Hur är ditt förhållande till dig själv?

Du skall älska din nästa som dig själv

Hur är ditt förhållande till dig själv? Hur ser du på dig själv? Älskar du dig själv?

Jesus menar att vi ska älska vår nästa som vi älskar oss själva. Då tänker jag på hur vi förhåller oss till oss själva.

Ibland kan jag tänka mig att vi kan blanda ihop detta med egoism. Alltså att vi tänker först och främst på oss själva. Kanske på bekostnad på andra till och med.

Men det handlar mer om en sund självbild. Att vara trygg i sig själv. Tacksam för den man är skapt till. Det gör att det också blir lättare att älska sin nästa.

Till dig som inte älskar det du ser i spegeln och den du är. Be Gud att du ska få se dig själv genom hans ögon. För det han ser kommer att överraska dig.

Han ser sin underbara skapelse. Han älskar dig så mycket. Kanske inte allt du gör. Men allt du är. När du får se dig själv genom Guds ögon rensas det filter du själv har i dina egna ögon. Det filtret som allt för ofta har lurat dig. Det filtret som förvrängt din bild av dig själv. Det filtret försvinner och du får se ditt rätta jag. Det som fanns där redan när du skapades.

Du kommer att upptäcka din skönhet. Det som är så genuint vackert. Det som kommer värma ditt inre. Det som kommer glädja dig till ett innerligt leende.

Då kommer du få en ny bild på din omgivning. Du kommer se det vackra hos människor du möter.

Där har du grunden till …

Du skall älska din nästa som dig själv

”Jag get vet inte när jag störde Gud senast”

Hamnade i en rubrik i tidningen dagen. Artikeln handlade om Gert Fylking. Rubriken lät ”Jag get vet inte när jag störde Gud senast”

Vårt förhållande till Gud är rätt intressant. Hör ofta folk säga Herre Gud. Ett utryck som blir ett utrop när det händer något speciellt både positivt och negativt. På ett sätt är det ju ett förhållningssätt till Gud. Å ena sidan menar man inte vad man säger eller är det ett rop från vårt inre?

Ganska ofta möter jag också kommentaren Du som ber kan väl be för mig, min situation eller liknande. Man menar sig nog inte tro på Gud men den som gör det kan väl be. På något sätt säger det väl att djupt där inne finns det en tro på något större som skulle möjligen kunna förändra situationen.

Inför livets slut tror jag dom allra flesta funderar på Gud på något sätt. Vad händer efter döden? Finns det en himmel? Frågor som ingen kan bevisa men vilar i tron på något.

I olika skeenden i livet går man till kyrkan. Dop, vigsel, begravning är några exempel. Många konfirmeras. Varför gör man allt detta om man inte på något sätt har ett positivt förhållande till Gud inom sig?

Så på ett sätt tror jag att alla mer eller mindre har en tro på att Gud finns.

Man kan undra om man kan störa Gud? Det står i Bibeln att han alltid är närvarande och aldrig sover. Det står att han ständigt låter sina ögon svepa över jorden. Han skulle kunna uppfattas att ha rätt mycket att göra. Samtidigt hör han varje suck från dig och mig. Mitt i allt detta kan ingen påstå att han utstrålar att inte ha tid med dig och mig. När han skulle dra sig undan med sina lärjungar kom det folk. Inte sa han då att han inte hade tid. Nej, han hjälpte dom med sina behov.

Nej, du stör aldrig Gud. Snarare är Han en vän som faktiskt älskar när vi människor tar kontakt med honom. Även när det mer sällan som vi något enstaka möte vid dop eller vigsel. Snarare efterfrågar han tätare kontakt.

I djupet i oss människor är evigheten lagd. På det sätter att det andliga finns där. Där i djupet finns något av Gud. Ibland gör detta ”något” sig påmind när vi låter det komma upp till ytan. Låt det då blomma ut till något medvetet. Det gör dig gott. Inget farligt med det. Snarare tvärt om. Det är det mest naturliga vi kan uppleva.

Så, kan man störa Gud? Absolut inte. Han har tid för dig.