Genom stillhet och förtröstan ….

Det finns några rader i bibeln jag tycker visar på en annan väg än vad vi ofta tar.

”Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta (räddade). Genom stillhet och förtröstan blir ni starka” Jesaja 30:15

Andra sammanhang som stärker dom orden är :

”Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.” Andra Moseboken‬ ‭14:14‬ ‭SFB15‬‬

Det finns en drivkraft inom oss människor som visar sig rätt tydligt. ”Kan själv”. Eller att man måste fixa det själv för annars duger man inte.

Det är inte så ovanligt att omgivningen visar på det tydligt och klart. Och det driver på intet allt högre tempo.

Det finns en annan väg. Genom stillhet och förtröstan. Det händer något i denna stillhet. Inte bara att man spar kraft. Det verkar som att det händer något positivt i det. Man blir helt enkelt stark.

Nu vet jag naturligtvis att mina muskler byggs inte upp av stillhet. Utan dom behöver tränas i rörelse. Men detta är något annat.

Jag lägger märke till att när jag stillar mer mig på jobbet och får lugnet kan jag göra dom största framstegen. När det stressas och drivs på ser jag att det går sämre. Tror det är något att fundera på. Hade en period i mitt liv jag kunde ta tid för bönepromenader i skogen. Vet vad det fick betyda för mig och den tjänst jag hade då.

Så, det är en utmaning att inse detta. För det går emot det vi brukar kalla ”sunt förnuft”. Men om vi våga denna väg är jag övertygad om att det kommer välsigna den enskilde som det sammanhang man är i.

Så det finns en annan väg. En väg som går genom stillhet och förtröstan. En väg vara löfte är att det kommer välsigna med kraft.

För mig låter det som sunt förnuft och ganska smart. Men det är klart en utmaning vi behöver låta oss fundera på.

Där tron inte räcker får vi använda oss av förtröstan

Ibland är det så lätt att vara trosfrisk. Man tycker det bara att tro. Det är så klart att Gud kan mycket mer än det jag kan.

Men så kommer dom stunderna där tron inte riktigt räcker till. Kanske lite av tvivel smyger sig in

Jag tänker att ….

Där tron inte räcker får vi använda oss av förtröstan

Förtröstan är så vackert och inrymmer något av en tillit bortom en stark tro. Ändå verkar den bära genom det man möter.

Det är då tron får mer av hopp i sin natur. Med en ton av hoppfullhet och tillförsikt. Man kan inte säga att det är en stark tro på att det ska lösa sig. Men man är hoppfull att så ändå ska ske.

Så jag känner att när tron inte räcker till är det ändå inte ute med oss. På det viset att det bara är att ge upp. Nej, det är då förtröstan får träda fram. En förlitan på att även om inte min tro räcker till, förtröstar jag ändå på att det ska lösa sig ändå. För den Gud som vanligtvis min starka tro vilar på bör nog kunna lösa det ändå. Det säger min förtröstan mig.

Så bli inte uppgiven om din tro gungar lite. Låt förtröstan ta vid. Så ska du se att det finns en väg fram.

Odla förtröstan 🌱

🌱 Odla förtröstan 🌱

🌱 Mötte den frasen i helgen. Sug lite på uttrycket igen.

🌱 Odla förtröstan 🌱

🌱 Jag har inte gröna fingrar. Men jag tycker växter är kul trots allt. Det intresset har fått stå tillbaka för att ge andra det utrymmet. Och för att jag nog behövda satsa på annat.

🌱 Men sådd och skörd har alltid intresserat mig. Både i natur och andligt. Fått erfara när sådden inte var så god i mitt liv och frukten kanske inte blev den bästa. Men också hur god sådd gett god frukt på många sätt. Som välsignat och jag stått förundrad över vad Gud gjort.

🌱 Förtröstan – tillförsikt, hopp, lit, förlitande, tilltro, hoppfullhet, förtroende. Det är några ord som får beskriva förtröstan. I en tid av oro kan vi växa i förtröstan. Att sätta vår tillit till dom som förstår sig på detta virus bättre än oss. Att fyllas med hoppfullhet att vi kommer klara det.

🌱 Djupast sett så känner jag att min förtröstan till Gud bara växer. Hur kan det vara möjligt? Möjligen att det vi nu går igenom är så mycket större.och djupare. Fullt ut har vi människor svårt att till fullo räcka till. Gjorde vi det skulle inte det blivit en pandemi av det. Så måste vi på något sätt sätta vår förtröstan åt ett annat håll.

