När hösten kryper in innanför västen behöver man något som påminner om varmare dagar.
Rabarberpaj med vaniljsås
För visst är det så att det blir liksom lite mer sommar inifrån när man får äta något som verkligen smakar sommar. Tur det finns en frys som gör detta möjligt.
När livet upplevs lite för mycket höst behöver man fyllas med värme. Inifrån. Det kan vara en god vän som uppmuntrar på något sätt. Det kan vara några goda minnen som gjorde oss glada. Jag tänker att om man inte kan åka på en resa får man försöka uppleva en redan gjord resa genom minnet av den.
Men jag tror det finns en värme som slår varma minnen. Även levande ljus och vacker musik en kulen dag.
Det är den värme Gud kan ge oss. Hans värme har ett inslag av frid och harmoni. Något man verkligen behöver när livet möte höststormar. Likaså har han en förmåga att föra oss in i lä.
Jag minns en resa jag gjorde med Elida. Vi hade lämnat Strömstad och gick upp mot Oslo. Vi mötte styv kuling med ca 15 sekundermeter i vinden. Båten lutade 45 grader och det guppade rätt bra i sjön. Det var ingen mysig seglats.
När vi kom en bit upp i Oslofjorden blev det lä. Det blev så oerhört lugnt. Minns den känslan än idag. Att då krypa ner i sin koj i fören var så skönt. Friden liksom lägrade sig i skeppet.
Det är en sådan värme Gud vill ge oss när höstens kylighet tar tag i livet. Han är en mästare på att värma vårt inre.
Tänker mig bilden av att vi kryper upp i hans famn och kurar ihop oss där. Så värmer han både kropp och själ på ett förunderligt sätt.
Mörkret sänker sig tidigare och tidigare på kvällarna. Det märks klart att vi är på väg in i hösten. Augusti går mot sitt slut och september tar sin början. Det är på ett sätt vemodigt. Men samtidigt är det vackert. Ljusen börjar tändas i fönstren. På ett sätt så känns det som att allt går ner i tempo. Ja, inte om man tittar på jobbet. Denna höst blir lite extra med 25-årsjubileum bl.a. 
Jag vet ju inte hur du känner just nu. Hösten är ju kanske en jobbig tid. Det är långt kvar till en ny vår. Att allt går ner i tempo är ju i och för sig nog inte sant. Men att naturen bromsar in är tydligt. Snart gulnar bladen och faller till marken. Det påminner oss om att vi också behöver bromsa in för att vila. Vilan leder till att vi skjuter nya skott. Den tid som kommer nu med den höga luften är något jag uppskattar. Eftersom jag har astma så blir det lite enklare att andas. Och den sköna luften gör naturen så klar på något sätt. Kanske är det ändå en resa i höst som gör att denna höst känns så extra skön. Då jag ska få åka till Tanzania igen. När man har en sådan resa till värmen att se fram emot gör ju allt så mycket lättare. 
Pedher´s blogg 