Vart hör du hemma?

När man följer Jesu första år finns det en händelse som stucker ut. Josef och Maria är i templet. Det var påskhögtid. Dom var där som dom brukade. Det var festdagar och det ser ut som man att man trivdes att vara där. Så vänder man hemåt.

Efter ett tag inser man att man inte riktigt har koll på var Jesus är. Man börjar leta. Kan tänka mig att paniken drar igång hos dom. Ingenstans bland följet hittar man honom. Så dom under tillbaka till Jerusalem för att leta efter sin son.

Till slut hittar dom honom i Templet. Vi läser i Lukas evangelium följande:

Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: ”Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig.” Då sade han till dem: ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?”

Jesu tyckte att det var lite konstigt att dom letade efter honom. Kunde dom inte förstå att han måste vara hos Far, i Faderns Hus, Templet? Måste ha varit ytterligare en sådan händelse som Maria gömde och begrundade i sitt inre.

Vart hör du hemma?

Jesus visste vart han hörde hemma. Men vart hör du hemma? Kanske inte tänker i första hand om det är kyrkan eller inte. Utan mer Vart är din plats i livet? Vad är det du ska göra? Vad är din uppgift? Vad ska du fylla livet med?

Jag tänker att livet är för viktigt än att slösas bort. Blir så inspirerad av den som berättar att man funnit sin plats. Man kanske har bytt plats i livet. Funnit att nu börjar en ny tid. Läste om att nya öppna dörrar som Gud ger oss innebär också att man stängt en dörr bakom sig. Man går vidare in i något nytt. Det är rätt spännande. Nu tror jag inte att man skall stressa runt i massa uppdrag man tro att Gud ger oss. Men jag tror att man ska vara på den plats Gud gett oss.

Att ställa sådana frågor till sig och upptäcka att man faktiskt är på rätt plats är ju bara stärkande tänker jag. Bekräftar uppdraget.

Så idag vill jag bara fundera ihop med dig lite……

Vart hör du hemma?


Här är den näst sista luckan i min julkalender i år.

Idag ber vi för riksdagsman Mikael Damsgaard (M)

Medborgarskap – vart hör du hemma?

Jag är en svensk medborgare. Av födsel och ohejdad vana. Höll jag på att säga. Det går av bara farten liksom. Det slår mig att jag behöver bara åberopa det synligt då jag reser till andra länder. Då behöver jag visa upp mitt pass.

Somliga har dubbelt medborgarskap. Det är ju rätt intressant. Tänk att höra hemma i två länder. Det är stort för den som är född i ett land men flyttat till ett annat på grund av arbetet tex.

Jag har två medborgarskap jag med. Mitt svenska som jag nämnde tidigare om. Och så har jag ett till.

”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.”
‭‭Filipperbrevet‬ ‭3:20‬ ‭SFB15‬‬. Kärnbibeln Förtydligar det ännu mer med att beskriva det ”Men vårt medborgarskap har alltid varit och är nu fast förankrat i himlen.”

För mig är det stort. Något jag ser fram emot. Något som också ger trygghet i livet här och nu. Bibeln ger en vacker beskrivning av att vi har vårt ankarfäste innanför förlåten i himlen. En bild av att fartyget på livets resa är förankrat stadigt i målet man ska till. Hur det än blåser håller den kättingen. Vi kommer välbärgade hem. Vi kommer inte förlisa.

Vårt medborgarskap här på jorden har en brist. Det gäller bara i detta livet. Upphör när vi dör. Medborgarskapet i himlen är vårt pass till himlen den dag vi lämnar jordelivet. Då är det bra att ha sitt medborgarskap i himlen i ordning. Lika viktigt som det är att ha sitt svenska pass i ordning när man far till ett annat land.

Vart hör du hemma? Jag hör hemma i Sverige och i himlen.