Att göra något för första gången är nog något utöver det vanliga. (😳) Klart att det är det. Det har ju aldrig hänt ju men ändå. Det är något speciellt.
Satt och tittade på en videosnutt där någon gjorde något för flesta gången. Ett litet barn hörde sin mammas röst för flesta gången. Någon såg för flesta gången. Rita för första gången. Du har säkert sett den eller någon liknande film. Det är så berörande att se dessa människors genuina glädje över det. Inte konstigt. Inte alls. Tänk att inte ha hört sin egen eller andras röst och nu kan. Tänk att inte kunnat se under en lång tid och nu kunna. Så fantastiskt.
Jag kan känna något av detta när kag får den flesta primören av en rabarber eller något annat från trädgården på försommaren. Något väcks till liv igen. Denna ”första gång” återkommer ju varje vår. Men ändå. Kan ana något av vad dessa personer kan känna.
Varje morgon vaknar jag av att kunna se, höra, känns, lukta och röra på kroppen. När jag ser dessa människor påminns jag om att det är mycket jag tar för givet. Glömmer bort att vara tacksam för det jag har. För det jag kan. För det jag haft under hela mitt liv. Tacksamheten växer.
Det är mycket av problem som då hamnar i ett annat ljus. Visst, problemen vi mött är verkliga problem som just där och då var arbetsamma att möta och gå igenom. Men i ljuset av vad jag har hamnar dom i ett annat läge. Dom blir lättare att hantera. Jag får ett annat förhållningssätt till dom. Jag kan lättare leva i nuet än leva om gårdagen.
Tacksamheten blir så mycket större. En dag sim denna vill jag bara säga ”Tack Gud!”
Ps Det är inte så farligt att göra något nytt. Det är bara lite mer pirrigt än det vanliga vi gör. Så våga. Det kommer att stor betydelse för dig att lämna trygghetszonen och våga något nytt. Ds
Pedher´s blogg 