-”Ta inte var dag för givet. Ta var dag som given”

I går var det 25 år sedan båten Estonia förliste. Då miste 852 människor livet. 137 räddades.

Igår berättade Mats Hillerström om natten i vår kyrka. Han var en av dom 137 som räddades från den förlista färjan.

Den berättelsen kan du läsa om i expressen.

Några meningar sätter sig i minnet efter hans berättelse:

-”Ta inte var dag för givet. Ta var dag som given” (Mats Hillerström)

Sug på dom orden en stund. Låt dom tränga in en stund.

Att Mats kan tänka så är väl inte så konstigt. Men om vi är ärliga mot oss själva gäller orden även oss andra. Dom gäller mig. Dom gäller dig.

Det är allt för lätt att ta dagen för givet. Men sanningen är den att vi vet ingenting om morgondagen. Dagen är en gåva. Varje ny dag är ny. Inget vi kan ta för givet.

Att höra Mats berättelse om att kämpa för att överleva väcker till eftertänksamhet. För mig väcks en stor tacksamhet. Känslan som jag hade när jag kom hem från Tanzania blir bara starkare. En sådan tacksamhet.

Vår morgondag vet vi inget om. Det stämmer till ödmjukhet. Till tacksamhet för varje dag vi får vakna till.

För mig påminner det om att lägga sin dag och morgondag i Guds händer. I dens händer som skapar morgondagen.

Genom att vi har den känslan och attityd till livet kommer den att prägla vårt sätt att hantera våra liv. För vad blir viktigare ? Vad måste livet innehålla? Vad måste jag ha? Det blir mycket som mister sitt värde. Det får ingen dragningskraft på oss. För livets gåva blir viktigare än mycket annat av tex saker.

Igår lades en krans ner vid minnesstenen som fått ny plats vid vår kyrkas framsida.

Min bön blir denna dag….

🙏Tack gode Gud för dagen som inne är. Tack för livet. Hjälpa mig att aldrig glömma nåden i att få vakna till en ny dag. Hjälp oss att inse att varje dag är oss given. Vi kan inte ta den för givet. Bevara oss ödmjuka. Amen 🙏

Det finns så mycket åsikter….

Denna helg som ligger bakom är en knepig helg. Det har varit 20-årsdagen för Estonia-katastrofen. Läst flera artiklar om denna dag. Läst överlevandes livsberättelser. Mitt i denna eftertänksamhetens helg har det varit kulturnatt i Norrköping med massa folk ute. Massa olika scener med olika slags musik. Riktig feststämning. Det för mig lite kluven inuti. Den här helgen har varit både och liksom.

När det gäller Estonia kommer vi nog aldrig att få reda på orsak och verkan. Snarare kan vi lära oss ett och annat från denna händelse. Läste en, för mig knepig, kommentar från denna tid. ”Om inte alla kroppar kan bärgas skall ingen bärgas”. Då kanske det lät förnuftigt men så här tjugo år senare, hur kunde man mena det? För en sjöman är havet en gravplats för den omkomne men för en annan då? Vi är väldigt måna om att utreda olyckor annars, varför inte denna? Jo den är ju utredd men det verkar ju uppenbarligen ha gått snett i den utredningen. Med dagens möjligheter kanske man skulle ödmjuka sig lite och ge en ny utredningen en ny chans. Då alla inblandade får veta att det är nu och sen aldrig mer. Hade det inte varit bättre att göra allt för att dyka ner och klargöra en gång för alla än att så många har tjuvdykt? Men det är ju min åsikt.

En helg som denna blottlägger hur vi människor ofta är. Vi har så många åsikter. Vi tycker att just ”min” åsikt är den ”som kommer närmast bäst som det går”. Vi är inte alltid så diplomatiska. Omkring Estonia visar det väl sig rätt tydligt att alla åsikter inte går att sätta in i klara rätt- eller fel-fack. Åsikterna/svaren är på något knepigt sätt både rätt och fel samtidigt. Tänk vad mycket lättare det hade blivit om man hade kunnat kategoriserat svaren då.

Måste vi ha åsikter om allt? I fallet Estonia torde det vara dom berörda parter som har tolkningsföreträde på åsikter. Vi andra kan mest tycka och tänka men lämna det till dom. För dom berörda kan våra åsikter mest bli tomhet för vad förstår vi.

Och det är väl där man kan landa i åsiktstänket. Det finns så många olika åsikter där det egentligen inte behövs fler åsikter. Världen skulle vara så mycket bättre om det var lite färre åsikter i luften.

Men det är ju bara min lilla åsikt som kanske också tillhörde dom åsikter som var helt onödig och borde ha besparats denna jord. Så förlåt om jag gjorde vår värld lite sämre nu. Jag ska bättra mig. Kanske.😊

Denna natt för tjugo år sedan…..

Denna natt som nu kommer är en natt att minnas med respekt. Denna kväll gick många människor ombord på båten Estonia och skulle göra en resa som skulle ända mångas liv. Denna båt skulle gå under.

Medan jag sov kämpade många människor för att rädda sitt liv. Det var många som inte klarade den kampen.

Min lilla upplevelse är ju förmätet att ens tänka på i ljuset över det trauma som många andra upplevde. Men jag minns att klockradion gick igång på morgonen. När jag hör vad budskapet blir jag helt ställd. Det kunde bara inte vara sant. Denna dag blev sen inte någon annan lik.

Jag har haft förmånen att få lyssna till personer som överlevde denna natt. En berättelse som är svår att smälta. En stark berättelse är den Mats Hillerström berättar i Dagen.

Många tankar har tänkts om Estonia ska bärgas eller inte. Den frågan lär man nog tvista om för all evighet tror jag. Viktigare är att ta med sig livets skörhet istället.

För denna natt påminner oss om hur skört livet är. Det kan ändas snabbt. Ingen av oss har löfte om morgondagen. Vi behöver verkligen ta vara på vårt liv och göra det bästa av det. Släng inte bort det på massa dumheter. Vi bygger livet som om vi ska vara kvar på denna jord flera hundra år. Vi samlar i bankfacken med vetskapen att vi får ingenting ta med oss dit vi går.

Denna natt för tjugo år sedan var det många som miste livet. Vi lyser än en gång frid över deras minne. Samtidigt får vi be för alla som denna tid har det tungt och sörjer extra mycket. Vi ber för alla som livet brister för i dom smärtsamma minnena som man påminns om. Herre, ge alla dessa en extra kraft för dessa dagar.