Etikett: förlåta

Publicerat den

Förlåta utan baktanke

Temat för denna söndag enligt kyrkoårets texter är ”Förlåta utan gräns”. Alltså den rubriken kan provosera lite. Det är som att dess motsats är att man kan förlåta men med en baktanke. Alltså att man sätter upp en finstilt bilaga med undantag eller situationer som kan ta tillbaka den förlåtelse man gett.

Visst, har man förlåtit någon men att det inte har hjälpt så kan man helt klart få problem när man eventuellt behöver förlåta en gång till. Petrus i Nya Testamenten har en rätt ( möjligen berättigad) intressant fråga till Jesus. Kanske har han just fått förlåta någon för andra gången igen eller kanske till och med en tredje gång. Vi läser:

Då kom Petrus fram till honom och sade: »Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?«  Jesus svarade: »Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger. Matt 18:21f

Nu menar inte Jesus att Petrus skall räkna till 77 förlåtelser och sen behöver han inte göra det mer. Jesu svar visar på ett annat djup. Kärnbiblen skriver: ”Enligt den rabbinska traditionen som baserades på Amos 1:3, räckte det att förlåta någon tre gånger. Den fjärde gången någon gjorde samma fel mot dig behövde du inte förlåta, eftersom omvändelsen inte ansågs vara genuin. Petrus föreslog nu mer än det dubbla. Talet sju står också för fulländning. Uttrycket ”sjuttio-sju” kan motsvara talet 490 eller 77. Oavsett hur man översätter står båda talen för en obegränsad förlåtelse!”

Jesus menar alltså på fullt allvar att vi skall förlåta utan gräns. Utan förbehåll. Utan baktankar. Hoppsan hejsan. Ord och inga visor.

Hur är det ens möjligt att tänka så? Med vårt förstånd och utgångspunkt blir det näst intill omöjligt. Men då har vi glömt att det finns en väg att gå.

Det går att förlåta med hjälp av Jesus!

Han som förlät oss kan hjälpa oss att förlåta andra. Det finns den möjligheten. Gud är en mästare att förlåta och kan lära oss det. Att påstå något annat är att förinta Gud. Med all respekt för dig som menar att du inte kan förlåta någon vill jag hälsa dig: Det går att förlåta med Guds hjälp. Det kanske inte förändra något hos den du förlåter men du sätts fri. Fri från oförsonlighet. Fri från bitterhet. Du blir en vinnare. Du kommer att lära dig att förhålla dig till det som hänt. Men det går att förlåta med Guds hjälp.

Det är möjligt. Jag vet. Jag har fått uppleva den förvandlingen. Det tog sin process. Men när jag gjorde det blev jag fri. En fantastiskt känsla. Den vill jag att du skall få uppleva. Du är vår det.

Publicerat den

Fader Vår … hjälp oss att förlåta

Det kan vara svårt att förlåta dom som gjort något dumt mot oss.

Hur ska man få kraft till att förlåta den som gjort oss så illa? Så illa att såren till och med ligger djupt ner i själen? Hur kan det vara möjligt att förlåta såret så illa?

Mänskligt sätt är det ibland helt omöjligt.

I bönen ’Fader vår’ finns det en koppling mellan att bli förlåten och att förlåta. Den kan ibland kännas både orättvis och omöjlig. Men det finns en god sida i denna koppling. Vill man själv bli förlåten behöver man också vara beredd att förlåta. För i ljuset av sitt eget behov av förlåtelse kan det bli lättare att förlåta.

… liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Kanske är det så att vi ibland behöver be Gud om hjälp att förlåta. Där vi inte kan eller upptäcker att vi inte vill förlåta. Men förståndet och samvete påminner oss om att det just det vi behöver göra – förlåta.

Det finns kraft till att förlåta. Tro mig. Jag vet. Jag vet vad det gör med oss när vi inte kan förlåta. Jag har upplevt det. Jag vet också vad som händer med oss när vi väl förlåter. Jag vet. Jag har upplevt det med – tack och liv.

Har du svårt att förlåta ? Be Gud om hjälp. Att få se saken ur Jesu perspektiv. Och glöm inte inte du har själv blivit förlåten. Så ge vad du har fått i gåva. För förlåtelse är en gåva vi får av nåd ta emot.

🙏Vår fader

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.

Publicerat den

Söndagstankar – Att förlåta sig själv

Jag lyssnar gärna på Niklas Piensoho på morgon vid frukosten. Varje morgon fina det en kort morgonandakt där Niklas ger en god tanke för dagen. Så avslutar han varje tanke med ”Gud välsigne din dag”. Bara den hälsningen är god nog att få varje morgon.

