Dagens mellanrum – 17 mars – ’Ge inte upp’

Ge inte upp’

Apg 1:4

”Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig.”

Jesus hade uppstått. Han visade sig för lärjungarna vid ett flertal tillfällen. Här möter vi honom vid en måltid med apostlarna. Där uppmuntrar och utmanar han dom att inte lämna Jerusalem förrän de fått vad Fadern utlovat till dem. Och han var tydlig. Det var Anden han menade. Jesus visste att det var en viktig upplevelse inför tider som skulle komma. Anden skulle vara en annan hjälpare. Alltså Jesus hade varit den förste. Nu skulle det komma en annan hjälpare som skulle kunna vara hos dom för evigt. 

Dom gjorde som Jesus hade sagt dom. När Jesus hade lämnat dom gick dom in i Jerusalem. Till det rum dom var vana vid. Och där väntade de. Och dom fick det de hade blivit lovade. I Apg 2 händer det. Då faller Anden över dom. Och de får kraften. Det blir ett genomslag i Jerusalem som märks. Petrus predikar som aldrig förr. 

I denna upplevelse visar Jesus på vikten av att vänta in. Ibland behöver vi vänta länge. Lärjungarna fick vänta några dagar. Ibland kan det ta lång tid. Att vänta gör något med oss. Ibland blir vi rastlösa. Vi undrar. Men kanske är det så att medan vi väntar förbereds vi för mottagandet. Och när rätt tid är kommer det. 

Så du som väntar, du väntar inte förgäves. Det kan ta tid. Jag vet. Undran kan bli stor, jag vet. Oron av uteblivet svar kan tära, jag vet. Men jag har upptäckt att det varit vet att vänta. Så håll ut. Det kommer. Det du behöver som bäst kommer. När rätt tid är.

Herre, hjälp mig att vänta. Under tiden, hjälp mig att förbereda mig. Herre, jag skulle så gärna vilja att du svarade fortare. Så hjälp mig att vara uthållig. Tack för att du vet mitt bästa. Tack för att du vet när rätt och bäst tid är för svar.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Ge inte upp!

Har blivit introducerad intet nytt spel på nätet. Ordel heter det. Rätt kul. Man får 5 chanser att hitta rätt ord på 5 bokstäver. Lite av ett strategispel men samtidigt en del tur också. Eller otur.

Jag körde fast i spelet. Jag gav upp. Det var då uppmaningen kom.

Ge inte upp.

Tänk vad lätt det är att ge upp ibland. Man försöker. Man möter motstånd. Går inte som man tänkt sig. Det blir helt enkelt för svårt tror man.

Kanske kan det bero på osäkerhet. Man vill inte göra bort sig. Kanske ett uns av inte vilja misslyckas. Så ger man upp.

Inte vet jag var du är livet men kanske är du beredd att ge upp något just nu. Det är för tufft helt enkelt. Men jag vill uppmuntra dig till att inte ge upp. Håll ut. Lite till. Det är inte dags att ge upp.

Det finns något som finns bortom ”inte ge upp”. Kan kännas långt bort men det finns där.

Det finns väl bara ett tillfälle som jag tror det är läge att ge upp. Det är när man kämpar i egen kraft när man borde ge upp det och låta Gud ta över. När man lägger det hos honom istället för att kämpa själv.

Är du beredd att ge upp? Kolla då in Kallur…

Jag vet inte om du i något sammanhang är beredd att ge upp något. Kanske har det varit rätt motigt en tid. Eller så känner du att nu får det bara vara nog. Eller så orkar du bara inte mer i det du möter. Inte vet jag.

Men visst kan vi över tid möta sådant som gör att vi gärna vill ge upp. Trots att vi kämpat mycket innan men nu inte ser möjligheten att fortsätta.

Känner du igen dig bara lite av detta så kanske du skulle kolla in Sanna Kallur. Löste på FB att nu ställer hon in inomhussäsongen. Efter fler år av skadeproblem gjorde hon sin bejublade comeback. Bara två veckor senare får hon nya problem (eller så är det dom gamla som visar sig på nytt, vad vet jag) som gör att hon måste ställa in tävlandet igen. Denna tävlingsinriktade person ska nu, vad jag förstår, rehabträna och satsa på att komma tillbaka (igen) till utomhussäsongen.

Hur funkar man då? Att efter flera år av bara träning för att reparera kroppen får ännu ett bakslag så väljer hon att satsa vidare. Vart i hela världen hämtar hon den motivationen? Vart får hon uthålligheten? Hur skjuter hon bort tanken att lägga av och ge upp?

