Jag, som kanske du också gör, funderar på vitsen med att ställa om klockan vår och höst. För massa år sedan skrev jag vad jag funderade kring denna företeelse.
Jag skrev om det som är rent farligt med det. Men också att jag gärna har sommartid året om. Men stämmer det jag då lärde mig så vore det bättre att inte ställa om klockan alls. Vi skulle må bättre av det. Så läs och begrunda. Det kan finnas en bra anledning att inte ställe om klockan.
————
Jag tillhör dom som gärna har sommartid året om. Det finns ingen anledning att ha normaltiden.
Eller så är det just det som det är. Att det finns anledning att ha kvar just normaltid.
- Sömnbrist
- Humörsvängningar
- Hjärtattackerna ökar
- Körförmågan försämras
- Sömnkvaliten försämras
- Immunförsvaret försämras
- Koncentrationsförmågan försämras
Källa: http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/somn/7-anledningar-att-hata-sommartid/
Det känns som att vi leker med livet.
En fundering bara….. Vi människor har en förmåga att inte vilja vara i det normala tillståndet. Vi ska ändra på så mycket som genom livet varit normalt. Vi vill manipulera maten. Vi experimenterar med vår natur. Allt för att få större vinning av den. Så tömmer vi ur dess kraft i förtid. Vår natur kan ackumulera mycket utsläpp. Men vi förbrukar den kapaciteten i förtid. Vi vill försöka klona oss människor. Skapa mänskligt liv på annat sätt än det normala. Någonstans kommer det gå fel. Vår skapelse snurrar efter givna banor. Vi justerar tiden med ”sommartid”. Det ställer till det i våra kroppar och livsmönster. Lite överdrivet? Ja möjligen. Men uppenbarligen reagerar våra kroppar på denna förändring. Om vi bara gick upp (och lägger oss) en timme senare så är det säkert inget problem. Men livet ska följa klockan mer än livets självt.
Kanske vore det mer sunt om vi levde mer i människans normaltillstånd än vi gör idag
Det är då vi kommer att fungera som bäst. Det är då vi finner rätt balans i livet. Vi måste inte krångla till det. Tror det finns en välsignelse i det normala. Att vi drömmer om det vi inte är eller kan bli leder inte till något gott. Att vara nöjd med det jag har kan ibland kännas tungt men i grunden är det något gott. Tänker på visan ”vad nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser. Glömt bort bekymmer sorger och besvär. Vad glad och nöjd för vet du vad, en björntjänst gör ju ingen glad. Vad nöjd ned livet som du lever här”
Kanske en liten förenklad livsmelodi. Men det ligger något i den. Eller hur?!
Pedher´s blogg 