En morgon berättar han om sin gode väns son som kom bort i affären. Vännen går där och handlar och upptäcker helt plötsligt att sonen försvunnit. Han letar. Han kom till slut på vart han skulle leta. Godisståndet. Mycket riktigt där hittar han killen. Munnen full med Ferraribilar. Pappan säger då: ”Men Joel, så här får du inte göra.” Men då tittar Joel upp på sin pappa och säger: ”Men pappa, jag har förlåtit mig själv!”

Liten kul berättelse men så djupt sann på något sätt.

Att förlåta sig själv kan vara det svåraste av allt. Hur mycket man än har fått förlåtelse från den som man gjort något orätt mot kan det vara så svårt att förlåta sig själv.

När vi kommer till Gud så får vi be om förlåtelse för dom fel vi gjort. Då står det i vår bibel att Gud förlåter. Då får du likt Joel förlåta dig själv också.

Jag tror att både du och jag tror och tänker att att Gud kan förlåta. Det är på något sätt hans största mission och vision. Han är nog bäst på det om man tänker efter. Vi behöver lära oss att vila i den förlåtelsen. Vi har så lätt att fördöma oss själv. Om vi med ett ärligt sinne ber om förlåtelse så är han trofast. Han förlåter fullt ut. Lita på det. Lev efter det.

Min hälsning till dig idag är att när du ber Gud om förlåtelse förlåter han dig. Om du har något i ditt förflutet som du inte är glad över i ditt liv, lägg då fram din sak inför Gud. Be om förlåtelse. Då förlåter han dig. Skriv ner det på en lapp. Om eller när du påminns om det och du börjar tvivla så ta då fram lappen. Läs. Begrunda och påminn dig själv: Jag är förlåten därför förlåter jag mig själv.

Kanske känns det för ytligt att göra detta på egen hand. Gå då till en själavårdare eller en pastor. Berätta om det. Be om förbön. Så får du på så vis lyfta av denna börda.

Min bön är att när du ber om förlåtelse så ska du på djupet få uppleva förlåtelsen.

Gud välsigne din dag.

Publicerat den

Att förlåta andra och eller sig själv – vilket är svårast?

Igår satt jag på en gudstjänst i vår kyrka. Då var det ett samtal mellan några personer på estraden. Det handlade om förlåtelse. Ett ganska naturligt ämne en helg som denna. Men ack så svårt. 

Då ställdes frågan om vilket som var svårast – att förlåta någon annan eller att förlåta sig själv. 

Fundera på den lite. Vilket är svårast? Svaret är klart inte enkelt att ge. 

Ibland är nog svaret att det är svårast att förlåta andra. Vi liksom vill inte förödmjuka oss med att förlåta. Men jag tror att innerst inne vet vi att vi mår så mycket bättre att förlåta. Tänk vad mycket vi missar genom att avstå från atr förlåta. Bad energi det går förlorat. 

Men kanske ändå är det svårast att förlåta oss själva. Vi har svårt att ge oss upprättelse. Hur mycket som ön vår omgivning har förlåtit oss. Till och med Guds förlåtelse blir inte tillräcklig för oss. Så lever vi som om vi inte fått förlåtelse fast vi i själva verket redan fått det. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 1 Joh 1:9

Detta är nyckeln när det gäller tron. 

I relation till medmänniskor är det lika viktigt. Vi kan göra mycket tokigt. Det första vi måste göra är att säga förlåt till den vi gjort fel mot. Sen måste vi förlåta oss själva. Denna påskhelg vittnar om just det viktiga med att förlåta. 

Publicerat den

Att förlåta…..

Hur ofta är det inte behov av att vi behöver säga ett förlåt eller att tom förlåta någon? 

Det är så lätt att såra varandra. Göra något som vi inte borde. Brusat upp. Anklagat någon på felaktigt sätt. Så går vi från det mötet med en tråkig känsla. Att vi mår mindre bra efter en mindre lyckad gemenskap är nog inte så konstigt. Men när vi går ifrån en gemenskap med något som borde förlåtas är det mindre bra.

Kanske skulle vi vara mer mån om att vilja säga förlåt. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. All gemenskap mår bra av det. Möjligen är det något ”förnedrande” och stoltheten får sig en knäck av att vilja säga förlåt. Men det är det värt. Det känns så mycket bättre efteråt.

En annan sida av myntet är att ge förlåtelse. Att när någon kommer och ber om förlåtelse att då bekräfta att att man ger det. Nu vet jag att att det inte alltid är så enkelt. Men man kan i alla fall ge signalen om att man vill förlåta om det i just det läget är svårt.

En av dom svåraste situationerna är när man kommit ihop sig. Den ena säger förlåt och får förlåtelse. Den andre säger förlåt men då får den inte ett gensvar tillbaka med samma försoning. Vad menar jag med det? Jo, om man själv vill ha förlåtelse men inte är beredd att ge förlåtelse blir det mycket svårt att gå vidare i en försoning. Det är som all förlåtelse går om intet. 

