Etikett: grannar

Publicerat den

BråvallaFestivalen – medinflytande

Så har Sveriges och Norrköpings största musikfestival avslutats. Över 50000 besökare. Vilken folkfest det måste ha varit. Lite förundrad är jag dock att sjukvårdstältet hade redlösa besökar tom innan festivalen hade officiellt startats. Förstår inte riktigt hur festligt det är, men ändå. 

Som Norrköpingsbo får man faktiskt lite musik av bara farten. Helt gratis beroende på hur vinden ligger. 

Några medborgarförslag i all enkelhet och ödmjukhet……

1) Hade man kunnat lösa en biljett för en konsert hade festivalen fått en besökare till. Inte betalar jag 995kr för att gå och lyssna på en artist. Det skulle kunna vara att utveckla festivalen. 

2) Nu när kommunen skrivit tioårskontrakt för denna festival borde grannarna till festivalen fått vara med och tycka till. Dom borde ha fått möjlighet att få bli delaktiga arrangemanget och få påverka valet av band som kommer. Dom borde få fripass och massa annat trevligt. Så får kommunen och arrangörerna med sig hela området i denna folkfest. 

3) Om man är skriven i Jönköpings läns landsting får man gå in gratis på high Chaparral. Föredömligt. Här borde alla vi Norrköpingsbor få fripass. Vi har ju redan betalt massa skatt till kommunen ……. Omöjlig tanke? Ja kanske det. Men erkänn, visst vore det bra? Vilken folkfest det skulle bli.

Läste i Expressen att det var en avslagen tillställning i år. Ingen aning. Men kul att Expressen menar att den har pontential att bli något stort. Om det är sant räcker det inte med att Lars Stjärnkvist signerar ett avtal på tio år. Då måste kommunen satsa för att få med sig sin stad. Så nu väntar jag på några bra initiativ från kommunen och arrangören. Själv ska jag testa en ide på dom. Får se om dom tänder på den. 

Publicerat den

Lämnar huset idag

Idag är det den stora dagen. Då lämnar vi huset. Hmmmmmmmmm

En dag för länge sedan hittade min fru ett hus på nätet som var till salu. Det låg i skogen. Jag kan väl säga att jag var inte så pigg på det huset. På tok för långt bort. Men när jag smält intrycken och sett möjligheterna kändes det rätt ok. Så ok att vi köpte det.

Jag vill påstå att vi har bott i vårt sommarhus.Tänk vilken förmån. Här har vi kunnat stänga av under veckorna för att ladda batterierna till nästa dag. Vi har egentligen inte behövt åka bort på semestern.

När man har ett arbete där man möter mycket människor behöver man, i alla fall jag, en tid av tystnad och ensamhet för att kunna ladda om. Det är vad detta hus har betytt för mig. Ja, jag får väl erkänna att ibland lite väl ödsligt men annars helt ok.

Här har man kunnat få grannkontakt om man velat det. Här har man hittat möjligheten hos bonden när veden skulle köpas. Livet med grannar på landet är något speciellt. Man vakar över varandra på ett så skönt sätt. Är någon borta håller man lite extra koll så att inga tjuvar kommer. Man hjälper varandra med det som behövs när man åker bort. Samkör barn till skolan. Man liksom är tvungen till att ta hjälp. Man vill ge hjälp. För man inser att nästa gång är det jag som behöver hjälp.

Här har fågelliv sjungit för oss. Älgar har varit fram på gården. För att inte tala om kronhjort, dovhjort och råddjur. Grävlingar och rävar och smugit runt hörnen. I närområdet har jag fått se lodjur. Örnar har flygit över mitt huvud. Fångat snok i vardagsrummet. Haft en hund boende hos mig samt två katter (jag som inte skulle ha någon katt har nu ägt tre stycken). Höns och tupp har gett oss ett gott kacklande och många goda ägg. Promenader i skogen har gett härliga överraskningar med olika djur som kommit rätt nära. Grannen har haft hästar som jag fått jaga efter på cykel.

