Tro för varje gata ….

I söndags sjöng vi en lovsång ingår kyrka som heter ”Vägar Vidare”. Vers två lyder:

” Du, vår Gud är hoppet för denna jord.
Så för gatorna där vi bor; ge oss större tro.
Du, vår Gud, är sanningen och vägen fram.
Vi vill va ljus, vara salt. Sänd oss överallt.

Är det något jag tror vi behöver få större tro för så är det alla som bor på vår egen gata. Det är inte lätt att vara frimodig där

I vår stad har vi rätt många skjutningar i relation till andra städer. Det sägs att dom flesta skjutningar som just nu sker sker i vår stad. När man frågat några i tex Årby har man tappat hoppet. Men är orolig. Lätt att tappa tron på att det kan ske en förändring.

Och Din vind Gud, den fyller oss med mod.
Vi har frihet att drömma stort,
för Din Ande bor i oss.

Är det något vi behöver så är det mod. Mod att våga visa på hoppet. På möjlighet. På en kraft som kan förändra. För det finns verkligen hopp. Första versen i sången säger:

Du, vår Gud, Du talar och dagen gryr.
Det är mörkret som måste fly, för Du är ljus.
Du, vår Gud, Ditt leende värmer oss.
Alla lögnerna smälter bort. Vi kan resa oss. ”

Det finns kraft och makt i Guds talade Ord. Vi behöver visa den på vår egen gata. I vår egen stadsdel. Vår eget samhälle. Vi behöver inte titta längre bort än så – till vår granne.

Tänker på en vers i 1 Johannes brev: ”Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen.”
‭‭Första Johannesbrevet‬ ‭4:4‬ ‭SFB15‬‬

Sången slutar med dessa ord:

Du är ljuset, Du är vägen.
Du är sanning, Du är liv.
Du är hoppet som ger styrka.
Du är Gud, vi följer Dig.”

Kanske kan denna lovsång får sjuda i ditt inre idag. Du kan lyssna till den här (Spotify). Eller här (youtube). Vi kan be om att få större tro för gatorna där vi bor.

Livet på gatan har förändrats 

När jag kom hem från jobbet igår insåg jag att livet har förändrats på min gata. 

Jag mötte en man jag lärde känna när vi etablerade vår nya butik. Hans mamma bodde granne med mig. Du läste rätt. Bodde. Hon finns inte längre med oss. 

Bara för några veckor sedan hejade vi på varandra. Inget konstigt. Så blir hon sjuk. Tyvärr klarade hon inte detta utan fick sluta sina dagar. 

Man blir klart påmind om att livet på jorden inte varar för evigt. 

Glömmer aldrig tant Elsa. Hon var drygt tre gånger äldre i jämförelse med mina dryga 30 på den tiden. Hon påstod att jag hade hela livet framför mig. Men vem vet det? Hon längtade verkligen till himlen. Hon pratade inte om att dö. Hon längtade hem till himlen. Det var bara den lilla petitessen som heter pacemaker. Den skulle ha slutat fungera för flera år sedan. Men den tickade på för den verkade inte veta om att den skulle sluta. Doktorn ville byta ut den. Men det ville inte Elsa. För hon ville hem till himlen. Fantastiskt kvinna. Så underbar att sitta och prata med. 

Livet kan ändas när man minst anar det. 

Vi män brukar påstå att när vi är förkylda är vi nära döden. Vi är så sjuka. Faktum är att jag är just nu lite förkyld. Så jag går ju med nära-döden-upplevelse hela tiden. Och uppstår hela tiden. I ljuset av hur jag började idag så är det ju rätt hemskt att skoja om det. Precis , visst är det verkligen det. Att just skoja om det blir just lite knepigt när man möter vänner som just mött den verkliga döden och att skiljas från sin mamma. 

Livet har ändrats på vår gata. Det påminner om hur skört livet är

Vi behöver vara rädda om varandra och det liv vi lever. 

Min lilla gata är lugn…

Sen ett år tillbaka bor ju jag i Norrköping. En ganska stor stad. Den 30 juni 2015 var Norrköpings folkmängd 136 140 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 23 juli 2015. Bara i centralorten bor det nästan 90000 människor. (Statistik är inte lätt att förstå men vissa uppgifter går åt det här hållet. )

Att flytta från huset en bit utanför Julita, ett litet samhälle på landet, till en stad som är Sveriges tionde största stad är ett ganska stort steg. 

Mitt i detta sorl och ett ganska intensivt levene, är min lilla gata lite unik. Den är bara lite bredare än min bil. Det är nästan som att åka in i ett sommarstugeområde. Ja, om nu sommarstugor är som radhus då. Nu finns det säkert fler gator som väl kan mäta sig med min lilla gata.  Men ändå …..

Igår när jag hälsade på några av grannarna, jag nu fått, beskriver dom vår lilla gata som nästan för lugn och tyst. Att man kan uppleva detta i en storstad där mycket händer som får rubriker är rätt intressant. 

 När jag igår kväll avslutade dagen med att grilla lite insåg jag att det är verkligen så. Vår lilla gata är verkligen en lugn gata. Det är inte en naturlig väg att ”köra” igenom. Inget spring. 

Tänk att få hyra en liten lägenhet där det ingår en liten tomt och uteplats. Som ett litet radhus. Det är inte så dumt.  
Kan bli en bra plats för återhämtning mitt i en brusande storstad. 

Min lilla gata är lugn…

Sen ett år tillbaka bor ju jag i Norrköping. En ganska stor stad. Den 30 juni 2015 var Norrköpings folkmängd 136 140 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 23 juli 2015. Bara i centralorten bor det nästan 90000 människor. (Statistik är inte lätt att förstå men vissa uppgifter går åt det här hållet. )

Att flytta från huset en bit utanför Julita, ett litet samhälle på landet, till en stad som är Sveriges tionde största stad är ett ganska stort steg. 

Mitt i detta sorl och ett ganska intensivt levene, är min lilla gata lite unik. Den är bara lite bredare än min bil. Det är nästan som att åka in i ett sommarstugeområde. Ja, om nu sommarstugor är som radhus då. Nu finns det säkert fler gator som väl kan mäta sig med min lilla gata.  Men ändå …..

Igår när jag hälsade på några av grannarna, jag nu fått, beskriver dom vår lilla gata som nästan för lugn och tyst. Att man kan uppleva detta i en storstad där mycket händer som får rubriker är rätt intressant. 

 När jag igår kväll avslutade dagen med att grilla lite insåg jag att det är verkligen så. Vår lilla gata är verkligen en lugn gata. Det är inte en naturlig väg att ”köra” igenom. Inget spring. 

Tänk att få hyra en liten lägenhet där det ingår en liten tomt och uteplats. Som ett litet radhus. Det är inte så dumt.  
Kan bli en bra plats för återhämtning mitt i en brusande storstad.