Att göra något färdigt

För många år sedan lyssnade jag till en predikan där predikanten så något i stil med…

Att ha en vision är väl en sak, man att fullborda den en helt annan.

Alltså , det är väl inte svårt med att ge en vision. Det svåra ligger i att slutföra den.

Det ligger något i detta. Många gånger är vi ganska bra på att börja saker. Men hur svårt kan det inte vara att göra färdigt det. Man brukar skoja om att det finns alltid någon kost någonstans som inte blivit färdigt i en husrenovering.

Lika svårt kan det vara att börja ett förändringsarbete. Det kan vara lätt att börja men så möter man för många ”varför” och så yr processen en paus. I vissa fall blir dessa pausar många och till slut väldigt långa. Man tar sig helt enkelt inte igenom alla ”varför”.

För att ett förändringsarbete ska gå i mål räcker det nog inte med att det är en som driver på. Även om att vi brukar säga att det behövs en eldsjäl för att lyckas med projektet. I grunden tror jag det behöver vara fler som dedikerar sina liv till att genomföra en förändring. Annars kommer en själ ropa sig hes till slut.

Alla borde ha en respekt och lojalitet till att vilja göra projektet färdigt. Det borde vara en hederssak.

Så om du är mitt uppe i en vision eller ett förändringsarbete – gör det till en hederssak att slutföra det så att det går i mål på en rimlig tid. Annars riskerar man att tappa för många eldsjälar efter vägen.

Fullborda är en viktig hållning

2014 skrev jag en blogg om att ”Fullborda”. Gång efter annan landar jag igen i dessa tankar. Att fullborda. Läs gärna den bloggen.

Jag skrev bla följande…

”Jag tror vi behöver bestämma oss för att fullborda det vi startat. Jag tror att det kommer att betyda så mycket. Beslutet ligger i våra egna händer. Ingen annan kan ta det beslutet åt oss. Bestämmer vi oss för att fullborda det kommer kraften till att göra det.”

Det är en sak att börja helt klart. En annan är att fullfölja ända fram till fullbordan. Vill uppmuntra dig att fullborda det du har börjat. Det är att nå ända fram. Ibland måste man fullborda något som någon annan påbörjat. Ibland handlar det om att lämna över det man själv tog initiativet till till någon annan att förädla och fullborda. Jag tror det är en stor utmaning i det. Hindrar man det så kväver man sin egen vision. Så där den och visionen hindras att fullbordas.

En annan sida i fullbordan är att Gud har möjlighet att fullborda det han en gång började i ditt liv. Så ge inte upp. Låt honom göra färdigt inom dig. Ha tålamod. Ha mod att invänta.

Fullfölja är ett annat ord. Jag är rädd för att vi har lite för lätt att ge upp det vi håller på.

Idag vill jag uppmuntra dig till att vilja fullborda. Fullfölja det du har tagit sats för. Det är då vi får se det vad det verkligen skulle bli. Och det blir det som det var ämnat att bli.

Tvivlar du på att Gud har tillgång till att kunna fullfölja och fullborda sitt verk i dig? Han både kan och vill. Vila i det.

Fullbordat loppat… springa i mål är ju själva poängen

”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.”
‭‭Andra Timoteusbrevet‬ ‭4‬:‭7‬ ‭SFB15‬‬

Kanske kunde Mose stämma in i Paulus ord om han hade levt i samma tid. Mose hade gjort det han skulle. Nu var han färdig.

Jag minns en gammal predikant jag mötte i min ungdom. Hans bön var, sa han, att få vara i Guds tjänst ända tills han fick flytta hem. Och så blev det. På väg till ett uppdrag var hans tid på jorden färdig. Han blev bönhörd.

Att göra färdigt är något särskilt. När man kommer igenom något man satsat på stort. För min del är jag idag igenom hela bibeln med mitt projekt ”Läs med mig”. ca 2 år och 8 månader. Ska jag sluta att läsa bibeln nu? O nej. Snarare läsa mer.

