När hemmalaget gör mål så hörs det ända hem till mig

Dom fyra höghusen ramar in fotbollsplanen – Tunavallen

Jag bor nära Tunavallen. Det är Eskilstunas fotbollsarena. Jag gått på en match där sen jag flyttade hit. Det var när J-Södra var på besök och vann. I går kväll var det match. Jag satt på min balkong. Det är rätt ofta rätt tyst från arenan trots att det är så nära. Publiken är inte direkt känd som den mest högljudda precis. Men i går kväll var det visst ett undantag. Det gick nog lite extra bra för dom.

När hemmalaget gör mål så hörs det ända hem till mig

Det tutade och publiken hördes. Och när hemmalaget gjorde mål hördes det ovanligt mycket. Folket jublade och det blev glad musik i högtalarna. Igår kväll var det ovanligt många gånger som detta jubel hördes.

Hemmalaget har ju, förhoppningsvis, bra stöd av sin publik. Men det händer att publiken vänder sig emot sitt lag och busvisslar och gör sitt missnöje tydligt högt. Man kan till och med anse sig ha rätt avsätta den ene efter den andre.

När sådan mentalitet smyger sig in i kyrkan kan jag känna djup oro. Jag menar inte alls att man inte kan avsätta en styrelse eller pastor. Men när man andas missnöje som på en fotbollsarena är det fara och färde. Jag brukar säga att tycker du det inte fungerar som du vill så bed. Bed för dom som är dina ledare. Bed för oss pastorer när om du inte tycker vi predikar bra.

För det är rätt lika på fotbollsarenan som i kyrkan. När det går tungt behövs stödet desto mer. Då behöver man inte hugg i ryggen eller missnöjets rapsodi. Då behöver man förbönens brobygge. Man behöver förbönens vind som lyfter till nya höjder.

Innebär inte att ledare kan göra vad som helst eller hur som helst. Ledare behöver alltid vara ödmjuka inför sin tjänst med djup respekt för mandatet och förtroendet.

Bli inte åskådare. Bli medarbetare istället.

Tänk vad vi kan bära varandra fram till nya framgångar. Man säger att publiken är den extra spelare ett lag kan behöva för att vinna. Det är så man skapar nytt självförtroende och tro på det man gör. Men en publik kan få det bästa laget att tappa det samma och förlora.

Så vem vill du vara? En som skapar självförtroende och mod? Eller vill du vara med och skapa misstro på sin egen möjlighet och prestation? Jag tror du vill vara den som skapar tro och framtidstro. En som vill lyfta och ge mod.

I den tid vi lever behöver vi vara ett folk som skapar mod.

Hemmalaget har publiken i ryggen ….

Nu kanske du som inte är så sportintresserad slutar läsa. Men kanske kan du hänga kvar en stund i alla fall

När man lyssnar på idrottsmän hör man ofta hur viktigt det är att spela på hemmaplan. Man har hemmapubliken i ryggen. Publiken är som en extra spelare på plan.

Man kan lyfta sitt lag genom sitt stöd på läktaren.

Tänk vad du och jag kan få betyda. Vi kan hjälpa någon fram till att klara en uppgift bättre.

Uppmuntrande stöd och tillrop kan göra att man får fram det lilla extra att lyckas.

Som åskådare kan du välja att bara stå och titta på eller gör allt du kan för att stötta.

Vad är det då som händer inom oss? Vi börjar tro på att det är möjligt. Vi börjar tro att vi kan klara det. Den tilltron blir en extra kraftresurs.

Där vi är behöver vi vara ett hemmalag som hjälper och stöttar varandra. Bestäm dig för att vara det. Det skapar vi-känsla. Eller som man ibland uttrycker det – vi blir som en stor familj.