Nya strängar på min lyra….

Du har säkert hört uttrycket att någon har många strängar på sin lyra. Det betyder att man har många gåvor/förmågor som man kan. Mina gitarrer har 6 strängar. Jag skulle gärna ha en 12-strängad gitarr. Det finns också lutor. Som liga har upp till 20 strängar. En fin bild på att man kan ha många strängar på sin lyra.

Strängar som samverkar med varandra och bildar ackord.

Mina gitarrer behövde nya strängar. Dom hade gjort sitt. När det var gjort så blev det på nytt en vacker ton. Så kan livet vara. Man behöver ta fram nya gåvor. Så förgylls livet på ett nytt sätt.

Gemensamt med alla olika stränginstrument är att ska det bli något av dom måste man spela på dom. Det är liksom själva idén. Inte alls konstigt. Min fundering idag är om du spelar på dina strängar/gåvor? För ska dom bli till glädje för någon och för dig själv måste du tillåta att dom kommer i svängning. Helt enkelt i bruk.

Var inte blyg. Använd dina gåvor. Människor i din omgivning kommer att bli välsignade. Du kommer att bli välsignad.

Kanske har du kört fast. Du tycker att du inte kommer till din rätt. Kanske är det då du ska byta strängar. Låta nya strängar börja spela. Nya gåvor. Utbilda dig till något nytt. Göra något nytt av livet. Ta ut en ny riktning i livet. Det kan vara skrämmande. Men så nödvändigt kanske. Så våga stränga om. Kom i rätt stämning. Och du kommer att få börja spela på nytt.

Vilken annan förening/företag skulle våga det en kristen församling vågar?

På söndag är det årsmöte i församlingen jag tillhör. Somliga tycker att årsmöten är jobbiga och urtråkiga. Jag tycker tvärt om. Jag tycker dom är något av dom bästa möten vi har. Hur kan det bara möjligt?

Det är då vi ser tillbaka på allt intressant vi varit med om. Året har ju gått så fort. Det var ju inte länge sedan det var årsmöte. Vi summerar året både i innehåll och ekonomi.

Det finns något som en församlings årsmöte skiljer sig från andras årsmöten. Dom allra flesta sammanhang har en given inkomst i form av försäljningsinkomster eller stora bidrag från tex kommun och stat. Men en församling skapar sin inkomst genom gåvor. Gåvorna är inte i förhand lovade i en speciell summa. Vi går in i det nya året som kommer med inga löften. Vi litar helt på att vi skall få in den ekonomi vi behöver genom kollekter och gåvor.

Det är då årsmötet på söndag blir så mycket roligare. För ett år sedan beslöt vi att fatta en budget och verksamhet som var ett beslut i tro. I tro på att det ska komma in medel som täcker vår ambition. När då vi gör bokslut så blir man så tacksam. Även detta år fungerade det. Det kom in medel så det på sista raden fungerade.

Det gjorde det därför att det fanns människor som var villiga att ge av sin inkomst till något man trodde på. Hur många andra sammanhang fungerar det på detta sätt? Hur många föreningar har medlemmar som är beredda att ge kanske tusen kronor eller tom mer ibland per månad till den förening man är med i? Det är det unika med ett församlingsliv.

För ingen ska tro att det är speciellt vanligt att kommunen ger lika stora bidrag till en församling som man ger en idrottsförening tex. Även om en församling gör en social insats i bygden. Även om egeninsatsen är större än det man önskar bidrag för. Fundera på följande: tänk om kommunen skulle beräkna sitt bidrag baserat på hur mycket medlemmen själv kan lägga in. Då tror jag att kommunen skulle få ge församlingarna bra mycket mer i bidrag. Idrottsföreningen skulle få en betydligt mindre summa. SIDA jobbar ofta på att egeninsatsen i ett projekt ska vara 20%. Kanske skulle kommunen ha det som rättesnöre i kommunala bidrag. Då skulle jag tro att församlingsföreningarna skulle klara det bättre än andra föreningar. Varför då? Vi är vana vid att ge mycket till den föreningen vi tror på.

Vi är hänvisade till våra medlemmars månatliga givande. Deras trogna givande. Återigen, det gör årsmöten i vår församling så intressanta. Man blir ödmjukt tacksam att få vara med i ett sammanhang som fungerar så.

Så på söndag gäller det. Då skall vi ha årsmötesfest. En glädjens och tacksamhetens fest. Och tänk, här får alla vara med. Den som kan ge mycket och den som kan ge lite. Tillsammans fungerar det. Det är unikt.