”Var ska vi ha julgranen i år då?”

Sitter på vårdcentralen för återbesök. Personalen donar lite Så kommer frågan…

”Var ska vi ha julgranen i år då?”

Med en ton som mer handlar om att hur kan vi göra i år? Kanske lite nytänk? Men svaret kommer snabbare än ett brev på posten …

”Vi brukar ju ha den här…”

Lite igenkänning på den kanske. Att hur gärna man än vill förnyelse halkar man så lätt ner i som man brukar göra och ha det. Julen är nog särskilt tydligt i detta ämne. Men livet i stort blir ju så mycket enklare om man gör som man alltid gjort.

Betänk vad man har missat mycket genom att köra i samma hjulspår hela tiden. Och ju längre tiden går desto svårare är det att ta sig ur dom.

Nu finns det ju en annan sida av myntet. Den som har en håg att aldrig göra som man brukar har risken att köra över sin omgivning. Man blir inte lyhörd. Omgivning blir nog osäker men mest besviken. För , kanske främst, i jultider behövs det en vidare blick att ge utrymme för allas längtan och önskan. Att skapa en mix av allt detta blir en utmaning.

Livets utmaning är på något sätt att i sin egoism också se den andres behov. Jag tror att det kommer att berika mer än att kännas som en jobbig uppoffring. Kanske det är en av livets hemligheter.


Idag ber vi för riksdagsman: Magnus Berntsson (KD)

Jag har blivit med julgran

Det här året hade jag bestämt mig för att inte ha gran. Det finns ju ingen orsak att ha den för bara några dagar. Kostar pengar gör dom också nu när man bor i storstaden. Så såg jag en kollega som la ut en bild på sin gran. Då blev jag så sugen igen.

Under mina år på landet har jag haft den mysiga möjligheten och förmånen att hugga en gran på min egen tomt. Okej, inte alltid den vackraste men ändå. Den var uppvuxen och huggen på min egen tomt. Man behövde inte åka och köpa någon. När barnen var små i Trosa kunde vi åka ut till en bonde och hugga en på hans mark. Det var jul det. Kommer ihåg att vi såg en fin gran. Jag sa till Andreas att vi skulle titta om vi kunde hitta en bättre. Vi gick runt och tittade. Och vi hittade en som var mycket bättre. Då sa Andreas i stil med detta ”men pappa, det är ju samma gran”. Vi hade kommit till samma gran från ett annat håll bara. Vi högg ner den och åkte hem.

Förr kunde vi klä julgranen medan barnen sov natten innan julafton. Vi pyntade och grejade. La paketen under granen. När dom vaknade var hela huset förvandlat. Med tiden blev ju det omöjligt. Dom gick ju aldrig och la sig. Det blev senare och senare. Till slut somnade ju vi före dom. Så dom fick välja. Antingen går dom och lägger sig före oss eller så slutar vi med den traditionen. Vi slutade med den traditionen.

Nu när jag inte kan hugga granen på egen tomt tänkte jag att nu får det vara. Men igår när jag åkte från jobbet köpte jag mig en gran. 250kr. Dyrt? Ingen aning. Är det det för en gran köpt i storstaden framför Ica? Jaja, nu är den köpt, inburen och pyntad. Låååååååångt före julafton i min värld. Traditionen är bruten på många sätt.

Hur som helst. Jag är med julgran! Tack kära kollega för inspirationen.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5cc/13681442/files/2014/12/img_7050.jpg