Den kollegiala vänskapen

För många år sedan var jag år efter år på något som hette predikantveckan. Då träffades man som pastorer i Filadelfia Stockholm. Vi var många som under några dagar träffades till inspiration.

Under flera år har dessa dagar bytts ut till Pingst Pastor och varit på annan plats. Men denna gång är Pingst Pastor tillbaka till Filadelfia in Stockholm.

En av de viktiga inslagen i dessa dagar är den kollegiala vänskapen. Då man får möta någon som är samma tjänst som jag själv. Dela erfarenheter, jobbiga saker , få råd. Bara att mötas ger styrka och mod.

Tror att du upplever något liknande når du möter andra som jobbar med tå samma sak men i ett annat sammanhang. Sådan gemenskap berikar varandra.

En sak jag tror företag får välsignelse utav är när man får dela erfarenhet av någon i samma bransch som sig själv.

I grunden tror jag det handlar om att u dessa möten händer det något särskilt. Man får dela livet med någon som gör samma sak. Det gör gott. Man får ett samtal som genomförs i samförstånd. Man vet vad den andre talar om.

Så nu ska jag få möjligheten till kollegial gemenskap. Det ser jag fram emot. Kanske kommer det några glimtar från dessa dagar.

Att möta en kollega kan göra mer för mig en den bästa föreläsning som finns

Är på något som vi inom Erikshjälpens Secondhand kallar för Ledarforum. Ett par dagar som innebär att vi får möta vår ledningsgrupp. Få bra undervisning. Utbilda oss. Växa i uppdraget. Få nya ”redskap” för våra uppdrag. Några viktiga timmar som är välinvesterad tid. 

Samtidigt måste jag ändå säga att det är något speciellt att få sitta ner med en kollega och dela erfarenheter. Att dela sina bekymmer. Höra hur kollegan hanterar saker och ting. Få nya tips om hur man kan göra. Kanske bara justera lite och så kan det gå bättre. 

Att möta en kollega som faktiskt kan veta utan att man säger något är så gott. Det ger hopp och energi. 

Samtidigt är det en sådan glädje att möta kolleger och vänner man inte mött på länge. Höra deras historia och glädjas över framsteg. För visst är vi lite av vinnarskallar alla vi på Erikshjälpen. Ändå är det så gott att höra hur andra lyckas. Att som sagt glädjas med deras lyckade satsningar. Då blir det inte sin egna situation som blir den viktigast. 

Så att mötas på Renströmmen i Norrköping några dagar i september har blivit en god vana. Jag hoppas att fler med mig åker hem upplyfta och ned stor inspiration. 

Tänk vad viktig roll du och jag har som kollega. Låt inte din egen vinnarskallementalitet slår ner någon annan. Att vinna på någon annans bekostnad bland kollegor borde vara bannlyst. Nej, tillsammans skapar vi en god kultur. Tillsammans gör vi framsteg och vinner segrar. Tillsammans tar vi ”åt oss äran”. För ingen kan säga att det bara hängde på en , ”på mej”. 

Tack för mina kolleger,medarbetare, i vår butik, i vår organisation. Gjorde vi det inte tillsammans så hade vi aldrig kommit dit vi är idag. Punkt. 

Den kollegiala lovsången

När jag skriver denna blogg är det onsdag. Jag sitter på tåget. Det är en av våra träffar som butikschefer i Erikshjälpen. Det är med kluven känsla att åka på en träff. Samtidigt som det ger massor så lämnar min sina uppgifter som gör att andra får mer att göra. Samtidigt får man något som kan berika samma gäng.

Att ta sig tid och få tid till kunskapslyft är svårt. Ofta är arbetsdagen så fylld av saker att man anser sig inte ha tid med förkovran. Effektiviteten gör att man får skörda något längre fram. Visst lär man sig något hela tiden medan man jobbar. Man hittar på nya lösningar. Får nya ideer av sina arbetskompisar. Så, visst finns det en naturlig utveckling. Stort tack till alla mina arbetskompisar vad ni ger mig. Ni är fantastiska.

Samtidigt skulle det vara så gott att få ”läsa på”. Att tillföra något som man framöver kan få berika sin omgivning med. Som gör att man utvecklas och ”hänger med”.

När vi möts en dag som butikschefer är det massor vi får samtala om. Vår regionchef tillför massa intressant. Vår organisation meddelar vad som händer och vad vi måste göra. Viktig kunskap. Vi får massa kul statistik, snittpriser, försäljningsresultat, årscyklar, kvadratmetrar mm mm. Massa kul. Mitt i allt detta finns en dimension som man inte vill vara utan. Det är samtalet med kollegan. Som hjälper till på vägen. Man får ryggdunket som gör att man orkar vidare. Man får bekräftat att man står inte ensam i ett problem. Man gläds tillsammans för varandras framgångar. Man får dela situationer och få råd hur man kan lösa det. Ett samtal ut det verkliga livet och inte i första hand efter ”boken och manualen”. Det liksom blir på riktigt. Vi kan ha förståelse för varandra och på så vis hjälpa som ingen annan kan.

Så du som är en kollega. Sträck på dig. Du är värdefull. Du kan göra någon annans dag. Du kan var den som gör skillnad. Du har något att tillföra. Vid din sida har du en som du kan ha både glädje och nytta av. Någon som kanske rent av räddar din dag. Någon som t.o.m. kan mer än dig på vissa områden. Som kan bli din ”genväg” till kunskapslyft.

Vi behöver varandra. Ensam är inte alltid starkast.