Identitet

Jag hade förmånen att vara på ungdomssamling in pingst Strängnäs igår kväll. Alexandra hade några bra tankar hon delade med ungdomarna. Dom handlade om identitet.

Vilken identitet har du? Vad påverkar den? Ser den lika dan ut på utsidan som på insidan?

Hon ställde flera bra frågor omkring identitet. Som fick mina tankar att snurra vidare.

Vilken identitet vill vi ha? Hur påverkar vi den att komma åt det hållet? Det är rätt intressant att fundera lite på det.

Ibland kan det nog vara så att vår identitet är vårt yrke och jobb. Vad händer då inom oss om vi förlorar vårt jobb som blivit vår identitet?

Ett bra utgångsläge tänker jag är vem vi är i Gud. Får vi en bild av hur han ser på oss kommer det att göra oss tryggare i vår identitet. Den identiteten bygger på en annan värdegrund än status och pengar tex. Den har ingenting med ditt yrke eller jobb att göra. Den vilar i hans kärlek till oss.

Så vem är du Guds ögon? Hur ser han på dig?

Du är älskad. Att vara älskad är något stort. Det gör gott inom oss. Han älskar dig inte för vad du kan eller gör. Han älskar dig som sitt eget barn. Att vara älskad ger en trygg bas i livet. Det gör oss trygga. Vi blir sedda och det brukar också ge en positiv inverkan på oss.

Att vara äskad skapar så många mervärden. Synen på oss själva blir mer djupgående. Vi ser inte ner på oss själva. Självbilden blir säkrare.

Så vem får forma vår identitet? Gud själv eller omständigheterna?

Vem är man när strålkastarna släcks?

Det är konserttider. Klingande julkort. Där står man på scenen och sjunger. Strålkastarna är på. Tacksam för att premiären gick bra. Publiken verkade nöjda. Känns som att kvällen blev lyckad.

Strålkastarna släcks och kvällen är över. Lite tomt blir det. Adrenalinpåslaget har funnits där. Och nu är det tyst. Sitter i köket och tar kvällsmackan innan det är dags för att försöka sova. Men först varva ner.

Vem är man när strålkastarna släcks? Vem är du när ingen ser på? Är du samma person som du är i det offentliga?

Kanske vill vi inte visa upp hur det är bakom fasaden. Men det är nog där den rätta bilden av oss kommer fram.

Skäms vi för den eller är vi stolta? Ibland kanske både och. Men jag skulle tro att vi gärna skulle vilja att vi var den samme.

Allt för ofta faller vi in i tron på att vi måste vara någon annan än den vi verkligen är. För att passa in måste vi vara på ett speciellt sätt.

Jag tänker att vår omgivning vill ha den äkta delen av oss. Det är då man får den verkliga kontakten med varandra. Inget som hindrar. Vi är oss själva.

Så var dig själv. Du är bäst då.