När himmel möter jord

När himmel möter jord blir det något tidlöst över det hela.

Att hamna nere vid strandkanten är något jag älskar. Det vet du som följer min blogg. Många bilder blir det från denna underbara plats.

Det är här jag stannar upp på ett särkilt sätt.

Kanske är det just detta som händer. Himmel möter jord. I det gränslösa som för mig in i en ”bubbla” som gör gott. Eller är det mer av att komma tillbaka till verkligheten? Kanske ligger det ändå mer åt det hållet.

Som att ha vandrat iväg en stund under dagen och kommit hem igen.

När himmel möter jord inser man hur nära det är. Det finns liksom ingen direkt gräns. Det bara går över från det ena till det andra.

Det är så jag tänker mig tron på Gud. Det ligger så nära att gränser suddas ut. Lika ljuvligt som ett stilla vatten som möter himlen ovan. Som när man kliver ner i vattnet så omslutas man av det. Dricker man vattnet landar det inom mig. Hela kroppen består av vatten som möter himlen.

Mitt inre möter Guds inre. Min tanke möter hans tanke. Hans andetag blandas med mitt andetag. Det flyter liksom samman med mig.

När himlen möter jord skapas en frid som övergår allt förstånd. Som bara finns där med mig. Gör något gott med mig.

När himmel och jord möts

Det finns tillfällen då himmel och jord möts.

Det är där horisontens linje är. Då blir det rätt tydligt att jord o himmel möts. Det är nästan så att man kan ta på dess möte.

Det är också, som idag, när jag är på begravning efter min farbror. Vid sådana tillfällen så möts himmel och jord på ett särskilt sätt. Någon har lämnat denna jord för att gå in i himlens värld. Jag menar inte att en begravning är rummet mitt emellan död och liv. Men kanske är det på något sätt ett tillfälle där himmel och jord möts i ett tidsrum som speglar båda världar. Som om man nästan fanns i båda rummen samtligt.

Ett annat tillfälle då himlen möter jorden är då Gud rör vid oss på ett särskilt sätt.

Det är då, just då som man inser att båda världar finns. För en stund är dom båda lika verkliga. Det är allt för lätt att glömma bort och tappa den känslan. Unika tillfällen som man ska vara rädd om.

Man brukar skoja om att vid regnbågens fot finns det en skatt. Typ så skulle man kunna beskriva detta möte mellan himlen och jord. Värdet på ett sådant möte oändligt stort. Värd all respekt.

Så var rädd om dessa möten. Dom är unika och värdefull. Värda att vårda och respektera.

Tänk vad en blå himmel gör med oss

Helgen som gick var väl inte den bästa i väderhänseende. I alla fall där jag höll till. Blåsigt väder och regn till och från. Kan väl tycka att den sista tiden innehållit väl mycket väder åt det tråkigare hållet. Maj lär visst ha varit generellt dåligt över lag. 

Så kommer det en dag där vädret vänder. Det var så skönt igår när jag lämnade jobbet. Klarblå himmel. Solen skiner så underbart. Klockan var 18:30. Lite trött lämnar jag jobbet men tänk vad lite blå himmel gör med oss människor. 

Det lyfter inom oss. I alla fall inom mig. Det blir svårt att sitta inne också. Ut på den lilla gården och njuta. Tänk vad skönt att jag kan ha den. Bara få stå och titta på det blå en stund ger ju energi. En promenad gick inte att motstå. Det är så skönt att känna doften av sommar. Man liksom minns tillbaka till goda minnen. Tex förra sommarens grillkvällar. 

Det gäller att njuta av det vackra. Finns ju sådant som är mindre roligt så all den energi som man kan få är välkommet.