Igår var det en sådan där dag som krävde några ljus hemma. Kylan liksom kröp in under huden. Ute låg diset över hustaken och det regnade lite grann hela tiden. Kylan som det gav lockade inte alls att ta en promenad. Även om jag gjorde några ansatser till det under dagen. Men jag vände tillbaka in innan jag ens lämnat min balkong. Det var helt enkelt för bistert.
Jag valde att stanna inne. Jag tände några ljus istället. Lät som värma själen inifrån. Som ett motvärn mot den kyla som villa försöka krypa in i mig.
Alltså vissa dagar, tror du vet vad jag menar, så känns det som att kylan (som står för olika saker vi möter) vill tränga sig in och göra oss omaket att hurves inifrån. Att det känns som att själen fryser liksom.
Sådana dagar är inte alltid så roliga. När jag möter dessa dagar kan jag ibland inse varför. Andra dagar inte alls förstå. Det bara känns kallt.
Det är då jag tänder några (extra) ljus. Ja, det blir ofta ljus i flera rum. Så vart jag än går i lägenheten så lyser det ett ljus. Det ljuset får påminna mig om Guds omsorg.
För mitt kylan kan jag upptäcka att det finns en värme från Gud när jag vänder mig till honom. Det är stort. För mig blir ljuset en hjälp att påminna mig om Guds värme.
Du kanske har andra sätt som hjälper dig. Kanske musik, kanske en bok, kanske en filt eller något annat. Det viktigaste är att vi inte bara stannar i kylan. För det finns en väg till värme. Det kan vara en omsorg från en person som står dig nära som ger dig en kram. En lång kram. Det kan vara ett varmt minne.
Kylan behöver få möta värmen. Skapa den värmen istället för att försöka uthärda kylan.
Pedher´s blogg 