Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. (Hebreerbrevet 10:24-25 SFB15)
Idag lever vi i en egocentrisk tidsålder. Egot är rätt viktigt i vår tid. Jaget först. Vi ska först se till vårt eget bästa. Allt annat för komma i andra hand. Bra eller dåligt? Beror nog på vem du frågar. Men det finns en annan hållning Gud efterfrågar. Det är som han vänder upp och när på allt. Eller byter fokus helt.
Låt oss ge akt på varandra
Där fokus får flyttas från oss själva till en annan person. Vår nästa. Vår medvandrare. Att någon annan än sig själv kommer i första rummet. Inte alltid så lättsmält.
Det handlar inte bara om att låta någon annan komma före oss. Vi skall till och med sporra till kärlek och goda gärningar. Alltså aktivt peppa och uppmuntra till att göra god saker. Inte själv lägga vantarna på det utan låta andra komma fram, bli synliga och får äran.
Det händer något med ett sammanhang när man tänker mer på andra än sig själv. Atmosfären fylls av generositet. Inte maktkamp. Och det blir gott att vara där.
Vi mår bra av att titta bortom oss själva. Vi mår bra av att lyfta andra mer än oss själva. När vi talar mycket om hur bra just vi själva är skapar det en distans som är svår att överbrygga.
Vem i din närhet är just nu behov av att bli sedd och uppmuntrad? Vem ska du se mer den närmaste tiden? Vem skall få känna sig älskad?
Låt oss ge akt på varandra
Jag tror att det kommer att förändra mycket till det bättre.
Pedher´s blogg 