Hur mycket av historien ska vi bära med oss?

Jag är rädd för att vi bär med oss för mycket av historien i vårt livs-bagage. Inte så att jag är bekymrad över att ”det var bättre förr”. För det tror jag att vi kan hantera.

Men jag är rädd för att vi bär med oss för mycket av dåliga erfarenheter som inte är värda så stor uppmärksamhet. Visst, dom kan påverka oss väl mycket om vi inte hanterar dom väl.

Handen på hjärtat…. Hur mycket bör du med dig av känslor som du borde kunnat lämna långa vägen?

Jag tänker att dessa känslor binder oss mer än själva det som orsakade den känslan. Som att den påminner hela tiden om något som man nu inte kan påverka. Så hindrar det oss att leva i frihet.

Kanske är det ändå så att vi inte behöver bära med oss alla olika känslor som mer eller mindre påverkade oss förr. Den tiden är gången. Nu är en ny tid med nya möjligheter.

Jag minns att jag behövde göra ett nytt avstamp en gång. Hade sådant som påverkade mig negativt. Minns att jag stannade upp, talade med Gud om det, gjorde en tydlig nystart. Jag minns att jag gjorde visuellt med att lägga en sten vid korset i en kyrka. Det betydde så mycket för mig. Efter den gången har det som för mig då var en börda av gamla erfarenheter blivit en frihet. Där jag efter det kunnat leva i en ny frihet. Få uttrycka min önskan om förlåtelse från Gud. Be om ny renhet. Och att få någon form av upprättelse. Den gångens möte med Gud har betytt så mycket för mig.

Jag tror att det inte bara är jag som kan behöva en sådan nystart eller omstart. För historien vi bär med oss kan verkligen bli ett hinder för oss. Som gör att vi kan bli rätt låsta.

Låt inte historien hindra dig att leva.

Jag inser att det finns det i historien som man behöver göra upp med. Att på något sätt få ordning i. Där man behöver få hjälp med bearbetning och uppföljningen. Men samtidigt finns det sådant som vi bär helt i onödan på.

🙏 Idag vill jag be för dig som kämpar med din historia. Att den skall få rätt proportioner i ditt liv. Att du ska kunna lämna det som inte har något värde att gå och bära på. Ber att du ska få kraft att lämna det efter vägen. Ber att du ska få mod att gå in i en ny framtid. 🙏

Att gå till historien…..

Besökte ett vattenfall, Danske Fallen, öster om Halmstad. Ett av dom ställen där vi slog Dansken. Året var 1676. Fallet var inte stort men ändå finns det med i historieböckerna.

Det är inte alltid det stora som blir mest inskrivet. Även det lilla ringa kan få betydelse och minnas länge i historien.

Bibeln säger: ”det ringa utvalde Gud”. ”Vi ser ofta till det yttre medan Gud ser till det intre.”

Nu går jag inte och tror att vi alla vill bli inskrivna som hjältar i historieböckerna. Utan allt för ofta ser vi oss själva som ingenting och inte har så stor betydelse.

Skulle bara vilja påminna dig om att det är inte det yttre som avgörande. Det är djupare inre värden.

Vi behöver inte bli omnämnda i dom ”stora böckerna”. Inte få bli ämnet för framtida museer. Utan det viktigaste är att få vara en del av det stora livspusslet. Som kan få bli till skillnad för någon. Det är gott nog. Något vi behöver uppvärdera i våra liv.

Att se tillbaka på historien kan skapa kraft för att gå in i framtiden

I helgen har jag haft förmånen att vara med i Mellringekyrkan och Re:form i Örebro. Församlingen firade 50 år och Re:form 10 år. Re:form arbetar med att hjälpa människor som är tex långtidsarbetslösa. 

Under några år hade jag förmånen att jobba i Re:form med Micke och några till. 

 På söndagen satt vi runt matbordet och delade minnen från Re:forms resa. I det samtalet slår det mig vad viktigt det är att blicka tillbaka då och då. Vi blev påminda om alla under Re:form varit med om. Om alla omöjligheter som blivit möjliga. Roliga händelser. Utmaningar osv. Man blir så tacksam.  

Så avslutar Daniel med att han hade stor tro inför framtiden för Re:form. Det kändes så gott. 

I samtalet växer det fram en sådan god känsla. En känsla att det finns en framtid för arbetet i Re:form. Hur omöjligt det än ser ut så växte något gott undantaget. En tillit till att den kraft som burit igenom fram tills nu ska bära vidare. 

Att titta tillbaka kan verkligen bli en kraft som bär in i framtiden. Som kan ge mod att fortsätta. Ge inspiration att ta nya tag eller hitta nya vägar. 

Allt för ofta tycker jag mig höra att vi inte ska titta tillbaka i backspegeln. Vi ska titta framåt. Bara framåt. Jag tror vi då tappar den djupare dimensionen i livet. 

Att se tillbaka kan skapa så mycket god kraft. Vad är vi rädda för? Om tillbakablick bara ger en nostalgitripp blir det ju bara en minnesstund. Men blir det en stund som skall leda oss in i framtiden kan det bli så mycket mer. 

Denna jubileumshelg kan nog sammanfattas för församlingen på följande sätt: tacksamhet för det man varit med om ger mod och förhoppning inför framtiden.