Om kriget kommer ….

Jag rensar i förrådet nu när det är regnigt på min ledighet. Alltså dåligt väder (ja eller mindre bra väder då) gör ju att man kan göra och kommer på att göra sådant som borde varit gjort sen länge. Som tex att rensa förråd och rensa lådor från fornstora dar.

Då hittade jag halsbandet jag skulle ha på mig om jag blev inkallad i krig. För visst var det så? Eller ni som har bättre minne än mig…. Berätta i så fall.

Minns när jag mönstrade. Jag som skulle välja vapenfri tjänst eller helst inget alls blev placerad på sjukvårdkompaniet i Skövde. Kille som satt intill mig fick frisedel. Han behöver verkligen inte glad. Han skrek ”jag stannar i min utveckling” Vad nu värnplikt och krig har med utvecklingen att göra. Ja ja. Jag fick vapenfri tjänst till slut. Gjorde den på Regionsjukhuset i Örebro. Nuvarande universitetssjukhuset. Så viss form av utveckling verkade det bli ju. Ja, inte på mig men på sjukhuset. 🫣

Sen ville man inte ha mig mer och jag fick frisedel. Och nu lär man väl knappast kalla in mig i min ålder om kriget skulle komma ….. eller?

Jag vill verkligen inte ha krig. Jag vill verkligen varken döda eller se någon annan döda någon. Men min radikala vapenvägran kanske ser lite annorlunda ut idag. Jag skulle nog göra vad jag kan för att hjälpa mitt land att försvara oss. Jag har aldrig varit duktig på luftgevär så vapnet ska jag nog låta bli. Darrhänt är jag också tyvärr.

Men att försvara vårt land kan man göra på många sätt. Och många behövs det då.

Vi har verkligen något att försvara. Ett land med demokrati. Ett vackert land att vårda. Många många människor att försvara.

Innerst inne vill jag inte tro att kriget kommer. Men när jag såg halsbandet knöt det sig lite inom mig. Tänk om ….. Tänk om ……

Vi behöver be om Guds beskydd över vårt land och vårt lands gränser. Inte trodde vi att ryssen skulle gå in i Ukraina. Inte trodde vi att det skulle krigas ännu mer i Israel/Iran. Det är , vad vi tycker, ändå en civiliserat sammanhang väl. Mogna människor som borde veta hur man beter sig 2025. Men tydligen inte.

Vår värld behöver våra förböner. Låt oss börja (eller mer fortsätta) be att vi alla människor ska börja tänka gott om varandra – och ”börja med mig”. För det måste börja med den enskilde och sprida sig vidare. Positiva krafter vill jag tro är starkare än negativa. För ljuset är starker än mörkret. Och mörkret kan inte övervinna ljuset.

Herre förbarma dig över vår värld

….om detta må ni berätta….

Blev påmind om att det är 70 år sedan andra världskriget tog slut. Vi är verkligen lyckligt lottade i denna del av vår jord. På ett sätt är det lite knepigt att fira ett krigsslut när så många människor just nu lider under krigshandlingar. Så tragiskt. 

Samtidigt är det värt att lyfta fram detta krigsslut för att inte glömma vad det handlade om. För ganska många år sedan tog Göran Persson ett bra initiativ. Han var med och såg till att boken ”… om detta må ni berätta…”. En bok som du kan läsa och hämta på följande adress http://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/om-detta-ma-ni-beratta-e-bok-som-pdf_0.pdf. 

För mig är det ofattbart hur vi människor kan glömma hur det var. Likadant hur vi kan förvränga historiebeskrivningen. I min värld skulle aldrig detta kunna hända igen. Men uppenbarligen kan det göra det. Vi kan se hur det genom historien blir en annan bild av historien när dom som varit med dör ut. Den muntliga traditionen som dör många hundra år sedan var den ända vägen till att komma ihåg verkar ha tappat sin kraft. När vi idag kan googla allt, faktan finns på internet, allt vi möjligen kan behöva veta kan vi då söka. Den finns där och lan tas fram när som helst. Ändå fungerar det inte. Men när den muntliga traditionen var den ända säkerheten att bevara historien var man oerhört mån om att föra den vidare. Man memorerade den, berättade den om och om igen.

