Läs med mig Domarboken – Kapitel 11-12

Dialekten avslöjar … När Petrus stod på borggården medan man förhörde Jesus kom en tjänsteflicka fram till honom. I Matt 26:73 läser vi: ’ Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: ”Visst är du också en av dem! Din dialekt avslöjar dig.” Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja. Vårt uttal, det vi pratar, hur vi pratar, avslöjar oss. 

  Jag tror vi skulle behöva fundera på vårt sätt att prata. Inte  då med vår dialekt. Men vad vi fyller vårt tal med. Rykten? Falskhet? Nedsättande? Vilken skillnad det är att möta någon som uppmuntrar och lyfter än en som gör ner med sitt prat. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig Domarboken – Kapitel 9-10

Men befria oss denna gång … Vi har noterat rätt många gånger i vår läsning att Israels folk övergav Gud. Så ödmjukade dom sig och Gud förlät igen och igen och igen. Ett utryck som vi möter denna gång är folkets vädjan: ”Men befria oss denna gång…” Man var medveten om att det gått snett många gånger. Nu känns det som dom säger ”kom och befria oss i alla fall denna gång…”. Som att ”gör det bara denna gång också ”. När Gud ser deras omvändelse förlät han män en gång.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig Domarboken – Kapitel 7-8

Min egen hand … Om man klarar sig själv behöver man inte Gud, är det ett tillstånd man bör reflektera över? Gideon fick inte ta med sig ”för många”. För då kunde man berömma sig själva på ett felaktigt sätt. Man skulle glömma bort att det är Gud som ger segern. 

Fortfarande för många … Det blir inte många kvar i Gideons arme. 300 skulle räcka. Hans egen kraft kan då inte räcka. Det kan bara tillskrivas Gud och hans Makt och kraft. 

Svärd mot varandra … Gideons 300 behövde inte gå till attack. Folket i lägret förgjorde sig själva. 

Vem är vår ledare? … Jag tror att vi i olika sammanhang behöver ha en ledare. Tror det är också en biblisk syn. Men ytterst är det Herren som är vår ledare. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig Domarboken – Kapitel 5-6

Lova Herren … Skulle tro att vi kan inte nog lova och prisa Herren. Å ena sidan kan hela vårt liv bli en lovsång till Gud. Men tillfällen får vi ge oss hän i det fullt ut. Jag tror dessa stunder behöver bli ofta. För dom gör något gott med oss. 

Tappre stridsman … Det var en hälsning från Herrens ängel som var kraftfull- 

Om Herren är med oss … Denne tappre stridsman kom med den fråga som jag tror fler har ställt genom tiderna. ”Om Herren var med oss varför hände det här?”. Du är i gott sällskap när du suktar denna fråga. 

Se jag har sänt dig … Mitt i denna misströstan får han utmaningen. Gud sänder honom att frälsa, rädda, Israel. 

Vem är jag? … Gideon kunde inte se sin kraft, sin kraftfullhet, sin möjlighet. Hur skulle man ta emot honom som var så ringa? Visst har vi mött detta tidigare i bibeln?! Visst har vi mött detta själva. Vem är jag?

Jag är med dig … Guds hälsning var ”Jag är med dig”. Vad mer behövde Gideon? Vad mer behöver vi?

Tecken … Gideon behövde stärka sin tillit till detta. Han ber om ett tecken. Vilket han fick. Tänker inte att det är tecken vi skall be om hela tiden. Men uppenbarligen finns den vägen att gå. Men jag tror vi skall vara restriktiva med det sättet att stärka vår tro. Tron behöver grunda sig inom oss. Att där inifrån få uppleva tillit i tron är större. Gideon bad även om tecken genom att lägga ut ull. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig Domarboken – Kapitel 3-4

Herren lät en frälsare uppstå … Folket vände om (återigen) och Herren ser deras ödmjukhet. Han låter denne frälsare, räddare, komma. 

Men … Du har läst det tidigare detta ”men”. Men Israels barn gjorde återigen det som var ont i Herrens ögon. Hela historien är fylld av Guds barmhärtighet och förlåtelse och folkets avfall. 

Också han räddade Israel … Vi har en Jesus som räddat oss. Men vänder vi honom ryggen är hans räddning utom vår räckvidd. 

Dragit ut framför dig … Finns inga strider som kan vinnas om inte Herren går före oss. Går han inte med faller vi. Den andliga striden är ingen lek.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig Domarboken – Kapitel 1-2

Strida tillsammans … Jag har aldrig varit en förkämpe för krig. Det är väl det svåra tycker jag med gamla testamentets alla krig. Men här ser vi en ide som är överförbar i den andliga krigsföringen. Man stred tillsammans. Man bad varandra om hjälp. Det kn vi verkligen behöva göra.

Järnbeslagna stridsvagnar … Är detta de första stridsvagnarna i historien?

Inte lyssnat till min röst … De fick änglabesök. Ängelns budskap var dock kärvt. Man hade inte lyssnat till ängelns uppmaning. 

Ny generation … Hur för man över sina erfarenheter till den nya generationen utan att de blir pålagda pålagor som dom inte vill veta av? Hur kan man visa på erfarenheter som är värda att bevara? Hur kannan visa på goda val som man gärna vill följa?

Igen … Återigen kommer detta ord. ”Igen”. Borde kunna vara positivt men inte här. Man vände sig bort från Gud ’igen’. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig Andra Krönikeboken – Kapitel 35-36

Prästerskapet … Skulle tjäna Gud och folket. Prästerskapet har två riktningar – Gud och Folket. Är en pastor anställd bara för församlingsfolket? Nej, jag vill påstå att tjänsten är till folket i bygden men har sin bas i församlingen som, om möjligt, finansierar tjänsten. 