🌱 Hur odlar man förtröstan ? Funkar det att odla överhuvud taget? På ett sätt ja. Klart det inte finns något frö vi kan sätta i en kruka och så får vi skörda frukten förtröstan. Men ändå är det ja på den frågan. När Gud får så in förtröstan i våra liv börjar det gro. Den växer till. Vi upplever att mitt i den oro vi känner växer det fram en djupare trygghet inom oss. Förtröstan till Gud att han förmår ta hand om detta.

🌱 Så jag vill bildligt talat så in förtröstan i mitt liv. Att min riktning är till Gud. Där sätter jag min tillit. Ber för alla dom som arbetar för att minska riskerna och få ner följderna av viruset. Och sätter lin tillit och förtröstan till Gud att han kan ge vishet, beskydd och helande.

🌱 Har en sång inom mig som du gärna får dela med mig ….

🌱 På dig min Gud förtröstar jag
När oro skymmer min morgon dag
För jag vet du är trofast emot mig
När svårigheter omger mig
Så är jag ändå trygg hos dig
För jag vet att du aldrig lämnar mig!
Är det natt eller dag?
Herre på Dig förtröstar jag!
Gud Du är alltid när mig
Ingen förändring finns hos dig!
Du är den samme igår och idag
Och i evighet!
Du är min framtids säkra grund
Du som står fast vid Ditt förbund
Min klippa är Du allsmäktig Gud
Jag ärar Dig

🌱 Herre, så in förtröstan i våra liv. Låt en djup tillit till dig växa fram i våra liv. Amen 🙏

Förtröstan

Förtröstan – vilken vacker tanke det är

Ett ord som stämmer till eftertänksamhet. Ett ord värt att meditera över. Tror den känslan behöver gripa tag om vårt inre.

Vi kan oroa oss för så mycket. Är vi på rätt väg? Hur ser framtiden ut? Hur ska det gå med det ena och det andra?

Då behöver vi lära oss att förtrösta.

Vilken källa har du att hämta förtröstan ur?

Bibeln säger:

”Salig är den ..//.. som har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.” Psaltaren‬ ‭1:1-3‬ ‭SFB15‬‬

I det djupet har vi källan till innerlig förtröstan. När Gud får vara närvarande i våra liv kan vi leva i förtröstan. Han vill vårt bästa. Han söker vårt bästa. Han älskar dig så mycket.

Förtröstan är att slappna av och lita till något/någon. Människor du kan ha förlitat dig på kan ha gjort dig besviken. Det är bättre att förlita sig på Gud. Vila i hans armar. Kryp upp i hans famn. Låt honom få visa sin omsorg. Ge upp ditt eget kämpande. Förr eller senare kommer lösningen.

Förtröstan – är att släppa taget och vila i Guds omsorg om ditt liv.

Söndagstankar – att vara planterad vid vattnet

Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. (‭Jeremia‬ ‭17‬:‭7-8‬ SFB98)
Välsignad är den man och naturligtvis också kvinna – visst låter det så skönt. Välsignad – att få något gott av underbart värde in i sitt liv. 

I detta finns det ett löfte om vi förtröstar på Gud. Synonymer på Förtröstan förklarar detta lite bättre. Tillit, tillförsikt, hopp, lit, förlitan, förtroende, fast tro. Genom vår förtröstan på Gud blir den en frukt i våra liv. Välsignelse. Något som gör oss gott. 

Hur förklarar man det så att vi förstår? Det finns en speciell känsla omkring detta med välsignelse. Texten hjälper oss med det. Man är som ett planterat träd vid vatten som har sina rötter ner i vattnet. Det kan vara torr. Man kan känns av att livet sätts på prov. Det kan snurra runtomkring. Men ändå är löven gröna. Man märker ändå att livet ger någon form av frukt. 

Hur kan det vara möjligt? Kanske en del av svaret skrev jag om o förrgår. Regnet som ger frisk luft. Vatten som tar bort damm. Vatten som släcker en törst. Dusch som ger en svettig och trött kropp nytt liv på något sätt. 

Att förtrösta på Gud kan vara skillnaden i livet. Bildligt talat skillnaden mellan död och liv. Ändå är det just det som sker. I vår förtröstan till Gud kommer en välsignelse in i våra liv som just ger vår törst lättnad. Smutsigheten tvättas bort och livet återvänder när våra liv blivit trötta av olika orsaker. Konsten är väl just att stanna upp och förtrösta och inte kämpa i egen kraft. Vi människor har ju så svårt att ge upp och kapitulera. Vi vill ju liksom fixa allt själva. Fast ett egentligen bara behövs. Att just förtrösta. Det är väl det nåden också har inom sig.