Att det är 70 år sedan andra världskrigets fredsslut är mindre viktigt tycker jag. Viktigare är att vi berättar om det om och om igen. Att vi visar på att den utrensning av Judar som då skedde är avskyvärt. Kanske det kan väcka oss människor över dom utrensningar som just nu pågår utöver vår jord. IS framfart mot kristna är bara ett exempel på hur historien upprepar sig. Likaså hur Judarna förföljs på nytt. 

Detta kan bara brytas om vi tillsammans står upp emot det. Därför är det så viktigt att om och om och om och om och om igen berätta. Allt för att dom som var med och dog, inte dog förgäves. Allt för att dom som var med, överlevde och berättade sanningen inte gjorde det förgäves. 

Berätta för dina barn som kan berätta för sina barn. Kanske kan vi då förändra denna värld. 

Palestina…….. Nu blir det skillnad om man får tro regeringen

Så är det gjort. Regeringsförklaringens löfte om att erkänna Palestina som stat är ett faktum. Hur var det nu Margot menade? Dom gick före, men det var redan 134 (?) stater som gjort det? Det skulle gynna fredsprocessen men Hamas tackade med att återigen beskjuta Israel med raketer. Margot säger: ”Det är aldrig rätt tid att göra det” – nej tydligen inte. Jag hörde en historia en gång där föredragshållaren hade skrivit i marginalen ”Höj rösten, argumentet svagt”. I detta läge verkar detta mer sant än en historia.

”Alla är för” att det måste bli fred och att en tvåstatslösning är ända vägen men inte på detta sätt. Men Regeringen visste att det var inte lätt att förenas i denna fråga så springer man iväg själv. Hela svenska folket får bära frukten av denna handling. (Statsministern har ju visat på sin talangbrist i förhandlingar om utsläppen så den förhandlingen hade ju gått helt fel för honom)

Hur kan man erkänna någon som vill förinta sin motståndare? Som inte vill ha någon annan lösning än att utrota sin motpart?

Ingen vis människa kan påstå att varken det Palestinska eller Israeliska folket inte har någon rätt att existera. Självklart har dom som vi alla andra denna rätt.

Sverige har tidigare kunnat vara till hjälp i oroshärdar. Jag tror att det beror just på att vi inte varit så snabba till slutsatsen utan sökt och verkat fram en lösning. Det behövs medlare som står stadigt med båda fötterna på jorden. Inte med båda fötterna på den enas sida. Det som nu händer är att Sverige har spelat ut sin roll.

En reflektion…….

Det verkar som att denna fråga i regeringsförklaringen uppfattades som viktigast och lättats att lösa. Att regeringen haft dessa åsikter under minst 8 år är ingen överraskning. Men jämför det med deras starka åsikt om tex sysselsättningsfasen ”Fas3”. Man har under 8 år kritiserat och hotat med att den ska bort. Man borde redan gjort klart planen och sjösatt den för att vara trovärdiga denna kritik. Men icke. Varför då? För den frågan är mer komplicerad än så. För vad erbjuder man alla som finns i denna sysselsättning istället? Det finns inte mycket att erbjuda. Därför blir det ett vakuum. Alla dessa som trodde på befrielsen ”släpp fångarna loss” dom sitter fortfarande fast i detta system.

Istället går man på en så infekterad fråga, så mycket större fråga med så mycket större problematik som att erkänna Palestina som stat. Kära regering, det hade varit bättre att ni hade lagt all er energi på att lösa arbetslösheten som ni påstått är en av dom största frågorna att lösa.

Att så lättvindigt erkänna Palestina kommer innebära mer problem än ni kan ana. Ni har gjort hela detta kaos en björntjänst. Alla delar vi ivern att skapa fred i Mellanöstern. Spelar ingen roll på vilken sida man står på. Men detta blev dubbelfel. För att inte säga att ni skapat ett systemfel. Och det vet vi ju vad det brukar innebära i datorns värld. Krasch och haveri.

Men detta är ju bara min helt privata åsikt. Följde en ”debatt” på facebook. Det var sådan pajkastning att vederbörande valde att ta bort statusen i denna fråga. Så verkar det bli i dom flesta debatterna om Israel och Palestina. Bara det visar hur knepig minst sagt denna fråga är.

Men nu blir det skillnad om man får tro regeringen.

Självklart vill ingen ha krig

Ett av ämnena i media, blogg och andra skrivande och ljudliga media är gasakrisen. Ingen har nog den hela sanningen.

Man kan notera att tonläget är olika. Den ena anser att den andre har fel medan man själv har rätt. Det blir nog lätt så när man tycker sig se vem som har rätt, eller hur?

