Etikett: farväl

Publicerat den

Att ta ett farväl …

Att ta farväl är en kluven känsla. Sorgen att missta sin man, en far, en morfar, en svärfar, en god vän och förebild kan vara tung. Saknaden kan vara stor.

Denna sorg kan paras med tacksamhetens goda minnen. Glädjen som sipprar igenom sorgen när man minns episoder som påminner om goda stunder. Att man mitt i tårarna kan skratta.

Ett farväl kan verkligen vara kluvet.

Igår tog jag farväl av mina barns morfar. Ingemar som var min svärfar en gång i tiden kommer nog alltid att vara det. Om Ingemar finns det mycket att säga. Men två saker sticker ut för mig. Ja tre sidor som ständigt kommer att påminna om honom.

Han var en allkonstnär. Han kunde använda både höger och vänster hand när han tex sågade eller spikade. Och lösningar hade han. Han kunde också skapa möjlighet att alla kunde vara med. Han lyckades komponera musik till den mest brokiga skara musiker med olika instrument. Han skapade en stämma för den enskilde. Alla kunde vara med.

Men det som jag mest kommer att minnas honom för är hans trygghet i sin tro. Trots tuffa besked om sin hälsa var han trygg i att Gud hade allt i sin hand. Minns att han kunde gå fram i sin kyrka för att man skulle be för honom när han hade fått sin första diagnos med Cancer. Kanske inte i första hand för att bli frisk. Även om han ville det så visste han att Gud kunde göra honom frisk. Men han ville visa vägen fram för andra att våga be om förbön. För mig är det stort. Det var som att han mitt i sin nöd tänkte mer på andras nöd och behov och ville hjälpa dom fram. Hjälpa dom fram genom sitt eget exempel.

Att ta farväl blir då mer ett ”på återseende”. Det är det stora med tron på Gud. Vi tar inte farväl till den som går före oss in i det vi kallar för död. Vi säger på återseende. För vi ska ses igen. I himlens eviga rike.

Inte konstigt att en sådan dag med begravning blir en kluven känsla. Mitt bland tårarna smyger sig glädjens återseende fram. Det är barmhärtigt stort.

Frid över Ingemars ljusa minne. Vi ber för Maggan och hennes döttrar med familjer. Vi ber att dom ska få bäras av dom ljusa minnena mitt i sorgens dalgångar.

Idag ber vi för riksdagsman Annika Hirvonen (MP)

Publicerat den

Tack och farväl

Tack och farväl.

Det kanske lät lite väl definitivt. Men det brukar avsked vara.

Valborg och första maj har något definitivt över sig. Det är då vi sjunger in våren.

Igår var det väl ingen direkt skön valborg i Jönköping. Hade varit bättre att vara i Norrland. Där sken solen. Här regnade det.

För somliga var det en valborg med snö. Så mycket vår kan man väl inte kalla det.

Dessa dagar känns som att vi vill elda bort det sista av det som finns kvar av vintern och ta klivet in i den tid som skall locka fram sommaren.

Så tack och farväl kyla och vinterrester. Nu vill vi ha sommar.

Frågor på det?

Publicerat den

Så tar vi farväl av april….

Så tar vi farväl av april. Förhoppningsvis slut på aprilvädret. 

När man ser tillbaka kan bilden förändras en del. Med lite distans har konturerna blivit lite suddigare. Man minns inte allt i detalj längre. Man ser dom stora dragen. Man kanske mer ser summan av allt och inte varje delsumma. Dom vassa kanterna blir mer runda. Inte så sårbara. Vi minns det bästa som påverkat oss bäst. 

Kanske är det det som gör att livet fungerar. Vår räddning är att vi bevarar det goda och lägger undan det mindre goda. 

I grunden är det en väl en god egenskap. Där vi kan sortera bort. 

Det fina med allt detta är att vi kommer ihåg det bästa. Dom goda minnena. Vilket gör att när vi ser i backspegeln träder det fram dom goda bilderna. Kanske vi ibland slarvigt säger att det var bättre förr. Det beror säkert på att vi minns helt enkelt det som var bättre. Vi har glömt det som var mindre bra bara.  

Det är helt klart bättre att se framåt. Det är klart mer komplicerat att titta i backspegeln när man går framåt. Så vill vi framåt är det bättre att låta det gamla finnas i minnenas bank där dom fått rätt skimmer. Och fokusera blicken på det vi möter på vägen. Då hindrar inte det förflutna livet nu och framåt. 

Råkar du se sig tillbaka är det förhoppningsvis bara fina bilder du ser. Och dom blir man ju oftast glad av.