Etikett: gå i tro

Publicerat den

Gå i tro

Den sista tiden har jag funderat mycket om begreppet ”att gå i tro”. Vad kan det innebära och vad utmanar det oss till?

Jag tänker att som troende finns det en djupare dimension som talar om att gå in i något. Detta något kan vara svårt att greppa. Man vet egentligen inte hur det ytterst ska fungera. Men man går in i det ändå. I tro. I tro på att Gud är med. För man tror sig se att han kommer att vara med. Han kommer att bära det tillsammans med oss.

Till detta inser jag att ledarskap i församlingen ska ta ansvar men också gå före. Nu sitter jag i församlingsledningen så jag inser detta med respekt. Jag fick lära mig av en pastor en gång att församlingen når så långt som ledarskapet går. Det känns svettigt och utmanade. Men jag tror det ligger något vist i detta. Och det utmanar mig idag. Är jag en bromskloss eller går jag före och ”drar” andra med fram?

Dom här två delarna har jag ’rådbråkat’ mig själv med en tid. Om vi som kristna alltid ska ha allt klappat och klart innan vi drar igång något är jag rädd för att vi kommer missa mycket. Men var går den gräns som är att gå i tro och att vara säker på sin sak? Var är det att vara vis i dessa frågor?

Jag har uppfattat att Gud verkar ibland utmana oss att våga ta steget utan att helt vara säker på hur det ska gå. Men vi känner oss manade att våga gå. Det kan verkligen vara utmanade. Men jag tror det är en viktig del i vår tro och tillit.

Jag tror att en församling inte alltid ska ha hängslen och rem för att våga gå vidare. Vi är kända genom tiderna att vi vågar satsa där andra inte vågat. Och det har visat sig fungera.

Ibland tänker jag att vi allt för ofta avvaktar idag. Vi vågar inte på samma sätt som förr. I likvärdiga situationer där vi förr gick i tro är vi klart mer försiktiga idag.

Jag vill alls inte kasta sten i glashus. Jag inser det svåra. Men…..

O vad jag vill vara en som vågar gå i tro. Allt för att Gud ska kunna lyckas genom ett sådant trossteg.

Tänker på en textstrof

Herre, led mig dag för dag
I din vilja vill jag va’
Om det än genom lidande bär
När min vandringsfärd syns lång
Ja, jag dig beder gång på gång
Herre, led mig dit hem där du är

Nu tänker jag inte att det alltid måste vara ”lidande”. Men byt ut det mot ”att vara rådvill” eller ”osäker på om det är rätt väg”.

Om en vandringen i det vi tror oss förstå Gud kallar till är svår att våga gå så ber vi…

Herre, led mig dag för dag

Jag tror att då vågar vi gå i tro. Vågar oss in på det lite mer okända och litar på att Gud ska vara med.

Att våga gå i tro

… är en utmaning för alla. Som kristen. Som församlingsledning. Som ledarskap. Som enskild. Men det är nog en del av livet just nu. Det är rätt knepiga tider. Om vi i dom tiderna ska säkra varje steg kommer vi nog inte framåt i den takt Gud manar oss till.

Så för mig är detta rannsakande. Är jag en som går i tro eller bromsar jag Guds planer för oss? För att jag inte vågar gå? Det utmanar mig just nu. Kanske utmanar det dig också. I så fall får du och jag be en bön ihop om att Herre, led oss dag för dag. Hjälp oss att i tro våga följa din maning att gå i tro och tillit.

Publicerat den

Att gå i tro

Att gå i tro kan vara ett av de svåraste stegen man kan ta. Samtidigt kan det vara det enklaste tänkbara.

Utmaningarna kan vara många. Frågorna kan vara desto fler. Tvivlen kan skaka om. Så det är inte konstigt att man kan brottas i sin tanke om hur nästa steg ska gå.

Ibland har jag varit våghalsig och bett om att Gud rätt drastiskt ska sätta stopp för något när jag bett om hans ledning. Har kunnat offrat mycket bara Gud visat sin tydlighet. En gång var jag beredd att offra min bil för ett tydligt nej. Tack och lov blev det ett ja och jag fick ha kvar min bil. Lite kryptiskt kanske. Men jag ville verkligen veta Guds vilja där och då.