Att bo på landet är något speciellt. Politiker vill att vi ska ha en levande landsbygd. Deras ord är fina men dom gör inte mycket för att det skall fungera. Lösningarna får vi klara av själva. Drar in stöd för vägen vi blir tvungna att sköta själva. Servicen med god kommunikation som tex bussar får man slåss för. Bredband, glöm det. Visst, man drar ut det till knytpunkter men sen kostar det skjortan att ansluta sig. Telia vill ta ner telefonledningen fast det mobila inte fungerar ännu. Men vad gör allt detta? Ingenting. Det har varit så skönt att bo på landet. Kommunalrådet Dalström i den stora staden Katrineholm skulle bara behöva bo en tid i vårt hus och förstå hur det fungera. Men det skulle han nog aldrig ställa upp på. Lova är han bra på men där tar det stopp.

Hur som helst…….

Tack Conny, Brigitta, Folket i Holkedalen, gamla paret i haga, sommargästerna efter vägen, Kenneth, Lillagammeråds-gänget, kommer att sakna er.

Det är lite vemodigt idag. Men tänk, dom som flyttar in får ju nu njuta av allt detta. Hur bra är inte det. Bara att önska dom lycka till!!!

Publicerat den

Liv i det till synes döda

Det är något speciellt att räfsa gräsmattan på våren. Snön har tryckt ihop gräset. Löven ligger packade och ser allmänt gråa ut. Så börjar man räfsa. Det torra gräset och löven samlad i högar. Det ser inte så mycket ut men det brukar bli rätt ansenlig högar. Trots att man räfsat i höstas. Det är ju inte det torra som är det häftiga.

När man räfsar så ser man hur mycket liv det finns längst ner i gräsmattan. Mitt i det gråa finns det nytt liv som kommer. Det är lökar, nytt grönt gräs. Det som såg så dött ut har massa nytt liv.

Våren är något speciellt. Visst finns det något vackert över alla vår årstider. Men våren står för något extra. Nyskapande. Något väcks till liv. Det är början på en underbar period. Tid för tid så börjar det grönska. Lökar kommer, blad börjar växa fram på buskar och träd. Sen kommer blomster och det börjar surra överallt. När man upptäcker en till synes död gren är mjuk och skjuter nya skott blir man bara så glad.

Samtidigt så händer något i oss människor. Vi börjar liksom vakna till liv vi också. Helt plötsligt börjar vi hitta tillbaka till samtalet med grannarna. Från det att ha kurat inne vid brasan och levande ljus så kommer vi fram ur vårt ”björnide”. Kanske har vi sovit lite fler timmar varje natt. Nu vaknar vi tidigt av fågelsången. Samtalen över staketet, vid postlådan börjar fart igen. Det är något speciellt över våren. Första kaffekoppen på altanen eller balkongen blir en speciell stund.

Inte nog att man hittar livet i gräsmattan. Man börjar inse att man har behov att få liv i kroppen också. Inser att lövräfsarmusklerna får sig en törn. Folket börjar flåsa runt i träningsskorna. (Allt för att komma i form inför badsäsongen. )

Så det är inte så dumt med att räfsa löv. Det väcker liv i det mesta.

Skämt åt sidå. Det är verkligen så gott att se hur mycket liv det redan finns i det som till synes ser så dött ut. Kanske kan det hjälpa oss att inte döma ut det vi tycker verkar se dött ut i livet. Där du minst anar är det liv under utan. Kanske det inte tar utryck som du anser att det skall göra. Men det finns liv. Både i det fysiska och andliga livet. För att det skall ha liv måste det inte alltid ta utryck som du förväntar det. Liv kan vara lågmält stilla. Likafullt kraftfullt liv som ger meningsfullhet. Lika fullt kan det vara att stå och hoppa och ropa ut sin inre glädje.

Så döm inte ut något utifrån hur det verkar se ut. Sök först hur det ser ut på insidan innan du dömer ut någon.