Intill där jag bor finns Tunavallen. Igår kväll tändes lamporna upp. Trummorna spelade. På planen spelade två lag. Ett från Värnamo. Ett från vår egen stad. Det ena laget kan gå upp i Allsvenskan vid vinst. Det andra laget har helt andra förutsättningar. Samma arena. Samma lampor. Men för ett lag kan det innebära något riktigt stort.
Utanför arenan finns det säkert många som följer med på avstånd. Kollar på live-rapporteringen. Medan andra vet inte ens om att det är en match som spelas.
Ett gäng spelar sig svettiga på planen. Dom har ett mål i sikte. Dom gör allt vad dom kan för att få sin strategi att fungera för att kunna vinna matchen. På samma arena finns det ett gäng åskådare. Dom hejar på men andra får göra jobbet. Rätt ofta tyckande människor. Åsikterna haglar över både spelare och domare. Trots att dom som är i händelsernas centrum borde veta bäst är det oftast läktarfolket som tror sig veta bäst.
När lamporna släcks går analysernas diskussioner loss. Man är rätt klar på vad som borde ha skett på plan.
Visst haltar bilder helt klart. Bilder kan dras på tok för långt. Men det är ändå rätt tydliga kopplingar till livet för övrigt.
Handen på hjärtat – vem är vi, du och jag, det sammanhang vi rör oss? Är vi på planen och gör allt vi kan för att lyckas? Är vi åskådaren som tittar på men har den fulla kunskapen hur allt borde vara? Men vi gör inget själva för att nå målet. Är vi den som står utanför inte bryr oss? Eller kanske har vi ingen aningen om vad som just nu händer och är viktigt?
Kanske är det sunt att någon gång då och då stanna upp och kolla in sin egen position i det hela. Avstå från att analysera andra. Utan vända strålkastarljuset mot sig själv och fråga….. vem är jag i detta och vad gör jag?
I föreningen, i vårt eget samhälle, i vår egen kyrka, i skolan, ja i egentligen vad som helst. Vad är din position i det ? Vad är din hållning och attityd?
Kanske är det dags att lämna sin plats utanför arenan och gå in. Kanske är det dags att lämna åskådarläktaren och börja va med i laget och kämpa för vinsten. Kanske är det dags att lämna det mer dunkla och gå ut i ljuset. Följ inte ditt sammanhang på avstånd. Bli en del i skeendet.
Pedher´s blogg 