Andra gånger har det varit klart enklare. Jag har känt hur en frid lägrat sig inom mig. Och jag vågat gå.

Andra gånger har det varit Gud som bearbetat mig ganska mycket innan jag till slut vågat säga mitt ja och gå.

Så jag vet att det kan vara svårt ibland att våga gå i tro.

Men en sak har jag fått lära mig. Gud är intresserad av att leda oss rätt. Gud vill att vi ska våga gå i tro. Vår uppgift blir att ta första steget. Och pröva om det håller. Vi behöver inte tillräkna alla steg i det första steget. Utan det räcker med att våga ta det första. När det håller växer tron för nästa steg. Visar det sig att första steget blev fel har vi nära till det sista steget som faktiskt höll och kan vända tillbaka till det. För att kunna ta ny sats. Vi behöver inte göra det mer dramatiskt än så.

Så växer det nya Gud vill föra oss in i steg för steg. Och vi kan se i backspegeln att Gud varit med och lett oss. Så stor är Gud att han verkar i det lilla och bygger något stort utifrån det.

Så börja våga tro i det lilla. Det första steget. Går det fel var inte för stolt att backa ett steg då. Gick det första steget bra? Ta då nästa. Hoppa inte över något steg. Det kan ställa till det för dig. Och våga lyft blicken och se på Jesus. Han är mer värd att se på än gruset och vågorna under dina fötter. 👣

Publicerat den

Att gå i tro

Under en längre tid har jag funderat och brottas med uttrycket att ”gå i tro”. Då tänker jag inte i första hand om att vandra i livet med en tro. Vilket ändå skulle kunna vara en benämning i att gå i tro.

Funderar kring vad det menas med att gå i tro.

Många gånger tror jag att vi förenklar det med att göra saker som vi klarar mestadels genom egen kraft och förmåga. Det behövs alltså inte så mycket av övernaturlig kraft och ledning. Utan vi fixar det typ nästan helt på egen hand. Det kan knappast vara att gå i tro.

Gå i tro gör vi när vi inser att i oss själva och med egna möjligheter och kraft inte fixar det. Utan vi behöver hjälp utifrån eller mer uppifrån. Men kanske det ändå inte är att gå i tro i sin djupaste betydelse.

Att gå i tro handlar mer om, tänker jag, att Gud ger sin utmaning i något att vill se oss göra. Därför att han vill, enligt sin tanke och plan, gör det genom oss. Och vi kan inte göra det i egen kraft med egna resurser. Det är alltså för stort för oss. Att gå i tro blir då att gå genom att förlita sig på att Gud kommer bistå med sina resurser. Sådan resurser vi i inte har när vi börjar gå. Utan vi måste tro på att han går med och bistår.

Hur ofta går du och jag i tro utifrån den beskrivningen?

Kanske bygger det på vår relation till Gud. Hur tillitsfull den är. Vilken erfarenhet vi har av detta. Hur mycket vi vågar släppa på vårt eget kontrollbehov av säkerhet. Osv osv.

Hur bygger vi upp vår tilltro att gå i tro? Hur tänker du? En väg kan vara att bröts fundera på vem Gud egentligen är. Vad han är kapabel till att göra. Vad han gjort genom tiderna. När vi börjar se vem han verkligen är som vi tror på så ökar tillförsikten i att våga gå när han säger gå.

I det ljuset skulle jag vilja lära mig ännu mycket mer om Gud. Så att jag vågar går oftare i tro. Det jag vet är att när jag vågat det har det burit. Det har fungerat. Beror det på mig? Absolut inte. Det beror på den Gud jag tror på. Att han bistått mig.

Kanske är det en av dom stora utmaningarna idag. Vi som ska kunna allt själva. Vi som ska ha täckning för allt vi gör. Att våga släppa taget och kontrollen är i sig en särskild utmaning idag.

Våga gå i tro när Gud kallar

Kallar Gud kan du lita till att det kommer att bära. Det kommer att fungera.

Idag ber vi för riksdagsman Ingela Nylund Watz (S)