Att flytta om……

Var inte orolig. Jag är inte på väg att flytta. Nej nej. Men jag fick lite abstinens. Nja , det var nog att ta i. Men jag flyttade om lite i lägenheten. 

Det är lite kul att göra det ibland. Samma gamla saker men på ett nytt sätt. Och vips, så har man något nytt. 

Precis så är det nog i livet överlag. Det går sin gilla gång. Året efter år. Så gör man en liten justering i livet och så känns allting nytt. 

Skulle tro att det ibland görs för stora förändringar helt i onödan. Men man tror att det måste till bara för att livet upplevs mindre kul. Så gör man en total make over istället för att bara justera lite grann. 

Jag påminns om när Jesu lärjungar var ute och fiskade en natt. Dom fick ingenting. Trötta kom dom i land. Så mötte dom Jesus. Han uppmuntrade dom att åka ut och fiska igen. Först protesterade dom. Dom hade ju nyss försökt utan resultat. Kanske dom tänkte att i så fall borde dom nog ha ny båt med nu trål om det skulle funka. Men Jesus säger något helt annat. 

Lägg ut näten på andra sidan båten. Han ger inte  instruktioner med ny båt och nya nät. Nej, samma nät i samma båt. Bara en viss justering. Hade dom gjort något annat så hade det varit helt i onödan. För på den fisketuren fick dom så mycket fisk att båten blev överfull. Dom behövde få hjälp av sina fiskekompisar.   

Våra liv behöver nog inte alltid dom stora förändringarna. Utan bara en liten smärre förändring. Men den justeringen kan vara nödvändig. 

Om inte lärjungarna hade lagt näten på andra sidan hade dom troligen inte fått fisk den turen heller. Men dom gjorde det på Jesu ord och då fungerade det. Det är när vi upplever att det behövs en justering i livet vi måste göra den. 

På tal om att flytta om….. För somliga är det inte möjligt att flytta om. Man måste ha det som det alltid ha varit.  Tänk vad dumt det kan bli då. Man kan klart se det på bord som vi får in på jobbet att det alltid har legat en liten duk på det. Övriga bordet har blekts av solen  men inte där duken har legat under åren. Eller soffan har blekts på ena sidan för den har stått på samma ställe år efter år. 

Visst låter det lite tråkigt ? Men vi vet ju hur man kan förebygga det. Eller hur? Det är lika enkelt i livet. En liten justering och det känns som nytt. Det behöver inte alltid vara dom stora penseldragen. Eller dom omvälvande förändringarna. Kan räcka med en liten detalj så är allt förändrat. Pröva får du se. 

Så börjas det igen ……

  Är det något jag har gjort många gånger i livet så är det att flytta. Min mor påstår att jag har gjort det 17 gånger i mitt liv. Det stämmer säkert. För många gånger är det. På ett sätt kan man säga att jag kan det där med flytt. Fast det är alltid samma uppbrottskänsla som infinner sig. 

Denna gång är flytten inte långt bort. Till det är det klart färre saker som ska flyttas än andra gånger. 

Nu är det ju inte alltid korta flyttar enklare än långa flyttar. När man flyttar långt bort blir det en så mycket bättre och mer genomtänkt flytt. En kort tänker man sig att man behöver ju inte packa så noga. Så helt plötsligt står man där med massa prylar över som man inte vet hur man ska få med. 

Det finns dock stora fördelar med att flytta ofta. Man rensar ur sina överfulla förråd. Slänger saker man trodde vid förra flytten att man skulle få nytta av. Visst är det så att man har på tok för mycket bra-att-ha-prylar? Prylar man inte har behov av. Prylar man trodde sig få nytta av men tydligen aldrig fått eller får nytta av. 

I sig kan det vara mer kännbart att skiljas från dessa prylar än själva flytten. Är inte det så typiskt oss människor?  Det finns en låt som bara dyker upp i minnet. ”Du kan ingenting ta med dig dit du går” av Cornelis Vreeswijk. Klistrar in texten sist i bloggen. Den är rätt träffande. Hur är din livsfilosofi? Vi kan samla på oss rätt mycket prylar. Samla ihop rätt mycket pengar. Men vad hjälper det i slutändan? ”Du behöver inga penningar när du vid porten står. Och du kan ingenting ta med dig dit du går”. Sista refrängen säger ”Det finns alltid någon hungran som invid vägen står. Och du kan ingenting ta med dig dit du går.”

En god tanke att fundera över. Är rädd för att vi glömt det i nästa intressanta reklamutskick som kommer till vår postlåda. 

