Det där med kiropraktor….

Har gått några gånger hos en kiropraktor igen. Det är väl den gamla skadan från Norrköpingstiden som påminner sig igen. 

Jag har sagt det förtur. Egentligen tycker jag inte om dom där som knäcker till i nacke och rygg. 

Nyckeln är att jag vågar slappna av. Då kan han göra sitt jobb. 

Igår var en sådan gång då jag lyckades lita helt och slappna av. Då går man som en ny skapelse från behandlingen. 

Detta är en lärdom av att lita och slappna av. Den läxan är bra att göra. Det är viktigt att våga lita. Det kan frigöra så mycket. Det lyfter andra fram. Det ger ett lugn och ger ett självförtroende. Man mår bra av att lita på andra. Att vara misstänksam gör inget gott med oss. Likaså att misstro. Jag tänker att vi själva växer när vi litar på andra. 

Kiropraktorn kan inte göra ett bra jobb om jag inte litar på honom. Det kan inte min medvandrare heller göra om jag inte litar på den. Om du ska få andra att lita på dig behöver du visa att du litar på dom. Vi visar vägen själva. 

Hur det är med ryggen? Mycket bättre men det behövs några fler behandlingar. 

Jag och kiropraktorer….

   
Alltså jag och kiropraktorer har inte haft dom bästa relationer. Nu är det väl i ärlighetens namn inte dom som haft bekymmer med mig. För jag har inte besökt någon förrän i denna vecka. Nej, det är jag som haft problem med dom fast jag aldrig träffat dom.  Så är det. Hur tokigt det än låter. 

Min bild av dom är att dom vrider och bänder och kan göra väldigt mycket illa. Att det är livsfarligt att besöka dom. Till detta är jag troligen för kittlig på ryggen. Trott mig ha svårt att slappna av så jobbet vederbörande ska göras misslyckas. 

Nu har jag ett erkännande att göra. Dom är inte alls så farlig. Rätt snälla. Visst, han tyckte jag kämpade emot lite. Inte konstigt. Jag hade ju så svårt att lita på honom. Men han lyckades. Jag är inte färdigbehandlad men vilken skillnad. Vad som hade hänt? Jag lyfte ett stort tungt skåp på jobbet. Det ångrar jag idag. Men nu ska det bli bättre. 

Kanske visar detta på det typiska ibland. Vi gör oss en bild av någon. Vi tror att den inte är trevlig. Eller så tror vi att person som verkar må dåligt inte vill att någon hör av sig. Vi skapar felaktiga bilder på situationer och på relationer. Bilder som förstör och hindrar. Så blir det låsta positioner. 

Kanske skulle vi fundera lite på om den bild vi har på någon eller något har med verkligheten att göra. Har vi missförstått? Påverkats att tänka på ett felaktigt sätt? Är det dags att revidera den bilden? 

Jag är glad att jag vågade utmana min felaktiga bild på kiropraktorerna. Vad ska du våga utmana?