Vi lever i en tid av extra allt. Vi verkar inte nöjda med lagom som är det typiskt svenska. Vi kanska tom gapats efter mycket och missar hela stycket allt för ofta.
Det speglar lite av att aldrig var nöjd. Att inte tycka att det är ok med det man har. Vill ha mer kläder, bättre bil, en cykel till, en extra tv även i ett sist rum osv osv. Aldrig riktigt nöjd. Det är som att vår identitet och status ligger i allt detta ”extra allt”.
Kontrasterna visar sig obarmhärtigt tydligt när man reser i fattigare länder. Där man inte har ström hela dygnet, inte har en chans till att skaffa sig en bil, tv är det inte tal om. I jämförelse med många av oss så har dom ingenting. Men det som slår mig är att man verkar mer nöjd än oss.
Något mer extra allt som är idag är extra allt på jobbet. Den som har jobb har mer än nog av arbetsuppgifter. Och mer läggs på. Det blir något av extra allt på alla plan. Något som kommer att kosta i slutändan.
Vädret är också extra allt. Men det försöker vi kollra bort med massa ursäkter. Skolungdomar strejkar. ”Varför utbilda oss inför en framtid som vi kanske inte får!” Utmanande ord från unga människors. Och vuxenvärlden är mer oroad för ekonomin och vad det kostar att byta livsstil. Så missar vi att vi fick vår tid med välfärd som en gåva från dom som levt före oss. Vad ska vi ge våra barn och barnbarn för gåva? Extra allt av översvämningar eller extra allt av något bättre?
Var rädd om livet du har. Du behöver inte ha extra allt av allt för att vara lycklig. Du behöver vara tacksam för det du har. Då blir du lycklig.
Pedher´s blogg 