss efter nya möjligheter att hitta nya vägar till att hitta och skapa medel till hjälp. Vi liksom tar sats på nya 25 år. Då, när butiken firar 50 år, kommer många av oss att inte finnas kvar. Ändå tror vi att den tiden kommer. Inget ”om”. Utan ett faktum.

Kanske är det just så livet bör levas. Att det tar mer sats framåt än att fira det förgångna.

Att blicka framåt ger en dragkraft som gör att vi sträcker oss framåt. Vi vill utvecklas. Ta nya steg. Göra nya erövringar. Se nya segrar. Se nya vyer. Göra nya insatser. Kanske på samma område. Kanske på nya områden. Hur som helst så ligger blicken mer framåt än att låta den vila på backspegeln. Det tror jag är ett bra livsval.

Gåshud

I går hade vi butiken öppen som vanligt. Jag fick ett samtal med en kund som ville se på en leksak vi hade i vår monter. Det var en liten kille som var glass försäljare. Då berättar han att han hade nästan en identisk sådan när han var barn. Den hade han tyckt så mycket om. Han hade under många år letat efter en sådan. Och där stod den. Han sa att han hade gåshud. Priset hade ingen betydelse. Han var klart berörd. När jag skruvade upp fjädern och ekipaget åkte iväg var det så häftigt. Visst är det märkligt hur vi kan reagera. Att något som berör oss gör att vi får gåshud. I hans fall något som relaterade 35 år tillbaka i tiden. Jag tror du vet precis vad jag pratar om. Vi har nog alla varit med om det på något sätt någon gång. Det känns som om man är med om det en gång till. En påminnelse påverkar hela vår kropp. En tanke och upplevelse berör oss så att håret reser sig på oss. Det är rätt häftigt tycker jag. När jag är med om det på jobbet som igår händer det något inom mig också. När jag får del av hans berättelse blir jag så glad. Det är en av alla saker på mitt jobb som gör att jag gillar det så mycket. Det ger en större mening med jobbet. Man blir så glad för deras skull. Att det sen är en gåva och pengarna går till att hjälpa en behövande blir ännu bättre. Inte konstigt att man får lite gåshud då….

Så är det dags….

Så är det dags….

Idag är det åter tillbaka till jobbet efter drygt tre veckors ledighet. Känns bra. På ett sätt "borta bra men hemma bäst" på något sätt.

Jobb är ju i grunden något bra. Allt för många saknar det. Det är inte bra.

Denna dag är oftast en dag full med prat. Mycket att ta in och följa upp. Det är också starten på hösten och vinterns arbete med olika satsningar. Då gäller det att få en bra plan lagd.

När kvällen kommer är åtminstone huvudet ganska trött. Så jag vet vad jag har att vänta mig denna dag.

Fram emot helgen kanske man är tillbaka till dom tidiga morgnarna igen.

Semestern, ja den kan väl beskrivas som dagen som var i lördags. Då var det minst sagt blandat väder. Med skurar av regn och gassande sol. Rent vädermässigt har det inte varit den bästa sommaren men inte heller den sämsta.

Nu önskar jag mig en vacker brittsommar. Goda höstpromenader.

Känner mig nöjd med semestern. Du har kunnat följa den vis min semesterdagbok. Jag skrev den mest för mig själv. Det var ett sätt att visa mig själv vad mycket man hinner med på en semester. Mycket att vara tacksam för. Möten med människor. Att då kunna gå tillbaka och läsa något om det och se bilder är gott. Det är som att leva semestern en gång till.

Men nu är det dags för det vanliga livet igen. Det livet som är din flesta dagarna på året. Det vanliga är rätt bra. Dom ovanliga dagarna visar på det. Det är något att vara tacksam för. Gud hjälpe oss att se allt vi kan vara tacksamma för.

En dag att bara vara i

 Idag hade jag tänkt mig en sovmorgon. Det funkade inte speciellt bra. Men, man kan inte lyckas med allt.  Eller hur? 

Men det är skönt att man bara kan vakna och känna ”jag måste inte iväg”. Bara den känslan är ju en rätt okej känsla. 

Efter en lugn frukost och lite plock med blommor typ så upptäckte jag en värld jag inte har utforskat speciellt. Podcast. 

En av volontärerna lyssnade ofta på podcast. Hon berättade att hon laddade ner massa olika ämnen som hon sen under dagen gick och lyssnade på. När jag började se mig omkring i denna ”värld” så finns det ju massa olika podcast att lyssna till. 

Det fina är ju att man kan höra det fler gånger, när man själv vill, pausa när man vill osv.  Helt enkelt ganska genialt. 

Jag hittade min egen kyrkas podcast, pingst Jönköping. Där fanns predikningar upplagda som jag inte hade förmånen att lyssna till live. Laddade ner några stycken och så spelades dom upp en efter en. Hur bra som helst. 

Erikshjälpen har det också. Biståndspodden  tex. 


En dag då man bara behöver vara blir detta ju så bra. I lugn och ro gå och lyssna. 

Måste säga att denna dag gör det det ingenting att vädret inte är det bästa. Då blir det mer automatik lugnare. Det blir inget ”måsten” utan man kopplar av. I alla fall jag. Min vissnade blomma fick sig en omgång. Den får stå grön tills jag köper någon ny. 

Jag funderar på hur man bäst kopplar av. Svaret på den fundeingen har väl lika många svar som funderare över just det. Man skulle tillsammans skriva en bok om alla möjligheter det finns att koppla av. Hur man kan göra. Hur man kan lyckas osv. Den skulle kunna bli både stor och bli en succé. Men att bara vara är nog en av dom saker som skulle stå med i den boken. Bara vara. Alltså inte koppla av genom att göra massa avkopplande saker. Utan låta bara dagen gå liksom tanken. Så rensas mycket ut som ligger och skräpar. Det kan vara ett sätt. Fast att lämna soffan då och då är ju inte så dumt det heller. 

Eller för att citera Herre Gud & Co ”Någon kallade mig lat idag – jag orkade nästan svara”. 😄