Påsken … Här möter vi Josia i förberedelser inför påsken. När dessa rader råkar det vara strax innan påsk. Jag kan fundera lite på påskveckan – kanske skulle vi som kristenhet mycket tydligare förbereda oss inför påsken. Många gör nog det redan. Men undrar om inte påsken skulle bli ännu mera mäktigt om vi började ”tagga upp den” innan. Påsken är kristendomens kärna. 

De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring … De – sångarna, dörrvakterna – de behövde inte oroa sig för maten. Laviterna tog det ansvaret. 

Främmande makt tillsätter kungen … När en främmande makt tillsätter ledarskapet blir det så fel. Ledarskap utses av Gud. Det är till honom vi vänder oss och ber om råd och välsignelse. 

Att gå in på fel väg … Man gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. När man sår in på fel väg brukar den bara föra längre och längre bort från den sanna vägen. 

Herren har makt att säga och genomföra sitt ord och befallning … Gud skapar vägen fram för sin vilja och plan. Han använder vem han vill. Här använder han en kung för att fullborda sin hälsning genom Jeremia.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Så var Krönikeböckerna klara. Nu skall vi ta oss an Domarboken innan vi år in i sista ”säsongen” av Läs med mig. Vi skall då läsa Moseböckerna och Josua bok i ordning. Vi har nu 232 kapitel kvar att läsa. Skulle ta ca 116 dagar om läser 2 kapitel var dag. Så i itten av sommaren lär vi vara klara. Har du lust att hänga med ända in i slutet är du varmt välkommen. Då har vi gjort en resa på ca 2,5 år tillsammans. Lite galet är det kanske men jag vill tro att det är välsignat.

Läs med mig Andra Krönikeboken – Kapitel 33-34

Guds straff kom inte utan orsak … Manasse vände sig bort från Gud. Gjorde mycket som inte var gott. Gud försökte omvända honom men det gick inte. Då kom Guds straff. Gud vill försoning. Gud vill ge en chans till omvändelse. Inte förrän det avvisas går Gud till väga med sitt straff.

Men när han var i nöd … När Manasse var i nöd insåg han sitt felsteg. Då, inte förrän då, vända han sig till den Gud han vänt ryggen. 

Guds barmhärtighet … Man skulle kunna tro att Gud hade gjort sitt med Manasse. Men Gud är stor. Han hör hans bön om nåd. Han ger honom nåd. Så stor är Gud.

Då insåg Manasse … Sent skall syndaren vakna heter det ju. Nu inser Manasse vem som verkligen är Gud. 

Varför har vi så svårt att lära av historien? … Trots den resa Manasse gjorde lärde sig inte hans son någonting av det. 

Så länge han levde … Jag vet inte om man skall tolka det som att han var garanten på att man levde rätt. Men så länge han levde följde man den rätta vägen. Tänk att en person kan ha en sådan påverkan på folket. Vi behöver fler sådan personer i vår tid. Som går före oh som folk vill följa.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Ändå fått mycket över … Gud välsignade folkets offrande. Maten räckte inte bara till, det blev till och med över. Vad gör detta med oss?

Vem är med dig? … En arm av kött eller Gud själv? Det är en klar skillnad. Det kan vara lätt att förlita sig på mänsklig kraft och vishet. Men Gud övergår det med råge. 

Sände Herrens ängel … Där stod en hel arme. I relation till en ängel ser armen mänskligt sett rätt kraftfull. Men mot en enda ängel förmåga man inte mycket. 

Hiskia lyckades i allt … ändå står det om att han drabbades av högmod. Men han ödmjukade sig. Därför kunde hans eftermäle bli stort. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig Andra Krönikeboken – Kapitel 31-32

Hålla fast … Folket uppmuntrades till att hålla fast vid Herrens undervisning. Det kan ibland vara lätt. Andra gånger lite svårare. Men jag tror att vi alla inser innerst inne att det är den bästa vägen i livet. Det är liksom vårt DNA.

Ändå fått mycket över … Gud välsignade folkets offrande. Maten räckte inte bara till, det blev till och med över. Vad gör detta med oss?

Vem är med dig? … En arm av kött eller Gud själv? Det är en klar skillnad. Det kan vara lätt att förlita sig på mänsklig kraft och vishet. Men Gud övergår det med råge. 

Sände Herrens ängel … Där stod en hel arme. I relation till en ängel ser armen mänskligt sett rätt kraftfull. Men mot en enda ängel förmåga man inte mycket. 

Hiskia lyckades i allt … ändå står det om att han drabbades av högmod. Men han ödmjukade sig. Därför kunde hans eftermäle bli stort. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig Andra Krönikeboken – Kapitel 29-30

Han gjorde vad som var rätt i Herrens ögon … Vilka goda ord om någon. Jag tänker att så vill vi gärna att det blir sagt om oss också. Hur strävar vi åt det hållet?

Avskräckande exempel … Hellre vara ett gott föredömligt exempel. 

Räck Herren er hand … Slå följe med Gud. Ge ditt handslag – kom överens med Gud. Ge sitt löfte. 

Guds barmhärtighet … Man hade inte hunnit igenom alla förordningar av renhet. Hiskia vädjar till Gud att ha barmhärtighet och förlåta. Guds möter sitt folk även om inte allt var i ordning. Gud är God.

Han gjorde vad som var rätt i Herrens ögon … Vilka goda ord om någon. Jag tänker att så vill vi gärna att det blir sagt om oss också. Hur strävar vi åt det hållet?

Har du några tankar om detta avsnitt?