Lättnad

Lättnad är en märkligt skön känsla. Den kan nog aldrig förstås utan att ha upplevt den.

Synonymer till lättnad är lindring, befrielse, lisa, tröst, hjälp, avspänning, avlastning, hugsvalelse, ljusglimt, ljusning, uppmjukning. Dessa ord ger en bra förståelse rent teoretiskt vad lättnad är.

Men hur stort man upplever lättnad är hur man upplevt dess motsats innan. Hur stor anspänning är innan. Hur mycket påverkad man är av situationen innan.

HV71 har haft en tuff säsong och terminal vill man inte va med om igen. När man då spelar en match är man rätt ångestfylld som supporter. Men igår efter stor dramatik så vann man och säkrade spel i SHL nästa år. Den lättnad man kände som supporter var härlig. Men se lättnaden bland spelarna var desto goare att se. Deras ansikten avslöjade hur oroliga dom varit. Hur dom kämpat. Och nu i näst sista matchen klarat av det. Den lättnaden var så tydlig.

Tror inte det var så länge sedan jag citerade denna sång: (men bjuder på den igen)

Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn. Så var det för mig att komma till Gud Jag kände att där hörde jag hemma. Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mig. Och jag kände: Här är jag hemma. Jag vill vara ett barn i Guds hem.

Den beskriver något av en typ av lättnad. Att hitta hem till en tro på Gud. En lättnad av att komma i rätt sammanhang. Som att andas ut efter att hållit andan på tok för länge.

Tänker att det var en lättnad att få ett gott resultatet av ett prov som var viktigt i skolan. Särskilt på vårdlinjen när man var tvungen ha 60% rätt för att bli godkänd. Eller ett prov som man vara fick ha tre fel på. Då var det skönt att lyckas och slippa göra om det. Vilken lättnad jag kände då.

Lättnad är verkligen en skön känsla. När kände du lättnad senast? Hur har det påverkat dig sen? Jag funderar på om det ändrar mitt sätt att vara och hantera livet. Har inget bra svar på det. Men jag vill tro att det påverkar mig positivt. Att vara på ett sådant sätt att jag inte hamnar i läget innan lättnaden kommer. För den ångesten är inte rolig.


Idag ber vi för riksdagsman Magnus Jacobsson (KD)

Att känna lättnad

Jag står där i kassan på jobbet. En efter en kommer kunder för att betala sina varor. Det är rätt vanligt att man möter kunder som verkligen är nöjda med sina köp. Det liksom märks i deras ögon. Rätt många säger något också som förstärker det.

Sist jag stod i kassan mötte jag en annan känsla. En känsla av lättnad. En äldre kvinna kommer så glad och nöjd fram till kassan. Hon är inte bara nöjd med sitt köp. Det var första gången hon var ute under pandemin. Hon hade fått sina sprutor av vaccin. Och nu var hon och handlade.

När hon berättade detta såg hon så lättad ut. En sådan befrielse att ha klarat sig igenom pandemin. Och nu blivit vaccinerad.

Den lättnad hennes blick, ansiktsuttryck och jag höll på säga hela hennes kropp visade var fascinerade. Och det är säkert så. För den som varit isolerad och nu kan röra sig mer fritt måste kännas skönt.

Och visst är det så. Den dagen vi alla är vaccinerade kan vi känna samma lättnad. Som att en tung osynlig börda har lämnat oss. Som att vi kan andas ut.

Så håll i och håll ut. Det kommer en dag då vi alla kan känna samma lättnad som denna kvinna. Om vi vara vaccinerar oss. Så ta ditt ansvar så tar jag mitt. Vi går och vaccinerar oss när det är vår tur. Frågor på det? Tänkte väl det. Då tar vi det ansvaret i respekt för varandra. Så kan vi snart känna lättnad.

Varför är det så skönt att slänga massa saker?

 Håller på att rensa bland mina lådor. Tycker att jag inte har så mycket som bara dräller i mina förråd. Men ack så jag bedrar mig. Antingen har jag missat dom. Eller så kanske det är så att jag mognat i att nu kan jag slänga det. För det är mycket som rensas ut och slängs. 

Det är ju så lätt att tänka tanken att ”det får jag nog nytta av”. Eller ”det behöver jag”. Men hur det blir med det inser man ju först nästa gång man  rensar i kartongerna. Man har troligen inte rört speciellt många gånger sen sist. 

Några kartonger fylls till Erikshjälpen. Några kartonger fylls med skräp. Så märks andra kartonger vart dom ska ta vägen. 

Men så skönt det är att slänga. En sådan befrielse att lämna skräpet bakom sig. Man känner sig lättad på något förunderligt sätt. 

Är det inte likadant med minnen och händelser? Ibland behöver man rensa upp i minnets arkiv och lämna det bakom sig. Förlåta även den som gjort illa även om den inte bett om förlåtelse. Det är bara vi själva som blir bundna av det. Den som utsatt oss för det förstår inte sin del (fast den borde det). Att du ”slänga” dom minnena befriar oss. 

Händelser spm såret behöver vi också lämna bakom oss. Det sätter oss likafullt i frihet. 

Nu är det ju inte så lätt att rensa i minnets arkiv. Troligen ännu svårare än att rensa undan massa saker i förrådet. Om det är viktigt att inte ha massa skräp i onödan i garderoben så är det ännu mycket viktigare att rensa undan i minnets arkiv. Vi ska inte gå och bära runt på onödig barlast. Det gör sinnet bara tungt. 

Att rensa gör gott. På många sätt. Måste säga att det är så skönt att lämna ifrån sig skräpet. Det skapar utrymme för så mycket bättre. Både i garderoben och i sinnet. Så att rensa är välinvesterad tid.  Mycket!