Hur kunde det gå så här?

Har du någon gång funderat över hur det kunde bli som det blev? Har du någonsin ställt dig frågan ”Hur kunde det gå så här”? Kanske tänker du direkt på någon händelse som påverkat och påverkar dig negativt. För troligen lägger vi in det i en fråga som den.

För visst är det lätt att grubbla över sådant. Somliga har det lättare till det. Andra flyger sådan tankar mest sakta förbi och stannar inte värst länge.

Den frågan kan bli rätt påträngande ända tills man får distans till den och det som hände. Då man gått vidare. Gått in i något nytt. Eller helt enkelt valt att lägga den på hyllan.

Istället för att fastna i det tänker jag att vi behöver på något sätt, slarvigt sagt, gilla läget. Det är inte det enklaste. Men för mig blir vägen att lägga det i Jesu händer. Att be om nåd att kunna förhålla sig till det. Och gå vidare. Första stegen och besluten är nog dom svåraste.

Ibland så är det helt dess motsats. Då vi förundrad över hur det kunnat gå så bra. Att Gud lett oss på ett fantastiskt sätt. Vi hade inte kunnat skapa det själva. Vi är bara förda dit på ett förunderligt sätt. Så finns vi där och ställer oss frågan: ” Hur kunde det gå så här (bra)”? Gud har löst det mirakulöst

Det är då tacksamhet flödar ur vårt inre. En djup glädje som inser att detta kunde vi inte ta för givet. Det blev oss givet.

Det är rätt mycket vi kan styra över i livet. Samtidigt rätt mycket vi är i händerna på omständigheter. Hur livet än tre sig vill jag gärna lita till att allt samverkar till det bästa. Även när jag inte förstår fullt ut varför det blir som det blir. Men jag vill lita till att allt samverkar till det bästa på något sätt när vi låter Gud ta hand om våra liv.

…. men HUR rätt är rätt egentligen?

Håller ju på att flytta. Man kan lugnt säga att det finns lita att fundera på och lösa. Få rätt timing på olika saker som måste till. 

Som tex, när lägger man ut en diskmaskin på blocket så den blir såld vid rätt tillfälle……? Jag behöver ju den för att slippa diska. Samtidigt vill jag ju inte behöva ta med den i flyttlasset och sälja den senare. Känns lite trist att behöva det. 

Så får jag för mig att ”nu” är rätt tillfälle och då kommer den bli såld direkt. Så jag slänger in en annons direkt. Räknar fel på dagar och tänker ”det blir ju bara någon dag utan”. I min nya bostad har jag ju diskmaskin. 

Annonsen hinner inte ligga ute länge förrän det ringer en ung man och bestämmer sig direkt. Så dagen efter skall han hämta den. Då jag hinner diska lite till tänker jag. För då har jag insett att det var visst fler dagar utan denna underbara uppfinning än jag tänkt mig. 

Så jag jag bara undrar, hur rätt är rätt egentligen? Det visade sig att magkänslan som sa ”nu” ska du lägga ut den var ju helt rätt. Klockrent. Men hur rätt blev det? Nu har jag fått diska flera dagar. Utrensning i frysen blev ju vid fel tillfälle. Fick ju massa burkar som skulle diskas ju. 

Så jag bara undrar: HUR rätt är rätt egentligen? Det verkar finnas minst två sidor av allt. Där det å ena sidan blir rätt blir det å andra sidan fel. Verkar som att hela livet är så. Vi får helt enkelt inse det. Hantera det och gilla det läget. Finns inga bra förklaringar på det. Går vi inte vidare från den punkten kommer vi bli fast där. Förloraren är vi själva. När vi väl vaknar över det så kommer vi inse att tiden tillbaka, kanske flera år, är förlorade år. Under tiden har omgivningen rört sig framåt i livet och vi har tappat kontakten med den. 

Hur som helst…… diskmaskin är en av dom bättre uppfinningar till hemmet som är uppfunnet. Man uppskattar den ännu mer när man inte har den för en tid.