Antar att ingen, egentligen, blev överraskad att Ingmar Stenmark vann let’s dance. Det var ju rätt uppenbart att svenska folket skulle rösta fram honom. Hur bra eller dålig han än var. Hur bra och bättre alla andra dansade än honom.
Så läser jag hur svenska folket rasar mot hans vinst. Jag tycker det är ganska kul att han vann. Har jag sätt programmet? Nej inte speciellt mycket. Har inget intresse direkt. Men Ingmar har jag intresse av. Han som förgyllt hela min skoltid med lektioner som blivit inställda för att vi skulle se honom i backen.
Denna tävling är ingen tävling. Inte så länge som man måste finansiera densamma med dom pengar folkets skickar in med sina röster. Nu tror jag ju att många vill ha det så men klaga då inte på att fel person vinner. Upplägget är ju att Tony ska skälla och klaga och vara fräck mot paren. Det tillhör ju denna tids ”underhållning”. Typ arga snickaren, kocken och allt vad dom nu heter. Sen ska man rösta och det är ju bara intressant om man ”känner” något för vederbörande. Tex ”sin” kör i körslaget. Min stads kör måste ju bara vinna. Hur bra eller dåligt det låter.
Skulle dock vara intressant och se om let’s dance kan överleva om man höjer standarden på bedömningssystemet och väljer bort folkets röster. Utan rent proffesionellt bedöma deras insatser. Då blir ju denna tävling mera intressant. Men det kommer ju aldrig hända.
Men jag gläds med Ingmar. Klart värd vinsten. Han är ju allas vår Ingmar. Marie kommer säkert att bli det om många år. Så då får hon komma tillbaka och vinna tävlingen. Uppenbart tyckte även vinnaren att hon var bäst. Men vad betyder det? Ingenting. Lika lite som Melodifestivalens gratisröstning via appen var konstigt. Man kunde ju rösta på alla bidrag. Hur proffsig är en sådan omröstning.
Grattis Ingmar. Du är bäst. Kommer alltid att vara bäst. Ingen kan ändra på det. Vad du än gör är du bäst. Bara för allt du gav oss under skoltiden. Tack för lektionerna du gav.
Pedher´s blogg 