Medan den sången sjunger inom packar jag vidare för flytt nr 18 eller vilken gång i ordningen det är. 

En fattig trubadur

Jag är en gammal trubadur som duger just till ingenting,

jag drager land och rike kring, en underlig figur.

Jag sjunger mina visor små för vem som gitter höra på,

min enkla livsfilosofi har denna melodi:
Du kan ingenting ta med dej dit du går,

nej du kan ingenting ta med dej dit du går; 

Du behöver inga penningar när du vid porten står

och du kan ingenting ta med dej dit du går.
Du kanske är en rikeman som samlar i en penningpung

fast den förut är stinn och tung du gnider och går an.

Din kassakista är din gud men så en afton får du bud…

Och alla dina slantar små, vad hjälper de dej då?
Du kan ingenting ta med dej dit du går,

nej du kan ingenting ta med dej dit du går.

Du förvärvar ej för pennigar ett enda litet år

och du kan ingenting ta med dej dit du går.
Jag är en gammal trubadur som drager land och rike kring

och jag besitter ingenting av visdom och kultur.

Men en sak har mej livet lärt att guldet det är föga värt.

Så du som trår till guld och makt ska minnas vad jag sagt:

Du kan ingenting ta med dej dit du går

nej du kan ingenting ta med dej dit du går.

Det finns alltid någon hungrande som invid vägen står

och du kan ingenting ta med dej dit du går.

Lämnar huset idag

Idag är det den stora dagen. Då lämnar vi huset. Hmmmmmmmmm

En dag för länge sedan hittade min fru ett hus på nätet som var till salu. Det låg i skogen. Jag kan väl säga att jag var inte så pigg på det huset. På tok för långt bort. Men när jag smält intrycken och sett möjligheterna kändes det rätt ok. Så ok att vi köpte det.

Jag vill påstå att vi har bott i vårt sommarhus.Tänk vilken förmån. Här har vi kunnat stänga av under veckorna för att ladda batterierna till nästa dag. Vi har egentligen inte behövt åka bort på semestern.

När man har ett arbete där man möter mycket människor behöver man, i alla fall jag, en tid av tystnad och ensamhet för att kunna ladda om. Det är vad detta hus har betytt för mig. Ja, jag får väl erkänna att ibland lite väl ödsligt men annars helt ok.

Här har man kunnat få grannkontakt om man velat det. Här har man hittat möjligheten hos bonden när veden skulle köpas. Livet med grannar på landet är något speciellt. Man vakar över varandra på ett så skönt sätt. Är någon borta håller man lite extra koll så att inga tjuvar kommer. Man hjälper varandra med det som behövs när man åker bort. Samkör barn till skolan. Man liksom är tvungen till att ta hjälp. Man vill ge hjälp. För man inser att nästa gång är det jag som behöver hjälp.

Här har fågelliv sjungit för oss. Älgar har varit fram på gården. För att inte tala om kronhjort, dovhjort och råddjur. Grävlingar och rävar och smugit runt hörnen. I närområdet har jag fått se lodjur. Örnar har flygit över mitt huvud. Fångat snok i vardagsrummet. Haft en hund boende hos mig samt två katter (jag som inte skulle ha någon katt har nu ägt tre stycken). Höns och tupp har gett oss ett gott kacklande och många goda ägg. Promenader i skogen har gett härliga överraskningar med olika djur som kommit rätt nära. Grannen har haft hästar som jag fått jaga efter på cykel.

Att bo på landet är något speciellt. Politiker vill att vi ska ha en levande landsbygd. Deras ord är fina men dom gör inte mycket för att det skall fungera. Lösningarna får vi klara av själva. Drar in stöd för vägen vi blir tvungna att sköta själva. Servicen med god kommunikation som tex bussar får man slåss för. Bredband, glöm det. Visst, man drar ut det till knytpunkter men sen kostar det skjortan att ansluta sig. Telia vill ta ner telefonledningen fast det mobila inte fungerar ännu. Men vad gör allt detta? Ingenting. Det har varit så skönt att bo på landet. Kommunalrådet Dalström i den stora staden Katrineholm skulle bara behöva bo en tid i vårt hus och förstå hur det fungera. Men det skulle han nog aldrig ställa upp på. Lova är han bra på men där tar det stopp.

Hur som helst…….

Tack Conny, Brigitta, Folket i Holkedalen, gamla paret i haga, sommargästerna efter vägen, Kenneth, Lillagammeråds-gänget, kommer att sakna er.

Det är lite vemodigt idag. Men tänk, dom som flyttar in får ju nu njuta av allt detta. Hur bra är inte det. Bara att önska dom lycka till!!!