
Läser Sjödins nya bok. Alltid spännande att läsa hans sätt att beskriva saker och ting. Några rader kommer här.
”Istället för att jaga efter lösningar, invänta dem. Allt ligger inte i våra händer. Ibland måste vi bara släppa taget och låta svaret komma. Väntandet har så klart sina risker, men också sina vinster: man kan dricka kaffe samtidigt. ”
En person med kontrollbehov kan detta verka skrämmande. Man vill gärna hitta lösningar. Allt för att ta sig fram i ordnad form.
Thomas har en bra tanke. Ibland är er bättre att vänta in lösningen som får komma av sig själv.
I mitt jobb har det tidvis varit den enda möjliga vägen. För man ser inte, kan inte räkna ut, har inte möjligheten, att lösa det själv. Förutsättningarna finns inte. Man måste lita till att lösningen kommer av egen kraft.
Kan vara skrämmande för man vet ju inte lösningen. Och har inte makten eller möjligheten till den. När den sen kommer blir tacksamheten desto större. Har varit med om det många gånger. Stått inför ett faktum att det tex fattas folk. Har ingen att ringa. Men så när man ska öppna butiken så kommer det någon och frågar om vi behöver hjälp. Rätt tid för just den frågan. Så kan man glädjas tillsammans och samtidigt andas ut. Det gick även denna gång.
Istället för att jaga lösningar – invänta dem
Ligger verkligen något i det. När jag hamnar där ber jag ofta en bön om Guds hjälp och visdom.
Var kommer kaffet in då? En ornitolog fick frågan om han var väntande eller sökande av fåglar. Svaret blir väntande – för då kan man dricka kaffet medan man väntar.
Att vänta ger en tidsrymd för mer en än sak som fungerar under väntandet. Rätt gott att bara i vilandets väntrum kan man dricka sitt kaffe och filosofera lite. Det kan göra oss gott. Även med en kopp te skulle nog någon vilja tillägga