Bibeln  vill visa på att vi blir förlåtna i den mån vi förlåter andra. Så skall vi kunna önska oss att bli förlåtna är vägen rätt klar på det.

Till sist…..

Jag tror vi behöver be vår Herre om nåden att släppa saker och ting, händelser som sårat. Ja, med all rätt borde ”man” bett om förlåtelse. Men ”man” har inte gjort det. Be om nåden att släppa det. Det är mest du själv som förlorar på det annars. 

Jesu ord på korset har hjälpt mig många gånger. Han säger. ”Förlåt dom för dom vet inte vad dom gör.” Kanske det förhållningssättet kan hjälpa dig i dom knepigare lägena. 

Publicerat den

Att välja att förlåta…..

Under helgen har jag varit i Göteborg. På MÖT. En konferens där många som finns med i sång- och musiklivet i olika församlingar deltog. Måste säga att denna helg kommer leva kvar ett tag inom mig. Det finns lite att fundera på efter att ha mött människor och lyssnat till olika fördrag. 

Under helgen möttes jag av något som gjorde att jag började tänka vidare. Jag har säkert skrivit om detta tidigare men blev påmind om det igen. 

Att välja att förlåta alla som förorättat dig under dagen!

Är det möjligt? Ja, jag tror att det är möjligt. Jag tror att vi kan medvetet välja den vägen för att gå vidare. 

När du tex känner dig att ja blivit dåligt bemött på jobbet. Eller när någon sagt något dumt till sig. Någon som sårat dig. Då kan vi välja att förlåta den. Men nu kanske du tycker att detta är ju bakvänt. Det är vara konflikträdd. Klart man måste lösa allt, tänker du. 

Ja, det går nog tvärs emot hur vi tänker som människor i största allmänhet. Det är ju alltid den som förorättat som skall ta kontakt och förlåta. Och jag tror att det inte är det första som kommer att hända. Snarare att du och jag blir låsta i det  mer bittra läget. 

Genom att vi förlåter ..

  • Så sätter vi oss själva fria. Vi hamnar annars i ett tillstånd där vi inte kan leva ut. Det lägger en sordin på livet.
  • Det kommer att påverka den som förorättat. Den kommer att möte det bästa ”motvapen” som finns. Kärlek och förlåtelse. Dessa är en god kraft som påverkar och övervinner den onda kraften. Som ljuset övervinner mörkret. Även i vårt eget liv.
  • Inget, varken bitterhet, oförsonlig eller hämndlystnad kommer att bita sig fast i oss. 

Går det då att förlåta allt? Ja men inte i egen kraft. Ibland hamnar vi i ett läge att allt har en mening. Vad som än änder. Jag tror att vi kan många gånger säga att det finns ingen mening i det som händer. Punkt. Med Guds kraft kan vi förlåta. Det är då det händer något. Vi blir inte låsta i bitterhet. 

Kanske är det flera steg. Där första steget är att ”jag vill förlåta men det år svårt att göra det just nu”.  Där nästa steg är att ”jag är på väg att förlåta” till ett steg som är att ”jag ha förlåtit”. 

Jag tror att vi ibland måste välja att förlåta annars går vi under. När jag satt och lyssnade togs exemplet från IS framfart mot kristna kopter. Man halshög många kristna medan dom bekände sig till Jesus Kristus trots att det innebar döden. Deras eldar sade då ungefär så här ”Vi kan bara förlåta annars går vi under”. Om det är några som skulle kunna ha orsak till att inte förlåta så är det dom kristna kopterna som idag förföljs till döds. Dom är emot det som sker. Dom vädjar till omvärlden om stöd. Dom har på ett sätt all rätt på sin sin sida för hämnd. Ändå väljer dom att förlåta. Det är starkt. 

Inte kan vi jämföra oss med dom . Inte på något vis. Men vi kan ändå på något sätt känna något liknande i det vi möter ibland. Om än långt ifrån deras dödskamp. Men vi kan välja att förlåta. 

Så när du möter någon som säger något dumt till sig, eller gjorde något dumt mot dig, kan du välja att förlåta. Något av Jesu ord ”förlåt dom, dom vet inte vad dom gör”. Kanske kan det inte på kort tid förändra vederbörande men det hjälper dig att släppa och gå vidare. 

Jag menar inte att det är lätt men det finns en väg genom Jesus. Tron på honom ger dig förutsättningen att kunna göra det. Hur än det går emot vår tids tankemönster.  Vår tids ”förnuft”. 

I grunden tror jag detta är en god livsfilosofi. För oss alla. Jag vet att det kan vara rätt komplicerat. Men jag vet att det fungerar. Testa.