När tron sätts på prov

Så länge tron känns som att den bär och ger glädje är livet rätt gott. Men när tron sätts på prov blir det inte lika enkelt. Kanske har du gjort den erfarenheten eller är mitt uppe i det just nu.

När jag var ung var jag ledare på en ungdomskonferens som heter Hampeveckan. Jag minns att jag var vaken rätt länge varje kväll. Ja, kanske mer varje natt. Jag fanns bland ungdomarna och gick bland tälten. Det var där och då man kunde möta den som behövde ett extra samtal. Som kämpade lite extra. Det var rätt mörkt. Och när väl alla sov drog jag mig tillbaka till mitt logi. Det var rätt mörkt där man gick. Så när ungdomarna somnat var det rätt tyst.

Innan jag väl kom till min säng brukade solen börja gå upp. Strax där vid gryningen började fåglarna kvittra. Det var rätt mäktigt. Och det var inte ovanligt att några fåglar började spela och sjunga innan solen bröt igenom. En filosof har sagt följande:

Tron är fågeln som känner ljuset
när gryningen fortfarande är mörk.

Jag tänker att det påminner om den kämpande tron. Den kan upplevas finnas i ett mörker. Men så kommer gryningen och tron finner sitt ljus igen. Hur än tron kämpar så har den en förmåga av att känna av ljuset innan det bryter igenom. Det är som tron och gryningen dras till varandra. Och när så är på gång börjar en ny sång försiktigt bryta igenom. Så bryter en ny tid igenom.

Livet har olika säsonger. Livet kan ha mest av sol under perioder. Men ibland kommer säsonger av mer mulet eller mörka passager. Lika sant som gryningen kommer när nattens är som mörkast kommer livets mer mörka och suddiga period vändas i ljus igen. Lyssna efter andens fågelsång som varslar om en ny tid.

Tron är som denna fågel på något vis. Den kan kämpa men den är beredd på att gryningen kommer. Vila i att när du kämpar med tron så kommer det att komma en gryning Lika sant som att solen varje morgon går upp över horisonten.

Denna dag vill jag be för dg som just nu kämpar med och i tron. Jag vill be att ljuset skall bryta igenom som en soluppgång. Det är gott att få vila i att Gud är ljus. Hans ljus kommer räcka till för dig med. Det finns inget mörker som kan stå emot ljuset. Så även en kämpande tro. Därför ber om att Anden skall låta sitt ljus komma dig till del.

Det doftar morgonluft

När man möter luften efter ett stilla sommarregn efter en het sommardag upplever man något av nydaning. Luften kvalmighet byts ut till något friskt och fräschhet.
Det doftar morgonluft likt detta idag. Per-Erik Hallin har skrivit en sång som vi sjöng i söndags i vår kyrka.
Läs texten. Låt den sjunka in. Lyssna via länken. Bär den genom denna vecka.
Häromdagen hade jag en märklig dröm
genom staden ringlade en ständig ström
av människor som var på väg
och gick med raska steg
Dom vandra framåt fastän gatan den var trång
men långt där borta hördes det en mäktig sång
så jag sprang fram och fråga
vad är det som är på gång
Jo om du lyfter upp din blick
bort mot kullen mitt i byn
ser du ett gammalt torn
som alltid sträckt sig emot skyn
Men där har varit torrt och tomt i många år
men nu har nånting hänt ja det är visst redan vår
Jag tog och rusa dit och mot mig
strömmade en ljuv musik
där var en salig blandning
av människor och färg och folk som var enorm
Där fanns en rockgrupp och blåset
ifrån frälsis sjunde kår
jag såg en punkfrisyr och
tanter med knutar i sitt hår
och alla klämde i för fosterland
och kungars kung och taket lyfte sig
när både gammal och ung sjöng med
Jag hade aldrig hört dess like förr
det var det vackraste som rört mitt hjärtas dörr
och hela stället gunga så jag fick lust att sjunga med
Säg får jag sjunga med
Ja visst får du sjunga med i vår kör
för här är ingen enda utanför
äntligen har gospelmusiken brakat lös
kom med och ös
Tala om i alla stugor ropa ut på stadens torg
Ifrån treriksröset ända ner till Trelleborg
Säg att det som hänt är vad vi alla väntat på
Nu har vi kommit loss så öppna varje lås
Jag tror jag börjar vädra morgonluft
Här finns en glädje som trotsar allt förnuft
en mäktig vind som blåser stark och värmer frusen mark
en mäktig vind som blåser stark och värmer frusen mark

Och det blev afton…

I bibelns första blad återkommer ett uttryck i skapelseberättelsen. 

Och det blev afton….

 Det är när Gud skapar på dom olika dagarna. Då avslutar han varje skapelsedag med dessa ord. Och det blev afton ….

I går var det afton, trettondagsafton. Tror att vi ofta tänker oss ordet afton som någon avslutning. Slutet på något. Och visst, från ett sätt är det ju det. Dagen går mot sitt slut. Så på ett sätt kan vi säga att det är slutet på något. Fast å andra sidan är det en upptakt. Trettondagsafton är upptakten till trettondagen. Julafton till juldagen osv. Läser man meningen efter i bibeltexten så står det och det blev morgon. 

Man säger att det aldrig är så mörkt som precis innan gryningen. Då, strax innan ljuset bryter igenom, är det som allra mörkast. 

Att leva i en afton, eller känsla av afton, behöver alltså inte vad slutet. Inte änden på något. Inte ett avslut. Det kan vara precis innan något nytt kommer. När det blir afton så kommer det snart en morgon. 

Så jag tror att en sådan förhållning gör aftonen i livet lite enklare att hantera. Så tillåt dig att tänka så. För tänk efter. Det ligger något i att aftonen är en upptakt till morgonen. Morgonen med dess gryning och en ny dag med nya möjligheter.