Etikett: inte

Publicerat den

Varför tar så många för givet att alla vet? 

Det är rätt intressant att komma till nya sammanhang. Jag har ju testat på det några gånger. Typ. 

En sak som slår mig är att så många tar för givet att alla vet. 

Haft bilen på service. Ska nu byta däck också. Servicestället är klart bra. Men det där med att vara informativ och kundvänlig har man lite kvar att göra. Mina följdfrågor får lite av ett ”goddag-yxskaft”. En adress men att man sen har många ingångar gör det ju hela lite mer komplicerat ändå. Så det behövdes rätt många följdfrågor innan jag visste vart jag skulle ta vägen. Likaså vid vårdcentralen. Sjukhuset och andra ställe jag besökt här i Jönköping. 

Lite kul blev det när jag skulle hämta en vän. Frågade jag vart jag skulle hämta honom. ”Vid biblioteket” var svaret. Men vilken gata undrade jag. Hade ju aldrig varit vid biblioteket i Jönköping. Men någon gatuadress visste man inte. Lite kul blev det av det. Likaså när det ska till något som många redan gjort många gånger så är det svårt att vara ny. Man blir lite överraskad att behöva informera mer i detalj så tappar man lite viktig info. 

Det är ju inte med vilje man tar för givet. Men det är lite kul att det blir så. Har ju bott i olika delar av landet. Händer överallt. 

Om man menar sig vilja vara välkomnande är detta en avgörande punkt. Det är ju lite trist att missa något bara för att man tagit för givet att alla vet. Det gäller ju kyrka, föreningen och alla olika sammanhang. 

Har säkert hamnat i samma fälla själv. 

Ska vi få folk att känna sig hemma i vårt invanda sammanhang, och vilja vara kvar där, så har vi lite att tänka på här. 

Publicerat den

Tänk om inte…

Sitter och tittar på SVT och ”Tänk om..”  Temat är typ att hur hade det blivit om det som hände inte hänt. Lite kul typ att fundera på hur historien hade sett ut om inte det avgörande hade hänt…… Om inte ….

Ibland tar den tanken på tok för mycket energi från oss. Vi funderar på hur det hade varit om det inte hade hänt det som hände. Så funderar vi på hur vi skall fixa det utifrån det läget.

Egentligen handlar det mer om att gilla läget. Att konstatera att hänt är hänt. Nu är det bara att lägga det bakom sig och titta framåt.

Kanske är det just det som är det svåra. Det är allt för enkelt att älta och älta och älta. Det är som att vi tycker väldigt mycket om att just älta. Eller så är det ett gift. Det liksom tar tag i oss fast vi egentligen inte vill. Det hemska med detta är att detta ältande tar upp så mycket av vår tid att vi tappar vår omvärld och fastnar i det förflutna. Nuet och framtid får inte rum.

Hur kan vi släppa det som ger upphov åt det som får sitt ”Tänk om inte …”? Vi kan inte förändra det förflutna. Vi kan bara lära oss att hantera det. Att lära sig hur man förhåller sig till det. Minnet av det kanske alltid kommer att finnas där. Vi får försöka att hantera det på bästa sätt. Med tiden kan vi sannolikt möte det utan att det gör ont eller påverkar oss märkbart.

Det bästa vi antagligen kan göra är att släppa detta ”Tänk om inte…” och låta historien vara just historia. Vända ansiktet framåt. Ta sikte på det som kommer.

Då får vi energin till något bättre än ältande. Frågorna som dykt upp får lämnas utan svar. Och vi får siktet att se framåt.

Samtidigt inser jag att vissa ”Tänk om inte..” blir så svåra att lämna. Tänk om vi bara kunde hantera dess ”om” så att dom inte gör oss så ledsna att vi går under. Vi kan nog bara be vår Herre om styrka och stöd att hantera det. Att fixa det fullt ut kanske vi aldrig gör. Men kanske vi kan få det stöd vi behöver för att överleva. Vad jag förstår är det nog bara att ge upp och överlämna det till Gud. På det viset lämnar vi det till honom som troligen har den enda möjligen att hjälpa till och lösa det. Att vila i det är inte det lättaste. Vi som så gärna vill lösa allt själva.

Kanske behöver vår bön bli ”Herre hjälp mig att lämna detta ”Tänk om inte..” bakom mig och leva i nuet. Kan jag inte det ber jag dig att kunna vila i att jag får överlämna det till dig och hoppas och tro att du kan lösa det. Amen!”

Publicerat den

Snapchat – vår tids problem. 

Om man ska beskriva den tid vi lever i så skulle det kunna vara med ett enda ord. Snapchat. Vad är det tänker du kanske. Wikipedia skriver följande:  ”Användare kan ta bilder eller spela in videoklipp och sedan lägga på filter, stickers, text eller rita på dem. Dessa kallas ”Snaps” och kan sedan skickas till vänner eller läggas upp på användarens ”Story”. Användaren kan välja hur länge mottagare kan visa deras snaps, mellan 1-10 sekunder, varefter bilden försvinner från mottagarens skärm såvida denna inte valt att ta en skärmdump. 

