Att leta efter biten

När jag är hos mina barnbarn blir det alltid en stund med Lego. Oftast flera. Folke och jag gillar att bygga Lego. Tiden liksom bara försvinner.

Igår var inget undantag. Vi byggde och byggde. Letade bit efter bit. Alltså, det är inte alltid så lätt att hitta biten man behöver. Man kan leta länge. Bredd på att ge upp. Men så händer det. Där ligger den. Man har tyckt sig let just där flera gånger men inte hittat den. Vad är det som gör att man helt plötsligt ser den?

När man hittat den så faller liksom allt på plats. Nöjd fortsätter man att bygga.

Tänker att just så där är livet. Man kan leta efter det som saknas länge och väl. Man är beredd att ge upp. Så helt plötsligt finns den där.

Kanske saknar du en”bit” i ditt liv just nu. Letat länge efter den. Ge inte upp. Den ligger där och väntar på att bli upptäckt av dig. Det tar bara lite tid. Under tiden får du använda dom bitar du har. Dom är inte heller så dumma att ha.

Ge inte upp. Du kommer hitta biten du saknar.


Idag ber vi för riksdagsman Mona Olin (SD)

Leta efter guldkorn

Att citera goda åsikter kan aldrig vara fel.

”Alla kan hitta skrot hos varandra. Var den som vaskar fram guldkorn”

När man är på High Chaparral kan man vaska guld. Ja, nu är det ju inget riktigt guld men ändå. Men det engagerar i all fall. När man vaskar guld skiljer man ut sanden för att få fram guldkornen. Man sparar inte sanden.

Kanske kan det vara en bra bild på att vaska fram guldkornen hos varandra. Välj att inte spara i minnet det som någon gör mindre bra. Spar bara guldkornen.

När man vaskat fram guldkornen värderar man dom högt. Likaså lyfter man fram dom. Gör det med dom guldkorn du hittar hos någon.

Ibland undrar jag över varför vi har så lätt att se skrotet hos varandra. Som om vi gottar oss i det. Annars är vi ju så glada i det värdefulla ……

Jag tror att atmosfären blir så mycket varmare när vi vaskar fram varandras guldkorn och låter dom glänsa. På något sätt välsignar det tillbaka.

Vad jobbigt det är när man tappat bort något man gärna vill ha kvar

Vad jobbigt det är när man tappat bort något man gärna vill ha kvar.

Igår när jag kom hem så letade jag efter en låt som jag så gärna ville spela. Jag har spelat den många gånger så jag borde väl egentligen kunna den utantill. Men tyvärr fanns inte all text kvar i minnet. Jag letade och letade.

Jag har ju några kartonger i förrådet som jag drog fram. Men inte. Kollade pärm efter pärm återigen. Men inte.

Jag får väl utvidga området tänkte jag. Googla alltså. Man kan ju använda rätt många olika sökord. Men inte.

Så det återstår att ringa svärfar och höra. Han brukar ha det mesta i notväg.

Men visst är det jobbigt när man inte hittar det man så gärna vill ha. Det känns som en ganska stor förlust faktiskt. Nu är det väl ingen livsavgörande förlust men ändå. Det känns lite tomt att, i detta fall, inte hitta låten. Man skulle ju så gärna vilja få fram det på en gång. Mycket kan jag mista men inte den låten, liksom. Men sådana förluster känns lite extra. Vad dom än är för något. Dom känns.

Så jag bestämde mig för att sova på saken. Det är mycket som brukar lösa sig om man bara sover på saken. Så det hoppas jag på nu. Får hoppas bara att det inte behövs för många nätter innan det löser sig.

För det är så jobbigt när man tappat bort något man gärna vill ha kvar