Vårt förflutna …

Jag tittar på serien The Chosen. Måste säga att den gör evangeliet mer tillgängligt. Samtidigt är jag evangelierna i min dagliga läsning. Det är som texterna lyfts fram i ljuset på ett nytt sätt. Vad bra det är att läsa bibeln på fler än ett sätt.

Jesus samtalade med skatteindrivaren Matteus. Han som alla avskydde. Han som hade tagit Romarnas parti men nu mött Jesus. I sin misströstan att vara tillräckligt bra för Jesus funderar han mycket. Så fälls denna kommentar:

Andra vill definiera oss efter vårt förflutna. Men vi gör saker annorlunda på grund av honom.

Tänk vad det förflutna, det som var innan, har förmågan att bli vad vi ser hos varandra. Istället för den förvandling Jesus gör med oss människor.

Det förflutna kan möjligen vara en omständighet som kan bekymra. Men där går gränsen tänker jag. Har Gud förvandlat, har han förlåtit och upprättat borde det lysa klarare än ett bekymmersamt förflutet.

Inte bara att vi ser det som ett bekymmer. Vi låter det hindra oss andra att förlåta och ge möjlighet att bygga upp ett förtroende igen.

Tänker på kvinnan som gjorde äktenskapsbrott. Mannen lyste med sin frånvaro. Rätt fegt. Hur handlade Jesus. ”Den som är fri från synd kastar första stenen”. Hennes tidigare liv var bekymmersamt. Men det hindrade inte Jesus att ge henne förlåtelse. Hon fick det med en tydlig hälsning : ”Gå och synda inte mer”. Alltså gör inte om det , typ.

Samtidigt behöver vi vara observanta så att vårt förflutna får mer uppmärksamhet av oss själva än vad det förtjänar. För det ligger bakom. Vi kan inte göra något åt det. Vi kan lära oss av det. Men livet levs framåt. Inte bakåt.

Du är inte ditt förflutna. Du är den du vill vara framåt. Framtiden gör du bäst tillsammans med Jesus.

Det förflutna

Tänk vad det förflutna kan uppta vår tid. Den kan fullständigt ockupera vårt sinne, vår tanke och vårt liv.

Allt för ofta får det förflutna påverka oss så mycket att vi får svårt att leva här och nu. Nästan så att vi t.o.m. tappar tilltron till framtiden.

Det som ligger bakom är för alltid bakom och där får det stanna.

Ändå lever vi med våra ögon framåt men sneglar hela tiden i backspegeln. Då är det svårt att se klart framåt. Det är bäddat för dikeskörning då.

”Det förflutna ligger bortom din räckvidd”

Visdomsord. Ändå tänker vi tvärtom.

Vi behöver lägga mycket av det förflutna under förlåtelsen. Mycket annat kan vi tacka för. Annat ska vi bara låta ligga där. Just i det förflutna.

Förflutet – som gått till ända. Det är ett avslutat kapitel. Ibland ett sorgligt sådant. Ibland kännbart. Men det är avslutat. Ändå lever vi som om det fortfarande skrevs på just det kapitlet fortfarande.

Lev inte i det förflutna. Du kan inte göra något åt det. Förlika sig med det. Blicka framåt. Bestäm dig för att göra det bättre än du tycker att du lyckats med hittills. Då blir det förflutna en positiv kraft till något nytt framåt.

Se inte bakåt. Se framåt. Framtiden kan du göra något åt. Satsa din energi på det.

Låt då vara då…..

Låt ”då” vara då och ”nu” nu!!

Skrev för någon dag sedan om att leva i nuet och inte i framtiden. ”Visdomsord från en vän”.

Sitter och lyssnar på en livsberättelse av Urban. Hans egna vinterprat sätter som tidigare visdomsorden i ett större perspektiv.

Tänk vad lätt vi har att leva i det förflutna. Händelser som hänt. Situationer som är påträngande jobbiga.

Visst ska man bearbeta sådant som är jobbigt. Absolut. Och det kan vara viktigt att få lämna det bakom sig. Får då får då vara då.

Dom flesta ”då” är dock sådant vi hänger upp oss på. Som vi retar oss på. Sådant som vi oftast inte kan göra någonting åt. Så ligger det som en blöt filt över oss. Kanske något någon har sagt eller gjort mot oss. Så ältar vi det. Blir som ett negativt mantra som lägger sordin på livet.

Nej, vi behöver låta ”då” var ett då. Låta det ligga där. Lämna det där. För då hör hemma i det förflutna. Vi behöver låta det ligga under förlåtelsen.

När vi ber Gud om förlåtelse så förlåter han oss. Men varför har vi så svårt att förlåta oss själva? Vem är då Gud i våra liv? Gud förlåter så låt förlåta dig själv också.

Låt då vara då och lev i nuet. Låt inte ”då” hindra dig i livet du lever just nu. Så man skulle kunna utrycka det med att ”låt försona dig med Gud och dig själv”.

Kanske skulle vi rent symboliskt lämna ”då”-et bakom oss. Låsa igen möjligheten att återvända dit igen. Välja att leva i nuet istället. Välja bort att se på det som hänt så att det inte får hindra oss.