Du och jag möter så mycket i livet. Frestelser, prövningar och allt hur man nu vill benämna det. Vår ambition är att vi skall stå pall och klara av det.
Så händer det som vi inte vill hända. Vi faller. Som följd av det blir det ånger och många gånger ångest. Vi ville annat men det höll inte.
Jag brukar tänka att det är inte så farligt att falla bara man inte ligger kvar. Lite slarvigt sagt kanske. Men vad jag menar att det farliga i att faller är när vi inte reser på oss. Då är fallet ett faktum. Blir status och man är kvar i det tillstånd man i te ville vara i.
Vi är inte mer än människor. Det vet Gud. Han vet vad vi går igenom. Hur vi frestas. Han har mött det vi möter. Den enda skillnaden att han gick ur den striden utan synd. Därför vet han hur det kan vara men också vägen genom det.
I 1 kor 10:13 kan vi läsa följande: ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” Han vet vägen genom och ut ur den.
Genom allt du möter har du en som förstår dig och har medlidande med dig. Gud känner med dig. Men det slutar inte där. Han hjälper sig igenom och vi förebygga att du inte faller nästa gång. Han vill hjälpa dig att resa dig och att du skall förbli där. Men faller du igen vill han hjälpa sig igen. Han är en kärleksfull och tålmodig Gud.
Är det fritt fram nu att synda på nåden och falla lite nu och då och bli upprest? Jag tror ingen innerst inne vill falla och synda på nåden. Innerst betyder det ångest och nöd. Vi vill ”stå upprätt”. Det är det normala. Att synda på nåden är inte normalt. Då har vi större problem att ta tag i.
Du och jag har en Gud som har omsorg om oss. Han älskar oss som sina barn. Han stöttar och hjälper oss som vilken förälder som helst skulle ha gjort och mer därtill. Vill vi leva med honom kommer han bistå oss. Han har medlidande och vet hur livet kan vara. Tillsammans med honom har vi bättre förutsättningar att stå emot frestelser och prövningar.
Pedher´s blogg 