En tanke om dagen – blicken som avslöjar

Går på Ikea….

Möter en efter en. Det finns något drömmande hos en del. Vid ett bord sitter några och skissar på ett byt kök. I en annan del av varuhuset går ett par och småpratar om hur dom skulle kunna göra.

Nu kan man ju drömma vart man än är någonstans. Men det slog nig att i ett Ikeavaruhus är det verkligen en plats för drömmar. Kolla bara in mångas ögon när du är där nästa gång.

Kommer på mig själv att gå där och drömma om hur man skulle kunna göra. Dom har ju lyckats med att skapa rum som sätter fart på både drömmar och tänk.

Jag tänker att när vi slutar att drömma har vi tappat en viktig ingrediens i livet. Det är då vi riskerar att tappa gnistan. Det kan vara så på massa områden i livet.

När man går där i varuhuset kan man skönja att bakom blickar börjat det skapas rum. Lägenheter får nytt utseende. Hus får nya kök. Rummen byter möbler.

Det är i drömmen som något nytt skapas. Vi förflyttas från en tid till en annan på bråkdelen av en sekund. Ett långt tag senare kommer kroppen i fatt. Lägenheten har fått ett nytt utseende.

Ibland räcker det med att få drömma en stund i den gråa vardagen. Drömma sig bort till något varmt och vackert. Så orkar man en bit till.

Glöm aldrig bort att drömmar kan göra underverk.

Att ta bort dörren…

Alltså jag vill inte hjälpa ikea med sin reklam. Det klarar dom bäst själva. Men deras reklam att ta bort hindret till gemenskap är ju kanon. Vad deras syfte med den struntar jag i. 

Det ligger i samma anda som Fredriks uppmaning att öppna våra hjärtan.  

Tänk vad vi stänger dörrar. För varandra. För människor. För utveckling. 

Men vi kan ändra på det och bildligt talat ta bort dörrarna helt enkelt. Då kan vi inte falla i det tråkiga att stänga. 

Låt oss vara ett öppnande folk. Ett folk som inte lever bakom dörrar med titthål mot omvärlden.  Ett öppet folk. 

Jag tror att en större samling av människor, både i kyrka och förening, kan vara den mest ensamma platsen som finns. Har sagt det förut och säger det igen. Tänk att man kan sitta i en stor samling, heja lite grann men samtidigt känna sig oerhört ensam. Vi har så svårt att öppna våra livsdörrar för varandra. 

Vi får göra som ikea uppmanar oss till. Ta bort dörren som hindrar gemenskapen så får vi se vad som händer. Ställ den bara inte på glänt och verka inbjudande och sen stänga den. Det sårar så mycket. Nej öppna den på vid gavel. Eller varför inte lyfta av den helt enkelt. 

Jag finns inte!

Var på IKEA i lördags. Det var en liten kluven känsla. För enligt IKEA både fanns jag och inte fanns. När vi skulle äta lite visade det sig om man hade IKEA Family kunde man få vissa rätter gratis. Bara att ladda ner appen om man glömt kortet. Sagt och gjort. I början av matkön började jag ladda ner. Tillgång till IKEAS WiFi så gick det rätt bra så långt. (Hade nog gått fortare med 4G) Så började jag logga in. Kod? Användarnamn? För länge sedan att jag glömt det. Det är nog bara att göra nytt tänkte jag. Skrev in allt. Pilligt och smått men man är ju smidig i fingrarna. Inte gick det. Jag fanns redan. Blev hänvisad till ”Glömt lösenordet”. Trycker och skriver in min mail. Då händer det. Jag finns inte. JAG FINNS INTE!! Hur i hela världen ska IKEA ha det? Finns eller finns jag inte? Tydligen finns jag inte för hur jag än prövade så gick det inte.

Vilken tur att min fru betalade maten för jag finns ju inte.

Nu gjorde det ju inte så mycket att inte jag fanns för det fanns ju betydligt många andra där som verkligen fanns. Man inser att IKEA är ett långtidsprojekt när man ser hur många som hängt av sig ytterkläderna och strosar runt. För det första så ”måste” man ju följa en utstakad väg runt hela stället. Ända tills man hittar ev någon genväg. Men den kan man ju inte ta. Tänk om man missar något?

Det måste gå bra för IKEA. Man måste ha råd med många personal. Såg flera gånger hur dom stod tre och tre och umgicks. Nu ska jag inte vara dum. Dom har nog säkert massor att göra. Vi kunder har ju en förmåga att röra till saker och ting tex.

När man väl har handlat färdigt gör man sen jobbet åt företaget genom att ta betalt av sig själv. Utan en del varor. För dom måste man åka och hämta i en annan byggnad (i alla fall i Linköping) Sen bar det hemåt. Då gör man ännu mera jobb åt företaget. Man monterar ihop prylarna. Inte konstigt att sakerna är billiga. Det tar ju hur lång tid som helst. Och det gick ju rätt fint fast jag inte finns till.

När jag sen på kvällen fick en stund över så tänkte jag kolla hur det stod till med mitt ”finnas eller inte finnas”. Loggar in på IKEA för att göra ett försök från datorn. Men inte då. Det blev bekräftat. Jag finns inte! Så är det med det.

Om man skulle passa på att åka på långsemester. Det lär ju inte vara någon som saknar mig nu när jag inte finns. Maldiverna lär visst vara fint så här års……

Ps Köpte ett ljus i alla fall. Man tänder ju ett ljus för dom som inte finns …. Ds

 

IMG_5187.JPG