1-10 sekunder. Här är det inte tal om någon långbänk. Snabba beslut och sen är det över. Inget minne kvar av det. 

Förr hade vi en kamera med filmrulle. Typ 36 bilder. Det gällde att hushålla med fotandet. Filmen skulle framkallas för en kostnad. Men kortet bevarades. Idag tar vi ett snabbt kort. Sen när minnet är fullt raderar vi kortet. Det är inte mycket som blir kvar till eftervärlden. 

Kanske är det det som är det största ”problemet” med den ”Snapchat”-tiden vi lever i. Vi får en tunn historia att titta tillbaka på i framtiden. Fotoalbumet blir liksom inte av. För dom flesta i alla fall. Tomas Sjödin skriver om att vi behöver dra ut livslinjen och inte bara leva i nuet. Nuets levene blir så kort. Vi tappar perspektivet. Troligen blir det viktigare med åren. Men då är det ju oftast försent. 

Ett minne som raderar sig självt efter tio sekunder…. Vad för historia skriver man då? 

När jag var ung skrev jag dagbok. Under flera år. Nackdelen med att flytta många gånger är att man tröttnar på bära med sig sin historia. Så mycket av det jag skrev då har jag slängt. Idag kan jag ångra det. 

Historien är väl bara negativ om den får hindra mig att leva idag. Det gäller att förhålla sig rätt till den. ”Det var bättre förr” är ett jobbigt uttryck. Historien har format mig, visst. Men det är lika sant att det liv jag nu lever blir den historia som formar min framtid. Vi lever alltså lika mycket i dåtid, nutid som framtid. Vi behöver hela perspektivet. Därför blir den snabba livsstilen grym. Ta ett kort. Lev det under 10 sekunder. Sen går vi vidare och glömmer det som varit. För vi har inte tid att minnas det som var för 10 sekunder sedan. För nu är det dags för nästa 10 nästa 10 å ………

En bibelvers kommer till mig….. ”Han för mig till vatten där jag finner ro……” Det behöver vi i denna tid. I alla fall jag. 

 Såg denna bild i mitt Insta-flöde. Den kanske säger en del den också. Andas in och andas ut. Nu lever vi denna dag. I morgon är en annan dag.  

Publicerat den

Vi har inte ens tid med vanliga värktabletter….

”Nu lanseras Alvedon Novum – som vanlig Alvedon, fast snabbare”

Har du sett reklamen? Nu räcker det inte med vanliga tabletter. Nu ska värken gå över snabbt. Är det inte lite symtomatiskt för vår tid?

Vi har liksom inte tid att vänta. Darra man inte iväg när trafikljuset just slår om till grönt blir vi irriterade. Det fula är ju för hela friden till för att göra oss startklara så fort det blir grönt, juuuu. När någon går onödigt sakta över övergångsstället…. så onödigt att använda tiden till sådant när man kan vara mer effektiv. Mailet kommer inte fram direkt. Googlingen tar för lång tid fast den gav kanske 153247 träffar att utforska. Och nu, vem har tid att vänta på att huvudvärken ska gå över på 40 min när det kan ta typ 20? Vår tid är dom snabba klippens tid.

Då är det underbart att läsa Tomas Sjödins böcker. Dom andas något motsatt. Läser hans bok ”Det är mycket man inte måste”. Vill minnas att jag även läst något om att bara få gå och skrota lite. Det ger oss så mycket. Läste en krönika med rubriken ”Skogen är ledig” (lite kul titel). Där skriver han bla annat: ”Resan hade sällan något mål. Själva åkandet var meningen” En kommentar som andas ”det får ta den tid det tar och vi får se vart vi hamnar”. Vi behöver tider av att ingenting göra. Vi behöver tider där vi låter saker och ting ta tid. Vi behöver det i vår otålighet. Att få vakna utan att klockan säger at vi måste vakna. Då kan vi vakna tidigare än vanligt och ändå vara glad för det. Då kan frukoststunden som tog lite väl lång tid, så att det blev dags för förmiddagskaffet direkt, inte bli en börda. Utan snarare något välbefinnande befriande. 

För några år sedan var jag på blomsterauktionen i Keukenhof i Holland. Där kom tulpanvagnarna in på löpande band. Uppköparna väntade ut varandra så länge dom vågade innan dom tryckte på knappen för att ge signal om att dom köpte det partiet blommor. Allt handlade om att göra snabba klipp. Fullt fokus. Långt ifrån den andan att ”det finns mycket man inte måste”. 

Jag har semester – det är mycket man inte behöver göra.