Jag delar den åsikt som menar att vi skall mer lägga betoning på att önska fred istället för att i första hand bedöma och döma. Vem vill ha krig? Ingen.

Israel har dock en särställning genom historien. Det kan man aldrig ta ifrån dom. Det förhärligar inte deras krigshandling. Inte alls. Men Israel har denna ställning och därför väcker den så mycket ilska i vissa sammanhang.

Att påstå att Israel har denna särställning är inte politiskt korrekt. So what?

Det blir dock märkligt när ledande teologer och pastorer/präster förringar denna ställning bara för att man är emot krig. Det är ett bekymmer att man nu är tyst omkring det man förr var så tydlig.

Förstår att det är komplicerat rent teologiskt. Jag vill inte på något sätt hävda något annat. Jag har inte ljuset. Men vi behöver teologer som träder fram.

Att vara för Israel rent historiskt och bibliskt innebär inte på något sätt att man rättfärdigar kriget. Det bekymrar mig att vissa verkar tro dess motsats.

Sen skulle vi kunna ta upp om Hamas tunnlar, deras misstag med att beskjuta sina egna av misstag och beskylla Israel för det, att bryta vapenvilor och att deras mission är att utplåna Israel (vilket fler motståndare uppenbarligen vill). Skulle önska att media ville vara mer granskande än att bara skriva det folk vill höra. Mer prövande på all information dom får innan dom skriver om det.

Ingen vill ha krig! Punkt!

Palestina -Israel – förlåtelse är ända vägen till varaktig fred

Jag vill inte på något sätt påstå att jag är den mest lämpade att recensera konflikten mellan Palestina och Israel. Det är på tok för komplicerat. Undrar vem som skulle kunna gå in och få ordning på det.

Båda sidorna gör hemska saker mot varandra. Båda sidorna verkar göra gällande att bara försvara sig och ge igen för det den andra sidan gjort dom först.

Är det inte dags att FN går in och nollställer läget så att ingen kan påstå sig att ge igen?

Det brukar ju inte sägas att det är inte ens fel att två träter. Så vems fel är det egentligen?

Det behövs en stor portion av ödmjukhet och vilja att förlåta. Försoning är det ända sättet till varaktig fred. Förlåtelse handlar ju om att förlåta det någon annan har gjort mot sig. Att vara villig att lämna det bakom sig för att kunna fortsätta framåt. Att sen inte mer ta upp det igen.

Kanske kan man inte gå fullt ut på en gång. Men man behöver bestämma sig för att börja kunna förlåta för att sen kunna förlåta fullt ut.

Kanske är det just detta som man inte kommer att klara av det. När vi människor har svårt att förlåta har vi en väg som är överlägsen alla andra vägar. Det är att be Jesus om hjälp att förlåta.

Jesu ord på korset ”förlåt dom, dom vet inte vad dom gör” hjälper oss att gå i hans fotspår.

Så med all respekt för presidenterna i USA och Ryssland, med all respekt för FN, med all respekt för alla som känner sig manade att åka ner och vara medlare, det kommer inte att räcka om inte båda parter är beredda att förlåta varandra. Det kommer troligen inte hända om vi inte tillsammans ber en högre makt att gripa in. Vi behöver samstämt be Gud om nåd att kunna förlåta. Han har perspektivet som behövs. Ge han utrymme att göra sitt.

Att kunna förlåta innebär att man vill förlåta. För att kunna göra det behöver man vara påverkbar för den kraft det innebär att förlåta. Att öppna sig för förlåtelsens kraft till att lämna något bakom sig. Det är det motsatta till att vilja ge igen. Kanske är det just så att vi människor allt för ofta drivs av hämndbegär istället för att ödmjukt bara låta det passera och lämna det.

”Förlåt dom, dom vet inte var dom gör”- känsla och attityd måste segra. Svårt är det, jag vet, men det förvandlar hopplösa lägen till något fantastiskt bra om vi lyckas med det. Tro mig. Kanske kan vi inte lyckas till hundra procent men vi kan sträva åt det hållet.

Kan det bli fred mellan gasa och Israel? Ja, men jag tror att vi behöver förenas i en bön till Gud om hjälp.

Förena dig med mig, även om du inte brukar be, till en bön för Palestina och Israel. En bön om att förlåtelsens möjlighet till fred får sprida sig från detta område och ut över vår jord.