Så här skriver hon på sin blogg (Kallurs blogg):
Nu har det snart gått två veckor sen min premiärtävling i Karlsruhe, och mitt smalben verkar inte riktigt skrika ”GO!” än. Nej, den ber om en eller två veckors alternativ träning till. Det har blivit bättre och bättre under de här två veckorna, helt klart, men inte tillräckligt bra för att tävla på. Och en sak har jag lovat mig själv inför hela den här comeback-resan, och det är att aldrig någonsin mer gå emot kroppens signaler. Det var det som körde ner mig i skiten från första början. Därför har jag bestämt mig för att inte springa några fler tävlingar inomhus, alltså varken XL-galan eller EM.
Men jag måste ändå säga, att tävlingen jag gjorde var väldigt värdefull. Nu har vi fått en massa information om vad som händer med den här kroppen vid tävling och även vetskapen att när jag inte har ont, då kan jag springa hyfsat fort. Nu gäller det för mig och Tobbe att klura lite på den nyvunna informationen och se hur vi ska lägga upp tränings och tävlingsplaneringen framöver. För om någon undrar så tänker jag inte ge upp än.

Än! Tänk om inte det lilla ord fanns med i den meningen. Då hade det varit kört. Men nu säger detta lilla ord allt. ”Möjligen längre fram i livet men definitivt inte nu” andas detta lilla ord.

Om det är någon som skulle kunna ge upp med flaggan i topp så är det Kallur. Och ibland tänker bi så om oss själva också. Vi har kämpat den goda kampen och vunnit flera segrar men nu kan vi inte mer.

Men kanske kan Kallurs anda få gripa tag i situationen och införliva lite mer kraft. Kraft till att faktiskt inte ge upp. Kraft till att inhämta information från allt det goda som, trots motståndet, finns. Att likt Gunde (se min Blogg i lördags) analysera läget och se möjligheterna. Ge inte upp.

Ibland har vi det nog lite för lätt för att just ge upp. Vi är inte beredda att ”betala priset” för att fortsätta. Jag är definitivt inte den som skall döma andra som väljer att ge upp. Absolut inte. Jag vet ingenting om vad som ligger bakom och hur mycket det har påverkat. Men samhället idag är på något sätt inspirerat av att ge upp lätt. Lätt vunna segrar är det som gäller. Att kämpa har vi inte tid eller kraft för. Kallur visar på motsatsen. Vad kunde inte hon ha gjort under alla dessa rehab-år som vore mycket roligare.

Ge inte upp. Våga lite till. ”Möjligen längre fram i livet men definitivt inte nu”-anda.

IMG_1098
http://www.svt.se/sport/friidrott/kallur-lagger-ner-inomhussasongen

Jag måste ha träffat envishetens moder

Denna blogg är en hyllning till envisheten.

Envishet kan vara både på gott ont. På ont när någon dumdristigt håller fast och gör något mot allt sunt förnuft. När man inte kan tänka sig ändra sig från något som uppenbarligen är fel eller går åt fel håll. Den envisheten vill jag inte hylla eller skriva om idag.

Nej, jag tänker på den envisheten som somliga har som gör att dom inte ger sig. ”Det går nog” är deras livsparoll.

Jag har en sådan motspelare i WordFued. Jag vill inte på något sätt att detta skall uppfattas som att jag vill upphöja mina många segrar. Utan min motspelares envishet som leder till vinst. Jag skall inte nämna vederbörandes namn men ni som känner mig kan kanske räkna ut vem denna person är.

Denna envishet har lett till efter varje förlust har det kommit en inbjudan till nytt spel. Veckan som gick blev det så också. Men det fanns en skillnad. Vederbörande vann. Inte så att det var en tillfällighet på ett sätt. För varje förlust blir det närmare till vinst. När vinsten var ett faktum så kom det en inbjudan direkt igen. Min förlust var ett faktum. Kanske gav det blodad tand, inte vet jag.

Det är här jag beundrar envisheten. Å ena sidan kunde man ge upp och tycka att det inte är någon idé. Å andra sidan kan man ur alla dessa förluster hämta kraft och inspiration. En sådan envishet är värd att beundra och lyftas upp. Den har något att lära oss.

Ge inte upp! Jag tror vi har allt för lätt att ge upp. Vi är inte tillräckligt envisa när det behövs som bäst. Det är inte bara vinster som räknas. Det är vägen fram till vinsten som skapar möjlighet för nästa vinst.

Ge inte upp! Du kommer att lyckas! Många gånger så försöker vi och misslyckas. Om vi inte ger upp så kommer det att lyckas. Hur många gånger försökte inte bröderna Wright att lyfta sina första plan innan dom lyckades få dom att hålla sig kvar i luften? Många är exemplen genom tiderna hur man försökt, försökt, försökt och till slut lyckats. Hur skulle vår värld se ut om alla som uppfunnit något gett upp för tidigt? Hur många mediciner hade vi då till attgöra människor friska med?

Ge inte upp! Goda vanor kommer inte av sig självt. Man påstår att man måste göra en sak flera gånger innan det blir en vana. Vill man bryta mönster går det inte över en natt. Man får kämpa på tills det går av sig självt. Men är du envis så lyckas du.

Satsa din envishet på rätt saker och händelser. Du kommer att lyckas.

Tack min kära motspelare för att du har visat på att envishet är något bra! Du är ett föredöme!

första flygplanet