Från och med 1/9 börjar en ny serie. Tänker mig att den blir i första hand året ut. Men varje dag får du möjlighet att läsa en eller några verser med mig. Du får några tankar från mig. Jag ger dig utrymme att lägga till dina tankar och funderingar och sen en kort bön. Du kan ta det som en morgonandakt eller varför inte en pausläsning på lunchen. Eller möjligen som en avslutning på dagen. Välj själv. Men låt det gärna bli en väg till att skapa en stund mellan dig och Gud. Denna fas fram till nyår kallar jag ”Dagens mellanrum”. Varmt välkommen att dela detta rum med mig.

Mose avslutar sitt liv med att gjort det Gud kallade honom till. Att föra ut Israels folk ur fångenskapen. Han ledde dom ända fram till löfteslandet.

Tänk att få leda någon till löfteslandet. Mose hade ett land i sikte. Vi får ha himlen som löfteslandet.

En fantastisk resa Paulus menar att han har gjort. En resa som du och jag också får göra. Vi får fullfölja den resan. Älskar uttrycket att ha bevarat tron. Det finns så mycket vi möter. Tron sätta liksom på prov. Att då kunna, genom allt vi möter, kunna säga likt Paulus att vi har bevarat tron intakt. Det är stort.

När man tänker på bilden ”att löpa mot målet” tänker jag på uthållighet. Att inte ge upp. Att göra allt man kan på bästa sätt. Så tänker jag att trons lopp, eller mer trons resa, är.

Vad behöver du för att köpa uthålligt och komma i mål? Vi kan behöva stanna upp inför detta lopp och resa och förbereda oss. Så att vi kan genomföra loppet på bästa sätt. Kanske kan loppet kännas som ett hinderlopp. Där vi behöver komma över vissa hinder. Men en dag kan du säga likt Paulus….

”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.”

Fullborda….

För några år sedan hade jag förmånen att arbeta på re:form i Örebro. Det var några spännande år som gick mellan hopp , förtvivlan och hopp. Det var tufft att få verksamheten på fötter. Vi kämpade på och förutsättningarna ändrades flera gånger pga beslut i kommun och stat.
Vid ett tillfälle var jag nog ganska nära att ge upp. Då hade Micael, min goa kollega, och jag ett samtal. Hans pastor Per-Åke hade predikat om att fullborda. Att börja är väl inte så svårt. Värre är det att fullborda det man börjat på. Till och med att börja inte något som du inte ämnar fullborda.
Det samtalet gjorde att jag (tror att Micke tänkte så också) med stor respekt, bestämde mig för att fullborda det.
Jag minns det som igår. Det var en speciell stund. Ett ögonblick av nåd. Jag vill påstå att den stunden var en del i vändpunkten i den verksamheten. Idag är re:form en fantastisk möjlighet att hitta tillbaka i livet och fullborda sitt lopp.

Jag undrar om det inte är för lätt att ge upp ibland. Att man inte orkar anta utmaningen, kavla upp ärmarna och suga i. Det är enklare att backa. Kostar mindre. Och resultatet uteblir.

När den församlingen jag tillhör köpte den lokal vi nu har kom det ur en vision vi trodde oss fått. Inte var det enkelt. Många stunder av undran hur det skulle gå. Vi ville skapa ett hus där många olika föreningar kunde ha sin verksamhet. Samtidigt kunde man mötas på olika sätt. Så kom den stunden då visionen kändes som den bleknat. Då ställde vi oss frågan om den var död eller levde. Efter samtal och funderingar så insåg vi att den fortfarande lever. Idag ser vi att vi är där vi såg att vi skulle vara. Det har snart gått tio år. Att fullborda visionen var ända vägen. Tänk om vi hade gett upp?

Jag tror vi behöver bestämma oss för att fullborda det vi startat. Jag tror att det kommer att betyda så mycket. Beslutet ligger i våra egna händer. Ingen annan kan ta det beslutet åt oss. Bestämmer vi oss för att fullborda det kommer kraften till att göra det.