Han vill inte att någon ska gå förlorad

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. (‭‭‭Andra Petrusbrevet‬ ‭3‬‬:‭9‬ ‭SFB15‬‬)

Ibland skulle det vara så skönt om Jesus uppfyllde sitt löfte att komma och hämta oss hem. Världsläget är minst sagt knepigt. Så det vore bra rent mänskligt att han kom nu.

Nu tänker vi inte alltid lika, vår Herre och vi. Han har också ett rätt så mycket bättre perspektiv på både tid och rum. Han ser lite längre än vi.

Petrus tar upp detta. Han ger oss ett djupare perspektiv. Han dröjer så att så många som möjligt ska upptäcka Livets Väg och upptäcka tron på Jesus. Och i det perspektivet skulle han behöva vänt tills alla är med. Och kanske är det rätt knepigt att vänta tills dess. Är det ens möjligt?

Guds längtan är att alla ska med hem. Men han utrycker det också att han ska hämta alla som är redo. Alltså redan nu förberett sig och vill med. För hur gärna han än vill att alla ska med tvingar han ingen.

Man skulle ju kunna tänka sig att eftersom han är skaparen och är d ess herre skulle han kunna bestämma och ta kontrollen. Men han har skapat den fria viljan. Det visar på han stora kärlek. I det stycket lämnar hm över till sin skapelse att ta ett eget beslut.

Men till dig som hittills valt att tacka nej till hans erbjudande så dröjer han. För han vill så gärna att du ska med.

Men det finns en bortre gräns. När vet ingen. Bara Gud Fader vet. Men än finns det möjlighet.

Min känsla är att det dock är nära. Allt talar för det just nu.

Liknelserna – Det förlorade fåret

Jesus hade en förmåga att berätta sitt budskap i bilder. I den tidens förståeliga verklighet. Hämtat direkt ur ett synligt liv där och då. Att vakta får var inget konstigt. Att herden kunde förlora ett får var man väl medveten om. Likaså så den ekonomiska konsekvens. Men främst att förlora ett får man beskyddat under lång tid kostade på att förlora. Det är som att fåraherden hade en relation till varje enskilt får han hade.

I Lukas kapitel 15 berättar Jesus en liknelse om ett förlorat får.

”Då berättade han denna liknelse för dem: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭15‬:‭3‬-‭7‬ ‭SFB15‬‬

Jag tror inte att vi alltid gillar att bli kallade fårskallar eller bli liknade vid ett ganska dumt djur som ett får allt för ofta är. Men det finns en vacker bild i detta.

När vi förlorar kontakten med Gud är vi som detta får. Gud handlar likadant som herden i berättelsen. Han börjar söka efter oss. Han är tålmodig. Ger inte inte upp. Letar tills han finner oss. Kanske kan man lägga till ”tills vi låter oss bli funna igen”.

Herden för tillbaka fåret till dom andra. Det verkar finnas en poäng i detta. Det finns ett sammanhang som är bra för oss. Det är att vara tillsammans med andra ”får” – alltså andra troende. Vilket jag tror är bilden på församlingen – kyrkan. Det är där vi hör hemma.

Jag tänker att det är för många som kommit vilse. Kanske är du en av dom. Det finns en Gud som letar efter dig. Och han vill verkligen hitta dig. Vill du bli funnen? Är det tid för det nu?

När herden hittat sitt får blir det fest. Jesus berättar i sin liknelses slutpoäng- det blir fest i himlen (också) när du eller någon anna hittar hem. Det blir jubel där.

Man brukar säga att ”borta bra men hemma bäst”. Och det gäller verkligen här. Man kan tycka att vara ”bortsprungen” är rätt bra. Men faktum är att det är, trots allt, bättre hemma. Hemma i Guds gemenskap.

Kanske har denna liknelse allt för ofta fått fel rubrik. Borde heta …

Det återfunna fåret

Vill du bli återfunnen? Fråga någon som blivit det. Den har en uppmuntrande berättelse att ge dig.

Söndagstankar – förlorad men återfunnen

Denna söndag handlar texterna i endel kyrkor om att det som var förlorat återfinns. 

I Bibeln läser vi om myntet som försvann. Kvinnan gör allt hon kan för att finna myntet. Hon finner det och ställer till en stor fest. 

Vi läser också om fåret som springer vilse. Herden lämnar dom övriga fåren i sin fårfålla och börjar leta. När han finner fåret så lägger fåret på sina axlar och vänder hem till dom andra. 

Vi läser också om sonen som tar ut sitt arv och förslösar det på utsvävningar. Han upptäcker hur förlorad han är. Han vänder hem i sin fattigdom. Hoppas att han skall få bli tjänare på sin fars gård. Han hade inget kvar att hämta där. För han hade tagit ut arvet. Förvåningen stiger när han upptäcker att hans far står och spanar efter honom. Han välkomnas hem igen. 

Vi kan känna oss förlorade på många sätt. Det kan kännas så hopplöst. Att ge upp kan ligga väldigt nära. Men hur förlorad du än känner dig kan du få uppleva dig återfunnen igen. 

När livet känts som att det är förlorat kan livet få upplevas återfunnet igen. 

Kanske är det så att du just nu upplever dig förlorad på något sätt. Då är hälsingen till dig denna dag att du är en som Gud letar efter. Hur den än inser att du gått vilse så söker Gud upp dig. Har du gått vilse genom att välja fel väg spanar Gud efter dig. 

Hur förlorad du än känner dig kan du få uppleva dig återfunnen.

 

Hur då?

Genom att vända dig till Gud, herden, Fadern och be om att få bli återfunnen. Har det hänt sådant i livet som gjort dig förlorad finns det helande och försoning till återfinnande. 

Du är sedd. Älskad. Omtyckt. Gud vill se på dig. Beröra dig. Där andra kanske vänder dig ryggen så gör inte Gud det. Låt dig finnas. Sitt inte kvar i din förlorade situation. Gud vill något mer med dig. 

Amen.