Lider en kroppsdel så lider dom andra delarna med den

Lider en kroppsdel så lider dom andra delarna med den – har du hört det uttrycket någon gång? Jag hämtar det från en bibelvers. Men det skulle likväl kunna hämtas från en händelse här och nu. I en sund och empatisk relation.

1 kor 12:26
Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.

Just nu kan jag känna igen det i min egen kropp. En tåled smärtar rätt ordentligt till och från. När det känns som att en syl körs in i den reagerar hela kroppen. Typ som häftig tandvärk eller öroninflammation och lite till.

Kanske har du varit med om det också. Kroppen kommer liksom i olag. Reagerar med den del som smärtar. Man kommer in i en känsla av att kroppen stannar upp. Den har nog med att en del smärtar.

Så tänker jag att vårt samhälle just nu är i. En del av oss alla lider. Då lider vi alla med den på något sätt. Vår empati och medkänsla gör att vi känner med den. Kanske till och med lite mer än bara ”känner” med.

I denna märkliga tid lider vi med företagare som mister sitt företag. Lider med den som måste isolera sig. Lider med alla dom jobbet i vård och omsorg. Och framför allt lider vi med den som just nu lider av covid-19.

Jag tänker att denna egenskap växer sig starkare i tider som dessa. Jag hoppas att den egenskapen är här för att stanna. I den egocentriska tid vi levt i har jag saknat denna förmåga att känna med andra. Om vi lärt oss det genom denna pandemi har det ändå kommit något gott ur detta elände.

Kroppen lider

Att känna med någon är en god men kanske en jobbig känsla.

I bibeln kan man läsa en vers om det.

Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den. 1 Kor 12:26

Det är verkligen så i det verkliga livet. När någon kroppsdel gör ont så känns det ofta i hela kroppen.

Men så är det också i en god vänskap. Att när en vän lider på något sätt så lider man med den.

Sista dygnet har jag mött flera situationer där det verkligen är så. Vänner mår dåligt, varit med om något traumatiskt och så känns det så tungt inom den som står nära och ”tittar på”. Man bli engagerad. Lider med någon så det känns i hela kroppen.

Det ända som binder oss samman är vänskap. Men den blir så nära ens inre att man upplever något i sin egen kropp.

För mig blir det då naturligt att be en bön om hjälp. Så just nu har jag flera vänner som jag ber Gud att förbarma sig lite extra, ja mycket extra, för. För vad ska man göra när sin egen förmåga och sina egna resurser inte räcker till? Då finns det bara en väg kvar. Det är att be till den Gud jag tror på att gripa in på något sätt.