Doft av fred?

Är det en doft av fred vi kan förnimma i Ukraina? För tidigt att säga att det är klart men kan det vara så att vi kan förnimma en strimma av fredsdoft?

Kan tro att alla rycker minsta lilla halmstrå till lösning. Skulle tro att alla vill ha fred. Till och med dom ryska soldaterna. I alla fall många av dom.

Vad kan denna doft göra med två ledare i länderna? Kan denna doft mjukna en hårdför krigsherre? För att citera en liten gubbe….

”Man ska inte slåss!! Punkt.”

Det kan inte sägas tydligare. Varken på Oskarsgalan eller i Ukraina. Jag tycker inte man ska skämta på det viset han gjorde. Men det rättfärdigar inte att slåss likväl. Så det finns två herrar som borde be varandra om ursäkt. När doft av fred kommer in blir det en annan atmosfär i luften. Som när våren börjar komma. Doft av krig och hatiskhet är ingen väldoft.

Så kanske kan vi påminna varandra om att sprida fredsdoft till varandra. Att låta osämja tämjas i fredens anda.

Vad för doft sprider vi omkring oss … I samtal, attityd och agerande? Tror det är sunt att våga ställa sig den frågan ärligt till sig själv. Vad blir frukten av våra liv?

Å vad vi längtar efter fred. Det finns förutsättningar för det. Alltid. Om man bara vill. Med ödmjukhet och självrannsakan kan det snart bli fred i det Ukraina. Det är vad denna tynande fredsdoft har med sig. Låt oss be att det lyckas.

Ps Idag börjar ”Läs med mig” med en ny bibelbok. Häng på om du vill. Här. Ds

….om detta må ni berätta….

Blev påmind om att det är 70 år sedan andra världskriget tog slut. Vi är verkligen lyckligt lottade i denna del av vår jord. På ett sätt är det lite knepigt att fira ett krigsslut när så många människor just nu lider under krigshandlingar. Så tragiskt. 

Samtidigt är det värt att lyfta fram detta krigsslut för att inte glömma vad det handlade om. För ganska många år sedan tog Göran Persson ett bra initiativ. Han var med och såg till att boken ”… om detta må ni berätta…”. En bok som du kan läsa och hämta på följande adress http://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/om-detta-ma-ni-beratta-e-bok-som-pdf_0.pdf. 

För mig är det ofattbart hur vi människor kan glömma hur det var. Likadant hur vi kan förvränga historiebeskrivningen. I min värld skulle aldrig detta kunna hända igen. Men uppenbarligen kan det göra det. Vi kan se hur det genom historien blir en annan bild av historien när dom som varit med dör ut. Den muntliga traditionen som dör många hundra år sedan var den ända vägen till att komma ihåg verkar ha tappat sin kraft. När vi idag kan googla allt, faktan finns på internet, allt vi möjligen kan behöva veta kan vi då söka. Den finns där och lan tas fram när som helst. Ändå fungerar det inte. Men när den muntliga traditionen var den ända säkerheten att bevara historien var man oerhört mån om att föra den vidare. Man memorerade den, berättade den om och om igen.

Att det är 70 år sedan andra världskrigets fredsslut är mindre viktigt tycker jag. Viktigare är att vi berättar om det om och om igen. Att vi visar på att den utrensning av Judar som då skedde är avskyvärt. Kanske det kan väcka oss människor över dom utrensningar som just nu pågår utöver vår jord. IS framfart mot kristna är bara ett exempel på hur historien upprepar sig. Likaså hur Judarna förföljs på nytt. 

Detta kan bara brytas om vi tillsammans står upp emot det. Därför är det så viktigt att om och om och om och om och om igen berätta. Allt för att dom som var med och dog, inte dog förgäves. Allt för att dom som var med, överlevde och berättade sanningen inte gjorde det förgäves. 

Berätta för dina barn som kan berätta för sina barn. Kanske kan vi då förändra denna värld. 

Palestina -Israel – förlåtelse är ända vägen till varaktig fred

Jag vill inte på något sätt påstå att jag är den mest lämpade att recensera konflikten mellan Palestina och Israel. Det är på tok för komplicerat. Undrar vem som skulle kunna gå in och få ordning på det.

Båda sidorna gör hemska saker mot varandra. Båda sidorna verkar göra gällande att bara försvara sig och ge igen för det den andra sidan gjort dom först.

Är det inte dags att FN går in och nollställer läget så att ingen kan påstå sig att ge igen?

Det brukar ju inte sägas att det är inte ens fel att två träter. Så vems fel är det egentligen?

Det behövs en stor portion av ödmjukhet och vilja att förlåta. Försoning är det ända sättet till varaktig fred. Förlåtelse handlar ju om att förlåta det någon annan har gjort mot sig. Att vara villig att lämna det bakom sig för att kunna fortsätta framåt. Att sen inte mer ta upp det igen.

Kanske kan man inte gå fullt ut på en gång. Men man behöver bestämma sig för att börja kunna förlåta för att sen kunna förlåta fullt ut.

Kanske är det just detta som man inte kommer att klara av det. När vi människor har svårt att förlåta har vi en väg som är överlägsen alla andra vägar. Det är att be Jesus om hjälp att förlåta.

Jesu ord på korset ”förlåt dom, dom vet inte vad dom gör” hjälper oss att gå i hans fotspår.

Så med all respekt för presidenterna i USA och Ryssland, med all respekt för FN, med all respekt för alla som känner sig manade att åka ner och vara medlare, det kommer inte att räcka om inte båda parter är beredda att förlåta varandra. Det kommer troligen inte hända om vi inte tillsammans ber en högre makt att gripa in. Vi behöver samstämt be Gud om nåd att kunna förlåta. Han har perspektivet som behövs. Ge han utrymme att göra sitt.

Att kunna förlåta innebär att man vill förlåta. För att kunna göra det behöver man vara påverkbar för den kraft det innebär att förlåta. Att öppna sig för förlåtelsens kraft till att lämna något bakom sig. Det är det motsatta till att vilja ge igen. Kanske är det just så att vi människor allt för ofta drivs av hämndbegär istället för att ödmjukt bara låta det passera och lämna det.

”Förlåt dom, dom vet inte var dom gör”- känsla och attityd måste segra. Svårt är det, jag vet, men det förvandlar hopplösa lägen till något fantastiskt bra om vi lyckas med det. Tro mig. Kanske kan vi inte lyckas till hundra procent men vi kan sträva åt det hållet.

Kan det bli fred mellan gasa och Israel? Ja, men jag tror att vi behöver förenas i en bön till Gud om hjälp.

Förena dig med mig, även om du inte brukar be, till en bön för Palestina och Israel. En bön om att förlåtelsens möjlighet till fred får sprida sig från detta område och ut över vår jord.